Är så himla rädd!

Jag väntar mitt första och har ingen aning om vad jag ska vänta mig. Men just nu känner jag att kroppen kommer veta hur den ska göra plus att de på BB ser förlossningar hela dagarna och att de är proffs.. Så jag tänker låta det ske helt enkelt.. Kanske naivt av mig?

Vad jobbigt att gå runt med den rädslan!
Har du pratat med din barnmorska om det här? Tror det är den bästa vägen att gå faktiskt.

Jag läser en bok som heter Föda utan rädsla. Den handlar om vilka effekter rädslan har på förlossningsprocessen och den tar upp konkreta verktyg man kan använda för att hantera rädslan. Jag tycker boken är ganska bra, men jag är inte alls rädd för förlossningen, vet inte hur man uppfattar den om man är riktigt rädd för förlossningen.

Lycka till, TS, du kan föda! 

Ja det kanske är den bästa inställningen. Tänkte så tills för några dagar sedan när en av våra vänner fick barn. Men dom bor i en annan stad och jag har inte så bra kontakt med henne så jag vågar lixom inte prata med henne heller om det.
Ja dom vet säkert vad dom gör på BB. Jag har målat upp massa skräckbilder framför mej.

Kan du få gå på samtal på typ Auroramottagning som är till för förlossningsrädda?
Jag känner mig inte så orolig för förlossningen, så det är svårt för mig att tipsa dig om något direkt. Kan du försöka läsa några böcker för att förbereda dig? "Att föda utan rädsla" av Susanna Heli sägs vara bra.
Du verkar ju inte vara så rädd för smärtan, utan mer kanske för att något ska gå fel? Det är kanske en klen tröst, men Sverige har extremt bra  förlossningsvård. Har du pratat med din barnmorska om det här? Kan hon hjälpa dig på något sätt? 

Mitt råd (har fött två barn) är läs på läs på! allt från alla faser, till smärtlindring, och framför allt efter förlossningen i dagens läge så får man knappt ingen information av mvc om vad som är normalt och inte normalt efter. 

Vet att det kan vara svårt, men försök att slappna av.
Stress är inte bra på nått sätt.

Det är viktigt att du talar om din rädsla för dem som ska hjälpa dig på förlossningen, då kan det lättare hjälpa dig genom.

Jag ska berätta för dig om min förlossning, för det är inte alltid man får höra sånt. Jag var beredd på att det skulle dra ut på tiden, fick hela tiden höra på föräldragruppen att det tar i genomsnitt 24 tim för en förstagångsf.
Jag fick lite mollande mensvärk mitt på dagen, kl 16 ringde jag BB och frågade hur jag skulle göra. Hade då sammandragningar allt från 2 till 20 min. De bad oss komma in så jag inte skulle känna mig orolig, det finns ju patienthotell om det skulle ta tid. Hade fortfarande inte ont. När jag kommer till BB kl 20 är jag öppen 5 cm, fortfarande inte direkt ont. Men kan inte gå när sammandragningarna kommer.
Det tog 4 tim på BB så var min gosse född, sista 2 cm gjorde lite mer ont och jag ska inte ljuga och säga att krystvärkarna inte kändes, men det varade bara 19 min.
Jag sprack inte nått och mådde jätte bra efteråt.
Så du ser det kan gå riktigt lätt oxå. Visst gör det ont att föda barn , men det är så värt det.

Jag önskar dig all Lycka och hoppas att detta kan lugna dig lite. 

skriv ner dina tankar och funderinga så kan du ge dom till förlssnings personalen så vet dom vad du känner. Sedan att läsa på vad som ska händer under förlossningen är toppen, gjorde det inför min första förlssning och det hjälpte mig att slappna av. har en blordsjukdom som gör att jag inte kan få ryggmärgsbedövning klarade mig bra på lustgas och avslappning. Dom har väldigt bra kolla på barnet under hela förlssningen och skulle det bli problem kan du snabbt få hjälp. Födde mitt andra barn i v34 och allt gick bra en läkare kom och kollade på honom dirket efteråt sedan hamnade vi på neo efter några timmar. Vet ej vart du bor men här i gävle finns det bra info på landstinget hemsida om förlssnings avdelningen och bb.
www.lg.se/Jobba-med-oss/Landstinget-A-O/Halso--och-sjukvard/Division-Barn--och-Kvinnosjukvard-Psykiatri-och-Habilitering/Kvinnosjukvard/Forlossning/Forlossning-Gavle/

du ska se att allt kommer att gå bra ring till din BM och be om en tidigare tid det är hennes jobb att ta hand om gravida kvinnor och har inte hon tid kanske hon kan hänvisa dig till någon annan.

Tack för alla bra tips!
Guld värt!

Smärtan är jag inte så rädd för. Jag är "bara" rädd för allt annat som kan gå fel. Jag ska absolut läsa boken.
Och längtar nr2,  tack det kändes jätteskönt att höra din berättelse. =)

Ska verkligen försöka läsa på så mycket som möjligt nu.
Tack igen. Ni är bäst!

Samban tipsar om samma bok, och precis som hon skriver heter författaren Susanna Heli.

Jag vill även instämma i alla tips om att sätta sig in i hur en förlossning går till. På så sätt tror jag man kan öka sin känsla av att vara delaktig och vara i kontroll, till skillnad från att vara utlämnad åt det som händer med en. Jag kan även tänka mig att det kan hjälpa att läsa olika förlossningsberättelser (finns ju en mängd här på familjeliv), så man är mer förberedd på att det kan gå till på många olika sätt. Precis som Längtar nr 2 skriver behöver det ju inte alls bli som "genomsnittsförlossningen".

Läs på. Att inte vara förberedd utan tänka: "Det är naturligt och alla kvinnor kan ju" är att bädda för en jobbig förlossningsupplevelse. Jag rekommenderar "Att föda" av Gudrun Abascal. "Föda utan rädsla" har jag inget positivt alls att säga om tyvärr (jag lider själv av svår förlossningsrädsla).

Tack alla!

Det jag känner mest so är skrämmande är hur man ska göra lixom. Hur man ska hantera smärtan. Jag är inte rädd för att ha ont. Men jag vill inte ligga och skrika heller. Jag är ett kontrollfreak och vill veta vad som händer med mej under varje sekund. Jag vill vara med att ta besluten om smärtlindring och allt det där.

Vad jag har förstått på er så är en av dom viktiga sakerna under förlossningen att veta vad som händer. Och då är det bäst att läsa och läsa. Och det ska jag se till att göra. Läsa och läsa. Förbereda mej mentalt.
Känns jättebra att få så mycket hjälp och tips av er allihop!
Guld värt!!