Min 3 åriga dotter vill inte äta :-(

Är han 1 år och 3 mån okorr? Ammar han eller får ersättning? I ert läge skulle jag se till att han i första hand får den kosten, eftersom han saknar intresse och mognad helt och hållet för fast föda. När introducerade ni smakportioner?

Hej Emilia! Jag känner igen det där med att avleda med leksaker. VI hade till slut ett berg av saker, sånger, galna danser och jag vet inte allt vad vi gjorde, för att lyckas smita in med en sked mat i hennes mun. Nu i efterhand vet jag att det var nog helt fel sätt att angripa problemet. Vi fick i höstas komma till Folke Bernadotte kliniken i Uppsala med vår dotter. Det var första gången som vi fick verklig hjälp av någon som förstår problemet. Tidigare har vi bara varit i kontakt med dietist, som menat väl, men som inte har kunskapen och ätovilja.

www.akademiska.se/templates/page____25769.asp...

Er läkare måste remittera er dit, men du kan iallafall ringa dit och prata med någon ur matlaget, för att höra er för och se om det känns som något som skulle kunna passa er. Du får gärna säga att du blivit rekommenderad av mig (Marina, mamma till Svea som var där i höstas) att kontakta dem. Vi pratade nämligen endel om hur föräldrar ska kunna komma i kontakt med dem. Och då sa de att om jag visste någon som hade problem, så kunde jag be dem ringa för att prata lite. Så ring! Vår dotter var 2,5år när vi kom dit. Jag önskar vi kommit dit mycket tidigare, för då hade problemen inte behövt bli lika stora. Vår dotter äter fortfarande väldigt dåligt, men vi har fått ett förhållningssätt till problemet och vi vet hur vi ska jobba med det. Hon har även ökat sitt matintag så pass mycket, så vi kunnat "avboka" knappopertionen som hängde över oss. Vi har en lång väg kvar till "normalt", men nu kan vi ha en mysig måltid tillsammas, som inte slutar med kaos och tårar.

Säg till om du vill veta nåt mer!

Emilia: Det är en fantastiskt känsla när de faktiskt äter något och man ser att hon njuter av det. Då fuktas alltid mina ögon, trots att de sker oftare och oftare. Lita inte på att er läkare skickar en remiss av sig själv, utan ligg på och "tjata". Det kostar nog endel för hemlandstinget att skicka en till en spec.klinik och därför försöker de hitta massa andra lösningar först. Vi fick ligga på ganska hårt, för även om vår läkare lyssnade på oss och bara ville väl, så var det ett antal undersökningar som hennes chef ville att vi skulle göra innan vi fick en remiss, för att utesluta andra problem än "bara" ätovilja.

Jag hoppas innerligt att ni snart får en plats på FB. Berätta gärna mer efter hand. Du kan inboxa mig om du vill.

Det kan ju dröja ett tag innan man får komma till FB, då finns det lite litteratur att läsa under tiden. Jag har för mig att en bra bok hette Varsågod. Men fråga när du ringer FB, för jag tror du kan köpa den genom dem.

Man ska inte förvänta sig att man har en fullt ätande unge när man åker från kliniken, för då blir man väldigt besviken. Vi hade som tur var inte de förväntningarna, så vi åkte därifrån nöjda med verktyg att hantera vår dotters ätovilja och även ett lugn och en annan inställning till hela matsituationen. 

vi har samma problem med vår son och gick hos folke B i uppsala och det har hjälpt jätte mycket äter ju fortfarande inte som andra barn men äter iallfall, dom sa att han hade en ät störning inte utvecklade det orala stadiet riktigt och tycker att ha mat i munnen är läskigt och har noll intresse av mat, men det har börjat vända nu det finns saker han äter fiskbullar enbart fiskbullar och köttbullar riskakor och knäcke med kalles randiga det är det enda han äter. och han är 3.5 vi får ta små steg och introducera olika mat sakta men säkert. Du kan även ringa till Folke B så kan dom ge dig lite råd och tips medans ni väntar på en remis, finns även en klinik i göteborg smaskarnas tror jag dom heter.

 

lycka till

Emilia: Alva var likadan när hon var liten, men hon hade inga fysiska problem som att hon satt i halsen och dyligt. Men har aldrig stoppat något frivilligt i munnen. Fick "tvinga" henne att amma tills hon var 9 månder korrigerat då gav jag upp. Hon tog aldrig flaska förrän vi slutade med amningen. Sen var det välling och gröt hon levde på tills hon var ca 2 år. Då började hon äta korv, blodpudding och en del mackor. Nu tycker jag att det känns mycket bättre än vad det gjort när hon var liten eftesom hon faktiskt dricker mjölk och har smakat juice . Hon älskar pannkaka, korv och spagetti. Så vi har en rolig blandning vid middagarna. Lillebror börjar tyvärr ta efter henne och vill inte äta vår mat utan vill ha det hon äter. Men hon växer och verkar må bra. En till stor sak är att hon velat smaka tex glasspinne, vilket hon aldrig gjort förrut. Det var knepigt på dagis för några månader sen när alla barn fick en glasspinne och hon inte ville ha. Dom fattade inte på dagis att hon faktiskt inte är intresserad.
Säger samma som de andra säger Emilia: sök hjälp och stå på dig till du får den hjälp ni behöver. Det är bättre att ta tag i det när dom är så små än att vänta som vi gjort när hon förstår mer vad vi håller på med.

Dietisten ville ev. prova näringstillskott till oss, men det hon tror kommer hända är att Alva inte kommer ta det eftersom det smakar annorlunda. Så vi kör på med grädde och olja i vällingen för att ge henne lite extra energi.

En stor sak nu är att vi ska på läkarbesök igen för att utreda kramperna. Ska göra ultraljud på hjärtat och hjärnan i mitten av maj. ska även träffa dietist igen eftersom hon gått ner 2 kg pga sjukdomar. Får hoppas det blir bättre.

Vi ger henne i stort sett det hon vill ha. En del dagar känns det riktigt bra, som i kväll då vi alla åt korv och spagetti tillsammans, som en riktig familj . Andra dagar känns det hopplöst, gör mat och dukar men hon rör ej maten utan går från bordet. På dagis äter hon fortfarande ungefär 1 gång i veckan när det är något hon gillar. Dom säger till de dagar hon ätit, så vi slipper känna skuld varje dag.