Envira skrev 2011-10-21 17:06:19 följande:
nja bryter ihop gör jag inte även om jag kan låta lite melodramatisk.
Och för att man har diagnoser betyder inte det att man inte blir en bra mamma.
Visst äter jag medicin men medicinen gör ju just det, hjälper! Jag är inte deprimerad längre och min sociala fobi som också förbättrats enormt påverkar inte min förmåga att vara mamma.
Sen har jag inte för mig att jag någonstans skrivit att ingen förstår hur jag känner , och har jag gjort det syftar jag nog på min omgivning och inte de i samma sits som mig.
SJÄLVKLART vill min sambo detta med, och jag tycker faktiskt det är rätt oförskämt att förvänta sig att jag ska sitta och försvara mitt val att skaffa barn här.
nej nej.. nu missuppfattade du mig.. jag menade inte att diagnoser gör dig till sämre mamma. men kanske att dina diagnoser och problem gör att du inte klarar pressen du sätter på dig själv i detta. DU pressar dig själv oerhört hårt och då ser vi bara en liten del här på nätet och det handlar inte om att du ska försvara ditt val att skaffa barn då missuppfattar du igen.
Jag läste din blogg och det var inte ens två månader sedan du mådde jättedåligt och behövde ny medicin och det är DEN medicinen jag funderar över.. det finns vissa mediciner som dels försämrar förmågan att bli mamma och dels kan vara abortindikerade så DÄRFÖR tycker jag att det är OERHÖRT viktigt att du talar igenom detta med din läkare, det har inget att göra med din förmåga rent mentalt att bli förälder utan vad det gör med dig psykiskt att kanske ev ta bort medicin, sänka dos eller byta ut.
Sen kan jag tycka rent spontant att man ska vara så frisk man bara kan innan man slänger in en annan oskyldig människa i sitt liv just av den orsaken att barn inte löser några problem utan snarare gör livet väldigt mycket jobbigare på en del plan.. men så klart är det otroligt mycket kärlek som kommer ur det också, men att kunna ställa sig utanför sig själv och se även de negativa sakerna är kanske en mognadsfråga och du är ju väldigt ung än så länge och du har så stora drömmar och det förstår jag.
Men som sagt.. tala med din/dina läkare så att det inte blir onödig press på dig pga medicinering...
Och vad jag menade med frågan om din sambo.. VILL han verkligen det här.. ?? Ja han vill skaffa barn.. men till varje pris..vill han att du ska testa sönder dig, göra dig stressad och ledsen och besviken varje månad? Vill han att ni ska lägga ner flera hundra på massa negativa tester när du fortfarande (vad jag har förstått ) går i skolan och har fullt upp att fixa det??
Du har velat ha barn länge säger du.. det har vi nog alla på ett eller annat vis men det handlar om att kunna prioritera att inte lägga ALL fokus på en sak.. för betänk att det faktiskt KAN vara så att du aldrig blir mamma.... hur ska du kunna hantera det? Eller att något annat händer som gör att livet ställs på ända.. du måste räcka till åt alla håll- framförallt åt dig själv.