babben87 skrev 2012-11-23 12:57:11 följande:
Sorry, läste ditt inlägg första gången lite för snabbt! Dessa gravidhormoner får en verkligen med taggarna utåt direkt!
Det är tråkigt om det verkligen är så i många fall att man väljer o ta bort barn med DS.
Däremot så kan de ju även se grövre kromosomfel i den veckan o i det läget skulle jag nog överväga om barnet ens får ett bra liv.. Men men sånt kan ju debatteras med hur länge som helst
Det handlar ju också om förutsättningar som man har i familjen. Är det ens första barn, eller kanske en sladdis så har man andra förutsättningar att ta hand om ett barn som har extra behov, för även om ett DS barn kan födas relativt friskt så behövs det ganska mycket extra energi och styrka att ta hand om det, att fajtas med myndigheter och skolor osv. Har en vän som helt oväntat vid 30 års ålder fick en son med DS, hon har en dotter som är några få år äldre bara och det är ett HELVETE kan jag lugnt säga, hon fixar det för att hon inte har något val och hon blev dessutom ensam för något år sedan för mannen orkade inte....
I vårat fall var det solklart att OM vårat barn hade visat sig ha DS hade vi tagit bort det. Jag har en son som har väldigt mycket extra behov trots att han inte har någon diagnos, en känslig kille som behöver oss vuxna, min man har en ryggmärgsskada och är fullt kapabel att ta hand om sig själv och ett litet barn, men det blir svårt om det kommer in extra behov, Givetvis är KUB ingen garanti men vi har även gjort extra undersökningar längs vägen som bekräftar att det troligtvis inte finns några kromosomfel iaf.
Dessutom är jag uppväxt med ett syskon som hade en hjärnskada på frontalloben, jag ska ärligt säga att jag nog inte orkar med ett barn med ett så pass allvarligt handikapp som just DS, har jobbat med både barn o vuxna med det handikappet (ja jag vet att man inte ska kalla det handikapp men nu gör jag det för att vara konsekvent) och det räcker för mig. Ett barn med DS skulle inte få ett värdigt liv hos mig, då skulle jag lämna bort barnet och det är ju inte heller värdigt. Känner en tjej med en MYCKET lindrig cp-skada vars mamma lämnade bort henne vid födseln och just att hon blev bortlämnad har nog skadat henne mer än skadan, så det var väl igenomtänkt för oss vad som skulle ske OM något visat sig vara fel.
Jag kan störa mig lite på de som ser KUB som en chans till ett extra ultraljud, inte nog med att de tar resurser för vården så är de ofta väldigt lättsamt intställda till vad man faktiskt kan få reda på vid undersökningen och har inte funderat igenom riktigt vad de ska göra med den information man får. Detta är ju mödravårdens fel som inte talar igenom detta NOGA med sina patienter utan ofta bara slänger fram någon broschyr och frågar "vill du ha?"... Ett extra ultraljud är inga problem att få privat och betala för det... men så resonerar JAG och det är inte sagt att jag har rätt eller fel.
Men oavsett varför man gör KUB så har man rätt att fatta beslutet efteråt själv. Att göra abort baserat på enbart KUB anser jag som rent idiotiskt faktiskt, känner ju folk som fått risken 1:3 på Kub men efter fvp visat sig bära på ett fullt friskt barn, då har man ju heller inte fått rätt information och stöd från sin barnmorskemottagning om man fattar ett beslut på så vaga grunder.