Skrik och gap

Spontant tänker jag att ni ska fortsätta med egentid även om det blir värre efter.

Hon visar att det är det hon behöver och vill ha och då tror jag att vägen är att ge henne det -mycket och ovillkorat. Alltså inte med förväntan på att hon ska uppföra sig på något annat sätt efteråt utan mer utav anledningen att ni vill umgås med henne.
Men också att ni ser till att göra mysiga saker hela familjen ihop - visa att ni tycker om att umgås allihop som en familj och att ni hör ihop.

Det ligger säkert mycket i att hon känner sig avvisad - nej, hon får inte bete sig hur som helst mot sitt syskon, men hon behöver nog också verkligen få känna att hennes plats i familjen är ohotad. Hon är viktig och älskad och fast hon beter sig dumt så kan ni hantera det - sätta gränser för beteendet och hjälpa henne att ställa tillrätta igen.

(Jag skulle verkligen undvika alla slags avvisandestraff - som mycket väl skulle kunna visa sig vara effektivt eftersom det kan vara er dotters största innersta kanske omedvetna skräck)
Kämpa på och lycka till!