nja, sprack och syddes och fick ett persikostort hematom som infekterades och gjorde att jag inte kunde sitta på länge. Sen fick jag en spricka i analen - inte en sfinkterruptur, utan en fissur - som är oerhört svårläkt och som jag fortfarande har besvär av.
Men vad räknas som "bestående men" då?
Besvär som kvarstår ett år efter förlossningen?
Två år?
Permanenta skador?
Hur än det är så läker ju de flesta förlossningsskador och är inte permanenta, även om det kan ta tid. De skador jag kan komma på som ju faktiskt är oåterkalleligt permanenta och inte "bara" långvariga, det är ju typ att man har sådan analinkontinens att man måste göra en stomi, eller får göra en hysterektomi efter förlossningen o dylikt.
Jag har läst lite av diskussionen och jag tycker att det blandas ihop lite av äpplen och päron.
Självklart är det normalt att spricka och sy några stygn vid en förlossning. Det är helt och fullt normalt. Inte så normalt att man inte ska försöka förebygga dem i bästa mån (som de gjorde vid min förlossning), men ändock normalt.
Att de sprickningarna leder till att man blir felsydd, få granulom eller ärrvävnad som stramar och gör ont och så vidare, det är däremot inte någonting som ska hamna i samma fålla som att det är "normalt" att spricka och sy. Men det är en komplikation som kommer sig av att man sprack och sydde - det är inte en komplikation som kommer sig av att man har genomgått en vaginal förlossning.
Självklart är det så att sjukvården borde ta sådant som framfall, urin- och analinkontinens, fissurer, besvärande ärrvävnad med mera på allvar och det är inte något som ska normaliseras. Men jag tycker att man är ute på lite hal is om man däremot försöker patologisera helt normala följder av en vaginalförlossning som går tillbaka efter en tid och som inte lämnar några bestående men.
Jag hade som sagt mycket, mycket ont eftersom jag fick ett persikostort hematom bakom ett stygn (hematom är vanliga vid vaginalförlossningar) som dessutom infekterades, och jag har kvar fissurer två år efter förlossningen, men aldrig aldrig att jag skulle vilja ha min vaginalförlossning ogjord. BTW, min son sjönk inte heller nedom spinae och det var en lång och utdragen förlossning med krystvärkar jag var tvungen att hålla emot bland annat, men jag ser fram emot min nästa förlossning trots det. Och samtliga mina underlivsbesvär som varit förlossningsrelaterade har tagits på stort allvar av sjukvården och jag har fått bra behandling.