Fler i samma situation?

Hej nopp!
Du är inte ensam. Fast man känner sig så ensam.
Vi började försöka hösten 2008 och blev gravida efter 4 försök. Snabbt tyckte jag och sambon blev nästan chockad. Chocken byttes dock till lycka och sen pajade allt när vi var på ett tidigt ultraljud (jag ville kolla att allt var ok för jag kunde knappt tro att det hade gått så snabbt) och fick reda på att det var ett MA. Läkaren var jättekort och kylig och sa bara att "det kommer ju att gå direkt så bry er inte om det". Månaderna gick och det hände inget. Förra sommaren sa vi att har inget hänt i augusti så gör vi en utredning. Vi kollade allt och alla prover såg ok ut. Dock gjorde min man först ett prov som inte såg bra ut. då sa de att det kunde hända, dagsform eller så och han fick göra ett till som såg ok ut. Så där kan det finnas nåt.
Sen ställde vi oss i kö för ivf och under tiden gjorde vi insemination som inte resulterade i något. I mars kom vi fram i ivf kön och gjorde vårt första försök med bra utfall av ägg och embryo och vi behövde inte köra ICSI vilket vi trodde. Dock inga plus efter 1 färsk + 3 FET. Ska nu göra nästa fäskförsök i november.
Den här veckan är första gången som jag skriver på FL. Jag har läst i trådar förr men aldrig skrivit.
Nu känner jag att jag vill delta och bidra med min historia och på riktigt komma i kontakt med andra i samma situation. 
Jag har vänner som stöttar, familj också och så mannen såklart men egentligen så kan ingen förstå utom mannen och ibland känns det som han inte heller förstår hur jobbigt jag tycker att det är. Under tiden som vi har försökt så har så många blivit gravida med första... och andra barnet. 
Jag har efter sommaren känt att jag inte orkar umgås med de som har barn. Det är för jobbigt.
Jag hoppas att det löser sig för oss och för er.
Många styrkekramar. 
Du är inte ensam.