Min 3 åriga dotter vill inte äta :-(

Mariaaa: tack för ditt svar Det är skönt att få höra att det finns andra som har samma problem. Hon har ju alltid varit så sen hon var liten, aldrig ätit burkmat eller hemmalagat barnmat. Känns som det växer i munnen på henne. Hon blev sondmatad i 3 månader eftersom hon föddes för tidigt... kanske är det problemet också till en viss del. Hemma ger vi henne det hon vill ha, vi vill inte göra nån grej av det, vi är mycket överens om det både jag och maken. Men på dagis funkar det ju inte så tyvärr .

Vi bor i ett sånt litet samhälle tyvärr, så det finns inga dagmammor.. inte som jag gillar i allafall. Sen känns det jobbigt att byta till dem eftersom de trivs så bra på dagis. Fröknarna är jätte gulliga, men det är som du säger en stor barngrupp.

Hoppas att dietisten hör av sig så vi kanske får några tips att ge  till dagis.

Tack för era svar!

Det var ju en jätte bra idé att höra om dietisten kan komma till förskolan, för det är ju annorlunda där eftersom dom inte kan styra mat tider och annat på samma sätt som vi kan hemma. Ska höra med dietisten när hon kontaktar mig om hon har möjlighet att göra det. Vår förskola är väldigt förstående också och vill verkligen hitta nån bra lösning för Alva. Tror inte dom har förstått förrän nu att det är så "illa" som jag berättat. Nu står dom hjälplösa och vill ju inte att hon ska gå hungrig. Dom har börjat ge henne ett smörgåsrån med mycket smör på till fruktstunden och ett glas mjölk på eftermiddagen när hon varit heldag. Till lunch äter hon bara smörgås. Idag så hade dom faktiskt fått henne att äta två små bitar korv.. just för att dom sa; om du äter dessa så får du en smörgås.. och hon gjorde det!! sen fick hon välling efter lunch. Till mellanmål gav jag henne bara en liten smörgås och mjölk för att se om hon blev hungrig till middagen. Stekte pannkakor med vaniljsocker i, som hon brukar kunna äta massor av om hon har en bra period. Men åt två tuggor och sa sen att jag är mätt. Sen blev det kvällsvälling innan dom gick i säng.

Känns skönt att få ventilera sig med andra som är i samma situation och att man inte är ensam...

Ja, det är verkligen bättre att dom får äta samma mat hela veckan, bara dom äter.
Det som är jobbigt med Alva är att hon inte ens vill smaka. Vi har hittade en yoghurt som hon äter.. (har provat alla det är den där danonino.. röd burk ska det vara enligt henne, ingen annan färg går. Vi har fått tips att blanda grädde eller mjölk  vällingen så det gör vi. Är så glad att hon äter välling fortfarande, även fast det är 8 månaders välling. Hon blir förstoppad av 1 års vällingen...

Dom går 15 h i veckan nu, men jag hoppas att jag får jobb snart... och då blir det långa dagar, eftersom både jag och maken måste pendla. Det är nog det dagis tänker på också.. eftersom hon varken äter frukt (fruktstunden) ingen mat och det klarar man sig inte på från 7-18 på dagen .

Nu sista dagarna har vi löst det på så sätt. Jag sa till dem att erbjud henne maten, försök lirka och ge smörgås sen. Efter lunchen får de ge henne välling så att hon är mätt och glad när jag hämtar henne. Får ett litet mellanmål hemma, inte någon välling. Så att hon förhoppningsvis äter middag sen? Dom har gett henne välling i går och idag.. och det känns skönt, för dom gör ingen grej av det utan viskar det i förbi farten att hon ätit lite smörgås och sen välling.

Jag såg ett tips på FB där någon hade stoppat spagetti genom hotdogs innan dom var lagade. Kokat allt vad jag förstår av bilden.. och det blev jätte roliga figurer.. ska prova göra lite mer sånna fantasigrejer som ni säger . Hon äter nästan allt bröd.. även grovt.. men bara smör på. Inget annat pålägg går.

Det funkar med magen rätt så bra om vi ger 8 månaders välling istället för 1 årsvälling. Dietisten sa att det inte är så stor skillnad på näringsinnehållet, så vi kunde fortsätta ge 8 mån. Men blanda i 1-2 msk grädde i vällingen eller halva vätskemängden med mjölk, just för att hon ska få mer energi.

tack så hemskt mycket för alla råd som jag får. Känns bara skönt att få skriva av sig, det äter sig in i kroppen på mig annars. Har kämpat så många år nu. I går så fick jag inspiration av tråden här, allt bra ni skrivit och gjorde blodpudding, tog pepparkaksformar och gjorde små hjärtan och stjärnor. Satt tandpetae på lite mindre bitar. Ni skulle se henne ansiktsuttryck hon var jätte glad och åt upp ett hjärta i allafall och en bit med tandpetare i. matade lillebror med det andra .

Tack ska göra det framöver.... får ta till lite ny energi och nya knep. så att hon i allafall äter en liten bit av maten istället för välling. Tur hon äter smörgås med smör i allafall, då känns det enkelt att ge henne det till mellanmål.

Det som är konstigt är att hon inte gillar godis heller... det gör väl alla barn? Hon kan äta nån chokladbit men inget annat. Chips och ostkrokar äter hon. Vi brukar ha nachochips hemma och det gillar hon mycket.

Känns så mycket bättre nu idag bara... har varit en jätte jobbig period när allt rivs upp igen för att dagis påpekar det. Dom har inte riktigt lyssnat på oss förrut. Utan frågat om vi inte äter sån och sån mat hemma... och jag känner mig bara gråtfärdig då, eftersom vi äter allt hemma och har försökt med allt till henne.

Tack för alla svar! Känns så skönt att hitta stöd och få råd från andra i samma situation. Vi har löst det på så sätt att hon blir erbjuden mat på dagis och får macka vid lunchen (efter samtal från dietisten) sen erbjuder dom henne välling varje dag efter lunchen. Nu har dom varit heldagar på dagis några dagar i veckan när jag jobbat. Lämnat dom 7 och hämtat kl 18 och en del dagar har dom nästan inte ätit något alls. Men hemma går det bättre, efter era tips. Har gjort små figurer av blodpudding och lagt spagetti i pita bröd mm. Hon har till och med smakat av pyttipanna förra veckan, när vi åt det till middag. Hon åt rejält mycket och både jag och maken blev chockade.

vi trugar inte med maten, det har vi aldrig gjort. Vi har samma inställning som många av er skriver, att det inte är lönt att truga och tvinga, hon äter absolut inget då. Hon får önskekost hemma och vi erbjuder alltid vår mat. Hon äter inte godis men gärna ostkrokar och choklad och chips. Vi ger henne glass ofta efter middagen som belöning för att hon smakat av maten som hon önskat. För ofta så vill hon ha tex korv och spagetti men äter inget av det.

På dagis är dom fortfarande oroliga och dom känner att dom inte vet vad dom ska göra. VÅr dietist sa att hon kunde skriva ut ett intyg för specialkost om dom ville ha det på dagis. Men hon sa även att vi gjorde rätt i att fortsätta ge henne välling om det var det som funkade. Spelar ingen roll om hon bara äter välling, det är mer än att inte äta alls.

Har för en vecka sedan åkt in på sjukhus pga feberkramper. Då frågade dom kring maten, eftersom sånna saker kan utlösas också (kramper) av att man har förlite energi i kroppen och då låg kramptröskel.

Hon har ökat i vikt under sommaren så vi är inte oroliga över just det, men hon ser blek och glåmig ut och man blir orolig just för att det syns på hela kroppen att hon får i sig förlite näring.

Vi fick höra nu när vi var inne sist i mars (pga feberkramp igen ) att förtidigt födda barn, helst de som sondats första månaderna brukar ha en motvilja mot mat och främst att testa nya saker. Vår dotter får i sig mat så att hon klarar sig, men testar fortfarande ingen ny mat. Nu när hon varit sjuk så mycket så har hon gått ner 2 kg på 1,5 månad, vilket känns jobbigt. Men hon äter fortfarande välling och får då i sig mycket av näringen hon behöver. Läkaren tyckte det var jätte bra att vi gav det, och att vi skulle ge det så ofta hon ville ha det.

Emilia: Alva var likadan när hon var liten, men hon hade inga fysiska problem som att hon satt i halsen och dyligt. Men har aldrig stoppat något frivilligt i munnen. Fick "tvinga" henne att amma tills hon var 9 månder korrigerat då gav jag upp. Hon tog aldrig flaska förrän vi slutade med amningen. Sen var det välling och gröt hon levde på tills hon var ca 2 år. Då började hon äta korv, blodpudding och en del mackor. Nu tycker jag att det känns mycket bättre än vad det gjort när hon var liten eftesom hon faktiskt dricker mjölk och har smakat juice . Hon älskar pannkaka, korv och spagetti. Så vi har en rolig blandning vid middagarna. Lillebror börjar tyvärr ta efter henne och vill inte äta vår mat utan vill ha det hon äter. Men hon växer och verkar må bra. En till stor sak är att hon velat smaka tex glasspinne, vilket hon aldrig gjort förrut. Det var knepigt på dagis för några månader sen när alla barn fick en glasspinne och hon inte ville ha. Dom fattade inte på dagis att hon faktiskt inte är intresserad.
Säger samma som de andra säger Emilia: sök hjälp och stå på dig till du får den hjälp ni behöver. Det är bättre att ta tag i det när dom är så små än att vänta som vi gjort när hon förstår mer vad vi håller på med.

Dietisten ville ev. prova näringstillskott till oss, men det hon tror kommer hända är att Alva inte kommer ta det eftersom det smakar annorlunda. Så vi kör på med grädde och olja i vällingen för att ge henne lite extra energi.

En stor sak nu är att vi ska på läkarbesök igen för att utreda kramperna. Ska göra ultraljud på hjärtat och hjärnan i mitten av maj. ska även träffa dietist igen eftersom hon gått ner 2 kg pga sjukdomar. Får hoppas det blir bättre.

Vi ger henne i stort sett det hon vill ha. En del dagar känns det riktigt bra, som i kväll då vi alla åt korv och spagetti tillsammans, som en riktig familj . Andra dagar känns det hopplöst, gör mat och dukar men hon rör ej maten utan går från bordet. På dagis äter hon fortfarande ungefär 1 gång i veckan när det är något hon gillar. Dom säger till de dagar hon ätit, så vi slipper känna skuld varje dag.

Tack för råden Nape! . Kanske man ska tänka så, att hon har en slags allergi bara för att göra det lättare i tanken...
Det jobbigaste just nu är nog att övriga människor i vår omgivning i frågarsätter och till med påstår att vi gör henne bortskämd, att hon nog inte kommer äta bara för att vi "daltar" med henne. Det känns trist. Min mans bästa vän kom med sånna tankar när han var här sist och jag ville bara lämna bordet och gå upp och gråta. Vi skulle äta köttfärssås med spagetti tillsammans med deras familj med två matglada barn. Min mans vän G tog Alvas tallrik och gav henne båda köttfärssås och spagetti fast vi sagt att  hon inte äter köttfärssås.. vi tänkte hon kunde äta bara spagetti. Men han sa till henne, om du är hungrig så är det väl bara att du äter?! Hon blev alldeles förskräckt och gick från bordet och åt inget alls den helgen när dom var här. Man kan inte uttrycka sig så mot en 3,5 åring. själv har dom en 2 åring och en bebis. 2 åringen äter allt, är stor rund och har aldrig haft några matproblem. Enligt dem är det för att dom bara serverat deras vanliga mat. Usch, sånt blir jag så sårad av, tror dom verkligen (våra bästa vänner) att vi inte provat allt för att vår dotter ska äta?!

Tack Mina12! Ja det gör mest ont i hjärtat att han kunde sitta där bredvid henne och försöka bestämma över hur vi gör vid matsituationerna. Tur dom bor 80 mil från oss.. så vi inte träffas så ofta. Min man har pratat med honom efter händelsen eftersom jag mådde så dåligt. Han pratar gärna på engelska (alltså kompisen) när han ska prata om barnen, min man förklarade att vi pratar inför henne om det som berör henne och då på svenska. Ifall vi har något att säga till varandra som hon inte bör höra så pratar vi om det när hon lagt sig på kvällen. Min man blev nog lite frustrerad också sist eftersom han ändå jobbar som barnpsykolog och nog tycker att han vet hur han ska ta hand om sina egna barn, men hans vän verkar inte ta in något han sa, utan sa istället till oss: att är ni säkra på att hon inte utnyttjar er nu när hon ser att ni ger henne det hon vill ha. vi förklarar för alla vi möter, precis som du säger om chipsen till mellis, att vi ger henne det hon äter. ALlt är bra så länge hon får i sig något. Det är det rådet vi fått av dietisten också. Hon gav oss rådet att ge henne något sött innan måltid så att vi skulle stimulera aptiten och det funkar faktiskt.