Varför vill man INTE ha barn?

Jag är 36 och har aldrig känt nån längtan efter barn. För tio år sen var jag helt säker på att jag aldrig skulle skaffa barn, men nu har jag sambo sen tre år tillbaka och han vill gärna ha familj, så för att väcka nåt slags längtan har jag det senaste året surfat härinne och på andra sajter och läst trådar om barn och familjer. Jag tänker att om jag vänjer hjärnan tillräckligt mycket vid det - "hjärntvättar" mig själv, helt enkelt - så kanske tanken på barnalstrande övergår från att bli otänkbar och ångestframkallande till acceptabel och kanske om nåt år t.o.m. lite lockande. Men det är alltså en process som sker i hjärnan, inte i hjärtat.

Jag har inga psykiska sjukdomar. Jag har levt ett tag och känner att jag skulle ha mycket att ge ett barn. Jag känner att jag rent praktiskt skulle klara av ett barn. Men när jag tänker på att tvingas byta blöjor, höra barnsånger på repeat i flera år, inte på 18 år få rå om mig själv (lite överdrivet, men i alla fall) så känns det inte bra. Jag har ett rikt liv och känner att det finns hur mycket som helst att göra som jag inte gjort än - och som är svårt att göra när man väl har barn.

TS undrar varför det finns folk som skaffar barn först när de är närmare 40. För t.ex. mig är det ju för att barn helt enkelt är otänkbart innan dess. Man vill INTE ha med barn att göra - och varför ska man då skaffa barn? Åren går och man vet ju inte NÄR man kommer att känna sig mogen - eller OM man nånsin kommer att göra det. Borde jag ha skaffat barn när jag var 25 (och inte ens hade pojkvän) - för vems skull då? Samhällets? Din? Jag kanske låter aggressiv, men jag är inte arg - jag vill bara framföra en annan synvinkel.

Jag känner ju fortfarande ingen specifik längtan, men nu har jag min sambo, han vill ha barn nån dag - och jag kan tänka mig att "omvända" mig själv för att det ska bli så. Men det är svårt. (Nästan) ingen som har barn ångrar dem, så det är ju en tröst för mig. Men det är otroligt svårt att bestämma tidpunkten för när man ska ge upp sitt "vanliga" liv och ge sig in i det där nya när man inte känner nån längtan efter det.