Gravid, men har svårt att glädjas

Ja, för femte gången inom 1,5 år är jag nu gravid. De fyra slutade i tre missfall och ett MA. Men nu är jag alltså med i gamet igen, denna gång med hjälp av Puregon och Ovitrelle, ingen IVF. (Har tidigare gjort två IVF och två gånger med Puregon och Pregnyl, alla fyra resulterade som sagt i MF och MA)

Jag testade plus i fredags och är nu i vecka 5, tidigt tidigt. Mina missfall har skett i vecka 5, 6 och 7. Tyvärr är det missfall min hjärna koncentrerar sig på mest, det är nästan som att det är ett missfall jag väntar på, inte en bebis i juni (fast missförstå mig inte, jag är lycklig lycklig och min längtan och väntan är stor, det är min tur att nosa på bebis nu tycker jag) Men de satans missfallen tar över. Jag antar att det är så för många många andra också, inte är jag ensam i detta? Kanske blir det bättre när man har varit på första ultraljudet? (Om jag nu kommer så långt, dumma tanke)

Jag vill följa er andra i er kamp, låt oss stötta varandra.