Det var väl ett jävla gnäll på er biomorsor

Det där känner jag oxå igen!

Ena veckan ringde mamman och gapade på mig om att jag minsann skulle hålla mig undan hennes barn. Jag hade inga rättigheter det skulle jag ha jävligt klart för mig och hon skulle göra sitt yttersta för att få bort mig ur barnens liv.
Veckan efter behöver hon hjälp med barnvakt till den minsta ett par timmar och min sambo kunde inte vara hemma från jobbet. Genast frågar hon mig, med trevlig röst om jag kan ställa upp.
Jag ville visa att jag inte tänker vara långsint och bråka, så jag ställde upp.
Veckan efter det ringde hon och påpekade att hon "Minsann hört" att jag begått oegentligheter med barnen, men vad det var tänkte hon absolut inte berätta. Däremot gjorde hon än en gång klart för mig att hon skulle ägna varje vaken stund åt att få bort mig ur barnens liv.
Några veckor senare ville hon återigen ha hjälp med barnen och då sa jag faktiskt nej.
Ve och fasa!
Det fick jag självklart inte göra, för nu hade jag valt att gå in i ett förhållande med min sambo och han har ju två barn och då är det min förbannade plikt att älska dessa barn som om dom vore mina egna och ställa upp för familjen.

Som sagt...