Vuxna tillsammans med tonåringar

eftersom det skiljer 9 år och pojkvännen närmar sig 30 så bör ju du vara 18-19.

Han tog det rätt bra, jag skulle flytta 35 mil bort och ingen av oss trodde att det skulle funka med ett distans förhållande så det var till det bästa. Vårt förhållande var ett varannan vecka förhållande då jag inte hade mitt barn för jag ville inte blanda in honom då jag inte trodde att det skulle vara för alltid då det mest gick ut på att festa och knulla om man får vara så rak att säga så och jag tror att det var ett roligt och minnesvärt halvår för honom. han hade nog inga problem att fixa en ny flickvän senare då han fick lite användning av den träningen vi haft för oss den sommaren

Bra skrivet!

Självklart finns det en och annan solskenshistoria att komma dragandes med i en sån här tråd. Och vissa tonåringar är ju "mognare" än sin ålder och kanske passar ihop med en 30-åring. Det finns ju också sådana som är  mindre mogna än sin ålder.

Och vad betyder "mogen"? Matchar man varandra vad gäller humor, värderingar, intellektuella förmågor etc. så har man ju större chans att lyckas. Gäller ju även om båda är väldigt "omogna".

Men generellt sett  tänker nog jag också att en "normal" 30-åring som fastnar för en tonåring, har nån form av problem. Att tycka hon är vacker/attraktiv - ja, det förstår jag absolut. men att i barnet se en jämbördig livspartner...det säger en del om 30-åringen.

Faktum är att ungdomar idag på 2000-talet generellt sett är betydligt skötsammare och hälsosammare än deras far- och morföräldrars generation! På 60- och 70-talet var det en drogliberalism vi inte kommer i närheten av numera. Sen vet jag inte i vilka kretsar du rör dig, men jag misstänker att din "reality check" gäller din egen umgängeskrets, och den kan jag inte svara för.

En av de slitnaste klyschor världen skådat....Det gäller inte bara att bli kär (det är ju den lätta biten!), utan att klara av en relation i längden, och då är åldern en faktor som har stor betydelse. Sen finns det förstås de som lyckas med detta, trots dåliga odds.

Tycker att det låter WT  om dig och din bekantskaps krets. Om man inte vet vart sina yngre tonåringar håller hus på kvällarna så är man nog ingen vidare förälder.

Men vad är det här för debattnivå att lägga sig på??? Pinsamt....

Om du röker och bjuder småungar på "cigg" var det ruskigt många gånger? av misstag förstås... Tja jag tar dig då inte för någon som umgås i de bästa miljöer eller kretsar.

Om du röker och bjuder småungar på "cigg" var det ruskigt många gånger? av misstag förstås... Tja jag tar dig då inte för någon som umgås i de bästa miljöer eller kretsar.

Vad spelar det för roll om det är så stor ålderskillnad, är det något som skadar dig på något sätt TS? Jag tror inte det.

Älskar man varandra, så varför inte? Som dom flesta kanske vet så mognar killar lite senare än tjejer, kanske är det därför det finns många tjejer som väljer att vara tillsammans med äldre killar? För att vara tillsammans med någon på samma nivå som en själv?

Min bästa kompis är 22 och hennes kille är 10 år äldre än henne. Dom har varit tillsammans i snart 4 år (dom var alltså 18 och 28 när dom träffades) och har barn och lever lyckligt ihop.

När min mammas kusin var 15 år förlovade hon sig med en 15 år äldre kille och dom är fortfarande tillsammans, 30 år senare!

Älskar man varandra, so go for it!

men det är ju samma sak om nån som är 30 ihop med en 40 åring de är  10 års skillnad där med.

Fast jag tycker att det är märkligt att man som vuxen söker sig till tonåringar. dvs har själv erfarenhet av detta jag var 17 och han var 27 när vi träffades och var ett par i tre år. Efterhand kan jag inte förstå vad jag såg hos honom, för nu när jag ser så söker han fortfarande sig till väldigt unga damer, dvs det finns män som uppriktigt söker tonåringar och det handlar inte om kärlek, det handlar om omognad, kontroll och manipulation. Jag tror att på de flesta som söker ett förhållande med en tonåring när man själv är vuxen är det nått fel på. Den här mannen som jag var tillsammans med har satt spår i mig för livet och jag ångrar verkligen att någonsin träffat kräket.

vet du det är rätt många som ändrar sig senare i livet och undrar vad de höll på och vill ha saker ogjort. Så det du tycker är bra nu behöver inte betyda att du tycker är bra sen...

jag tror att det här är fel ställe att fråga på, här finns mest kvinnor.. bättre att ställa frågan inne på flashback

jag är inte fördomsfull, det kallas erfarenhet. Man ändrar sig faktist en hel del med åldern, dock inte alla då och det är nog de som letar efter 15 åringar..och jag har inte sagt nåt om att ditt förhållande är fel bara att man ändrar sig efterhand

Mitt ex hade barn som var ett par år yngre än mig när vi träffades och jag gick i gymnasiet. När jag lämnade honom som 22åring hittade han en ny 16åring. Mycket tragisk människa, fruktansvärt kontrollerande. Våldsam. Tror han dras till unga för de är lättpåverkade. Han blir 40 nästa år... Flickvännen har hunnit bli 19 och de har gift sig. Hans äldsta barn är 22 men har ingen kontakt med pappan längre efter flera års psykisk och fysisk misshandel. Fem barn med fyra olika. Drömman, inte sant?

Jag var 16 när jag träffade min kille, numera ex, han var 26.

Det varade i drygt två år, jag fyllde 18 och växte om honom i mognad. Han har aldrig haft ett förhållande med en tjej över 20 och han är nu 33. Han är en barnslig man som inte kan få en kvinna i sin egen ålder för de tycker han är så omogen. Tror det handlar om att han vill ha någon som behöver och ser upp till honom. Vuxna ser honom för den han är, men ungdomar tycker att han är häftig.

När jag ser kort på mig från den tiden ser jag inte ens ut som 16. Vägde 45 kg och var knappt utvecklad. Idag väger jag runt 60 och ser ut som en KVINNA, inte på något sätt mullig men med former. Kanske attraherades han av mitt barnsliga utseende? Alla hans tjejer har varit väldigt smala, späda och små.

Kan säga att jag är väldigt äcklad av honom såhär i efterhand, på gränsen till pedofili fanimig.

Det var precis det här jag trodde faktiskt. En vuxen man som bara är ute efter "skoj" och tycker att en fjortonåring är "sexig" och att äldre tjejer är förbittrade...ja det besannar mina fördomar helt. Det säger en del om den "vuxne".

Ja självklart. Det är väl ingen som motsäger att man kan bli kär i vem som helst. Däremot har man i regel lite sämre odds att kämpa emot om åldersskillnaden är alltför stor.

Fast frågeställningen här var väl iofs hur en vuxen människa kan se på ett barn som en jämbördig livspartner. Ni som är i 20-30 års åldern är ju ändå vuxna, även om åldersskillnaden är stor. Men en person i nedre tonåren är i princip aldrig så mogen att hon kan matcha en normalbegåvad man. Jag är helt övertygad om att det handlar om män som mentalt befinner sig på samma stadium som barnet i fråga. Eller ren attraktion/sex på gränsen till hebefili.