Mångkulturalister se hit!

Klockrent!
Däremot anser jag inte att nationalism per automatik behöver vara exkluderande. Jag tror att det kan vara konstruktivt att enas kring vissa symboler, t.ex. en flagga, utan att för den skull förlora sin särart. Jag bryr mig inte om vad folk kallar sig eller identifierar sig som men jag vill att de som lever här ska känna ett ansvar för och delaktighet i samhället oavsett bakgrund.  

Det finns vissa problem som har en direkt koppling till invandringen - tvångsäktenskap, barnäktenskap, hedersrelaterad brottslighet, mödomshinnerekonstruktioner, kvinnlig könsstympning, vissa former av organiserad brottslighet med en brutalitet som saknar motstycke i svensk historia, våldsbejakande islamistisk terrorism, analfabetism bland vuxna etc. Vi kan sitta här och låtsats som om de här företeelserna inte finns medan myndigheterna försöker lösa problemen:

www.sweden.gov.se/sb/d/12447/a/147202

www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Kroppen/Konsstympning-av-kvinnor/

www.polisen.se/sv/Utsatt-for-brott/Olika-typer-av-brott/Misshandel/Hedersrelaterat-brott/

www.dn.se/Pages/Article.aspx

www.sakerhetspolisen.se/publicerat/pressmeddelanden/rapportomvaldsbejakandeislamistiskextremismoverlamnastillregeringen.4.34ffc68f1235b740c0680005453.html

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=3985181

Problemen är kostsamma och svåra att lösa men jag ser dem inte som ett hot mot svenska samhället. Majoriteten av alla invandrare i Sverige är förstås inte kriminella utan vanliga människor som arbetar eller vill göra det. Där brister dock både politiken och systemet. Introduktionen i svenska samhället måste effektiviseras, valideringsprocessen måste gå snabbare och fler riktade yrkesutbildningar skapas.

Ingen kultur eller religion ska dominera eller lämna företräde för någon annan. Dessa företeelser är en privatsak och så länge de inte går emot lagen eller inskränker någon annans frihet så är det ingen annans ensak.

Staten ska däremot förhålla sig så neutral som möjligt och verka för att upprätthålla grundläggande värden som de mänskliga rättigheterna och värna individens frihet. Även om dessa värden är kulturella produkter som allt annat så är det vad som har röstats fram demokratiskt och därför ska följas av alla. Vill man ändra något får man ta det den parlamentariska vägen som ovan nämnts och då har jag lite svårt att se hur majoriteten av svenska folket skulle rösta fram t.ex. 'sharialagar', särskilt som de flesta moderata muslimer inte heller vill göra det.   

Det finns problem, ja, men inget som inte svensk lagstiftning och myndighetsutövning kan lösa. Men det är viktigt att vi erkänner problemen ändå, annars sviker vi dem som drabbas av dem.  

Varför då lägga till epitetet "svensk" om det är oväsentligt eller inte ens existerar? Det är fullt möjligt att vara nationalist utan att exkludera folk som inte är födda här. Jag önskar att folk i allmänhet värnade mer om Sverige som land och kände en större gemenskap som svenskar. Tendensen att göra ner det svenska eller förneka att det existerar förstärker bara splittringen i samhället och leder till desintegration (sönderfall) som är värre än segregation.

Jag känner mig inte ett dugg hotad av andra kulturer i Sverige. Jag är trygg i min identitet och accepterar inget jag inte tror på. Däremot vill jag, som jag skrev ovan, att de som kommer hit ska känna ansvar för och bidra till samhället på det sätt de kan. Det betyder inte att man måste acceptera en etnisk svensk identitet utan att man är delaktig och engagerad i samhället. Att vara helt introvert i sin egen etniska grupp eller t.o.m. ta avstånd från det svenska samhället är inte ok. Då behöver man inte vara här och ta del av våra sociala förmåner.

Fast det är inte så märkligt egentligen. Fisken är den sista som upptäcker vattnet. Om du frågar t.ex. en kurd vad som är typiskt kurdiskt så kommer h*n nästan garanterat att rabbla kurdiska maträtter, högtider, danser och kända personer, på samma sätt som svenskar kan haspla ur sig midsommar, surströmming, luciatåg, tunnbörd, röda stugor med vita knutar, ABBA, IKEA, Ericsson, Björn Borg, Olof Palme etc etc. Det är den typen av uppenbara symboler som människor oftast enas kring men kultur är allt vi gör omedvetet varje dag, det vi inte tänker på för att det är så självklart. Det är därför man blir lätt ställd när man får frågan.

Då är det bättre att fråga utomstående vad de anser är typiskt svenskt. Det finns flera studier av svensk kultur, bland annat sociologiprofessorn Philip Zuckermans bok "Society without God" som tar upp den utbredda ateismen i Sverige.
Några drag som dessa studier betonar är just ateismen, respekten för vetenskap och det vi uppfattar som rationalism, toleransen (tro det eller ej, det är nog mest svenskar som anser att vi är intoleranta), kärleken till naturen, det avslappnade förhållningssättet till sexualitet, den reserverade framtoningen, ärligheten, den sociala jämlikhetssträvan (här brukar man ta upp du-reformen som ett tydligt exempel)  och värnandet om demokratin. 

En studie beskriver sättet att argumentera och lösa konflikter i Sverige. Du vinner inte en argumentation med en svensk genom att höja den emotionella intensiteten, göra dramatiska gester och förhäva dig utan genom att behålla lugnet och lägga fram rationella argument.
Ett underhållande exempel på det är presskonferensen med HIFs och Syrianskas tränare efter bråket under en match. De anser säkert båda två att de hanterar situationen på rätt sätt men skillnaden är slående.

För mig är Melkemichels sätt att argumentera genom att dra upp dramanivån, höja rösten, appellera på känslor och demonstrativt storma ut ur rummet mycket osvenskt medan HIFs tränare med sitt rationella resonemang framstår som mer begriplig i mina ögon. Observera att jag är medveten om att den bedömningen är högst subjektiv men så är jag också en produkt av min kultur.  

www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/syrianska/article13433518.ab

Jag har manliga muslimska vänner som t.o.m. kramar mig (haraaaam som syster Khadidje skulle säga ). De skulle aldrig få för sig att göra något så idiotiskt som att inte ta en kvinna i hand enbart p.g.a. hennes kön. Jag har också bott i ett muslimskt land och träffat mängder av muslimer genom mitt arbete och aldrig varit med om att en man har vägrat skaka han med mig, verkligen aldrig. Den enda jag har hört säga att han inte tar kvinnor i hand är en rätt extrem konvertit. Det du beskriver är inte okontroversiellt bland muslimer heller utan en ganska tydlig markering av att man tillhör en viss falang av muslimer. 

Så du tycker att svenska män borde könssegregera lite tydligare?

Jag tror att de muslimer jag har träffat skulle ta illa upp om man ansåg att de inte är praktiserande bara för att de tar kvinnor i hand.
Egentligen är det ju inte alls OT. Om Petronella är beredd att ge upp en tradition som handskakning för att inte riskera att stöta sig med könssegregerande muslimer så har hon ju verkligen givit TS vatten på sin kvarn.
Handskakning var för övrigt ett sätt att visa att man var obeväpnad förr i tiden. Jag tycker att det är en fin neutral gest och ser ingen anledningen att avskaffa den.

Så om du t.ex. går på en arbetsintervju och arbetsgivaren slänger fram kardan så besvarar du inte gesten? Eller om du går på en tillställning och blir presenterad för folk du inte känner så tar du inte i hand om de sträcker fram handen? Jag har bara väldigt svårt att tro att du aldrig befinner dig i en situation där någon initierar ett handslag.

Jag tror att det skulle stå "Icke desto mindre" men vad vet jag.