Fick du förlossning skador av vaginal förlossning? (läs först)

Tack!

Ja jag förstår dig! du har fullt rätt att själv välja enligt mig!

Min första förlossning var lång utdragen (68timmar) och hemskt vart tillslut igångsatt, klipp och sugklocka pga av att jag krystat i 4 timmar och ej fått ut barnet.., dottern var sliten och trött och jag fick förlossningsdepression i 1 år efter. men fysiskt vart jag helt okej efter. 

Tog mig 5 år att ens våga bli gravid (med en ny partner, som btw var totalt underbar på förlossningen), gick hos aurora och jag vart övertalad att "andra förlossningen går så mycket bättre" och jag var livrädd med nummer 2... Jag bytte till och med sjukhus för sjukhuset jag födde första på ville inte hjälpa mig, vi fick sätta igång mig för att ha det "mer kontrollerat" och egentligen ville jag verkligen ha snitt, men det sas det var en STOOR operation och så farligt (storesyrran har gjort 3 helskinad)
men jag fick bli igångsatt.. igångsättningen gick som planerat. men förlossningen tog 12 timmar varav jag krystade i 5 timmar.. hade panikångest, dödsångest och lillan kom inte över nån kant, så dom böka och fick försöka lyfta henne över kanten, och jag hade fruktansvärt ont och skrek som en galning :-S 
sen sjönkhjärtljuden och dom fick trycka på magen och jag fick klippas och sys igen.

Fick komma tillbaka till bb efter 3 dagar då samma barnmorska kolla mitt underliv och sa alt såg bra ut.
första dagarna var jag väldigt sliten och omtumlad. sen gick fler dagar då jag hade så problem att sitta,ligga stå och gå... förstod det var stygnen.. så försökte få hjälp men ingen kunde detta i min stad det fanns ingen gynekolog, ringde flera sjukhus men dom tyckte jag skulle vända mig till dit jag födde (8 mil)
men dom sa åt mig att ta alvedon och sova och ringa Mvc i min stad dagen efter.
Jag gjorde det och fick tid 6 dagar efter jag födde, halta upp, och mycket riktigt stygnen var för hårt åtdragna, så hårt att jag fick blodstopp därnere.. kunde inte räta ut benen och hon hade sytt fult och med gammla korsstygn som man inte längre använder...  vi klippte upp alla stygnen (och bm som sa att det var okej 3 dagar efter :-O skam!)  så sen kunde jag gå efter ca 3 veckor. i 3 månader orkade jag knappt gå till affärn var så slut, och matt i kroppen, och kunde inte sitta på svanskotan på 7 månader. den var inte bruten... och dom ville heller inte kolla efter sprickor.. sånt löser sig självt sa dom.. 
sen har jag andra intim problem ingen vill ta tag i trots att jag pratat med läkare osv..

Men ibland brister ju musklerna vid slidöppningen och missas att sys ihop, eller så brister den sköra slemhinnan vid urinröret vilket leder till urininkontinens. Misstänker båda på mig, inkl. framfall bak och uttalad försvagning fram. Om operation krävs för att rätta till skadorna tycker ju jag att det är ganska allvarligt. Ett ingrepp kan misslyckas och ju mer ärrbildning man får desto sämre känsel mm.

Vid en studie av kvinnors upplevelser av sitt underliv 7 år efter förlossningen är det tyvärr många som vittnar om försämrad känsel, en öppen känsla, inkontinens, torra slemhinnor, ömhet, en känsla av att underlivet flyttat en trappa ner mm mm. Hur kul är det även om det inte är livshotande? Att känna obehag av sitt underliv när man står, går, sitter eller tom vänder sig i sängen är inte normalt och ganska påfrestande.