Fanny b skrev 2011-10-31 15:16:24 följande:
Om ens barn påverkas av en text i en bok, bör man diskutera det med barnet, och förklara varför det står si och så. Om ens barn börjar säga neger efter ha läst om Pippis pappa som är negerkung, så kan man förklara att sådant säger man inte längre. Generellt är också sällan som svenskar tilltalar invandrare som negrer, utan i sådana här diskussioner handlar det mest om negerbollens vara eller icke vara.
Så jag tycker debatten kring detta ord blivit onödigt stor, och många gånger tror jag det är svenskar som överdrivit den. Jag har tex kompisar med invandrarbakgrund, som kan kalla en turk de känner, för just turken.
Helt annan sak, som redan nämnts tidigare i tråden. När jag växte upp hade vi en Neger-Matthias, en Neger-Daniel etc i umgängeskretsen. De kallade sig själva det och deras bästa vänner (de flesta med inv. bakgrund gjorde det samma). Inte alls samma som som att en vit förortsmorsa med de flesta dito vänner gör det. Så klart.
Och jag håller med om att det är ok så länge man kan diskutera det. Jag läser mkt Astrid Lindgren med mitt barn, vi pratar om aga, skämspall, att kalla nån snorunge etc, etc. Men min fundering gällde vad som hände när barnet läser boken utan vuxen. Plus att jag aldrig kan fatta varför det skulle vara bra, dubbelsmiley, att barn lär sig ordet neger. Speciellt så små barn. Varför?
