Min 3 åriga dotter vill inte äta :-(

Har också problem med en dotter som inte äter som hon ska. Vi har varit på Folke Bernadotte kliniken i Uppsala. Där säger de att man ska låta dessa matovilliga barn äta det de vill. Vill barnet bara äta macka. Ge det macka. Barn kan överleva, växa och utvecklas på väldigt ensidig kost. Att bara äta macka är bättre än att inte äta alls. Om barnet då känner sig tryggt i att äta sin macka, så är chansen stor att den sen också vågar smaka på något annat.

Det är jobbigt när våra små inte äter. Håller tummarna för oss alla att det vänder! 

Vad jag har hört så är prematura barn och hjärtbarn vanligare bland de som har ätovilja.

Hej Emilia! Jag känner igen det där med att avleda med leksaker. VI hade till slut ett berg av saker, sånger, galna danser och jag vet inte allt vad vi gjorde, för att lyckas smita in med en sked mat i hennes mun. Nu i efterhand vet jag att det var nog helt fel sätt att angripa problemet. Vi fick i höstas komma till Folke Bernadotte kliniken i Uppsala med vår dotter. Det var första gången som vi fick verklig hjälp av någon som förstår problemet. Tidigare har vi bara varit i kontakt med dietist, som menat väl, men som inte har kunskapen och ätovilja.

www.akademiska.se/templates/page____25769.aspx

Er läkare måste remittera er dit, men du kan iallafall ringa dit och prata med någon ur matlaget, för att höra er för och se om det känns som något som skulle kunna passa er. Du får gärna säga att du blivit rekommenderad av mig (Marina, mamma till Svea som var där i höstas) att kontakta dem. Vi pratade nämligen endel om hur föräldrar ska kunna komma i kontakt med dem. Och då sa de att om jag visste någon som hade problem, så kunde jag be dem ringa för att prata lite. Så ring! Vår dotter var 2,5år när vi kom dit. Jag önskar vi kommit dit mycket tidigare, för då hade problemen inte behövt bli lika stora. Vår dotter äter fortfarande väldigt dåligt, men vi har fått ett förhållningssätt till problemet och vi vet hur vi ska jobba med det. Hon har även ökat sitt matintag så pass mycket, så vi kunnat "avboka" knappopertionen som hängde över oss. Vi har en lång väg kvar till "normalt", men nu kan vi ha en mysig måltid tillsammas, som inte slutar med kaos och tårar.

Säg till om du vill veta nåt mer!

Emilia: Det är en fantastiskt känsla när de faktiskt äter något och man ser att hon njuter av det. Då fuktas alltid mina ögon, trots att de sker oftare och oftare. Lita inte på att er läkare skickar en remiss av sig själv, utan ligg på och "tjata". Det kostar nog endel för hemlandstinget att skicka en till en spec.klinik och därför försöker de hitta massa andra lösningar först. Vi fick ligga på ganska hårt, för även om vår läkare lyssnade på oss och bara ville väl, så var det ett antal undersökningar som hennes chef ville att vi skulle göra innan vi fick en remiss, för att utesluta andra problem än "bara" ätovilja.

Jag hoppas innerligt att ni snart får en plats på FB. Berätta gärna mer efter hand. Du kan inboxa mig om du vill.

Det kan ju dröja ett tag innan man får komma till FB, då finns det lite litteratur att läsa under tiden. Jag har för mig att en bra bok hette Varsågod. Men fråga när du ringer FB, för jag tror du kan köpa den genom dem.

Man ska inte förvänta sig att man har en fullt ätande unge när man åker från kliniken, för då blir man väldigt besviken. Vi hade som tur var inte de förväntningarna, så vi åkte därifrån nöjda med verktyg att hantera vår dotters ätovilja och även ett lugn och en annan inställning till hela matsituationen. 

AlvaochTor: Fy, vad otrevligt gjort av era "vänner"! Jag anar nog också att människor som inte känner oss så väl eller bara ser oss på stan kan ha åsikter, om att vår dotter tex får chips som mellis. Det kanske är lätt hänt att man tänker och tycker något då, om man inte vet hela historien. MEN hade någon i min nära omgivning gjort som din mans bästa vän, så hade jag gott i taket. Antingen vill han inte förstå eller så är han korkad. Lider med dig och förstår att du känner dig sårad! Jag tycker att det var dåligt av honom att överhuvudtaget köra över er åsikt mitt framför ert barn oavsett vad det gällde. Det är väl självklart att ni gör/gjort allt som står i er makt för ert barns bästa, så kommer han där över en helg och tror att han kan lösa problemet. Suck!

Emilia: Jo, hon var sen med det mesta, förutom att klättra Jag har hört att sen utveckling kan vara kopplat till matproblem. Dock tror jag inte de hade med varann att göra i vår dotters fall, för hon utvecklades väldigt mycket även under sin sämsta matbperiod, då vi var hos kirurgen och pratade knappoperation mm. Så att hon var sen i utvecklingen beror nog mest bara på att hon är extremprematur.

Hon sover fortfarande ganska lång stund på dagen och det tror jag är hennes reservenergikälla.