Fler i samma situation?

Nej, du är inte ensam! Jag och min man är i samma situation. Vi började försöka för 2 och ett halvt år sedan...har genomgått utredning och de hittade inga fel. Började med Pergotime i januari -11 för att ge min ägglossning en extra skjuts. Blev gravid i mars -11 men det slutade med MA i maj. Sedan dess har det gått trögt...har en kur med Pergotime kvar sen så får vi se vad som händer.

Tycker också att det finns en stor brist på förståelse från omgivningen...känner precis som du. Är förbannat trött på att höra att: har det gått en gång så borde det ju gå en gång till....försök att inte tänka på det så mycket, det kommer när det kommer....osv. Suck, ibland önskade man att människor bara kunde lyssna och vara tysta.

Skickar en peppkram!

Jag åt mina sista p-piller i maj 2009 och trodde verkligen inte att vi skulle ha några problem med att bli gravida. Så är det nog för de allra flesta, man tror att det ska gå ganska fort. Men, efter ett års försök så började vi prata om att gå vidare med utredning. Väntade med att ringa till SÄS tills efter sommaren 2010. Eftersom vi skulle gifta oss i september samma år så bestämdes det att vi skulle komma på utredning efter vår bröllopsresa. Så, i oktober var vi där första gången. Massa prover togs, de spolade äggledarna och vi hade ett bra samtal tycker jag. Dessvärre strulade det med ett utav mina blodprov, jag hade för högt prolaktinvärde. Man utredde även detta och efter ytterligare undersökningar och prover så konstaterade läkarna att ett mätfel hade gjorts när man tog proverna, jag hade tagit dem för tidigt på dagen. Detta drog ut på tiden, frustrerande. Läkaren bestämde att behandla mig med Pergotime, trots att jag har egen ägglossning. De ville ge ägglossningen en extra skjuts. Fick recept för tre månader.

Efter vårt MA så tyckte läkaren att vi skulle testa 3 månader till med Pergotime så när jag fick tillbaka min mens så började vi behandlingen. Efter denna cykeln blir det ingen mer behandling med Pergotime och vad jag förstod på läkaren så ska vi då börja diskutera insemination eller IVF.

Mina allra närmaste har bra förståelse för vår kamp som tur är. Däremot så är övriga inte lika förstående. Bara denna veckan har tre stycken personer frågat mig om Det inte är dags snart??

Kram kram

Tack tack, bröllopsdagen ska firas i helgen! Det ser jag fram emot :)

Vet faktiskt inte varför de skriver ut Pergotime fast man har egen ÄL men när jag var på VUL (första månaden med Pergo) för att kontrollera äggen så hade jag TVÅ finfina ägg. Två ägg i den storleken har jag inte haft innan och läkaren sa till mig att om vi inte ville riskera att bli gravida med tvilllingar så skulle vi avstå sex den månaden. Det struntade vi i...jag menar, vi vill ju ha barn, blir det två så är det ju underbart. Så ser vi det i alla fall....Vi har gått via landstinget, Södra Älvsborgs sjukhus, tycker vi har fått bra hjälp hittills, förutom missödet med Prolaktinprovet då :S.

Jag inser ju att vi på något sätt måste gå vidare i våra försök, för det fungerar ju uppenbarligen inte så bra för oss på egen hand. Även om vi ju faktiskt blev gravida i mars... Har inte tänkt så mycket på nästa steg men är ju väl medveten om att det är dags nu. Känner mig lite rädd inför IVF...får ju 3 försök, vad händer om det inte lyckas på de försöken, kommer jag klara att ta sprutor på mig själv (min man kommer absolut inte göra det för då svimmar han), kommer jag orka psykiskt? Många frågor, men vi vill ju detta över allt annat så jag antar att vi inte har något val.

LiaDiza; kul att vi blir fler i tråden :). Jag förstår dig och det är klart att det är tufft för dig även om du redan har ett barn. Vi får hoppas att det lossnar för oss allihop så vi kan fira våra plus tillsammans ;). Jag håller tummarna för det!!