Varför vill man INTE ha barn?

Det är alltid lite skrämmande när folk vågar gå mot strömmen. I det här fallet blir frågan varför folk väljer bort ngt som andra uppfattar som naturliga, "normal" och en total miss i livet om man inte har barn. 

Idag har vi ett val. Det hade vi inte förut. Den intressanta bieffekten blir att alla som "skaffar" barn även har gjort av högst fri vilja. Det i sin tur gör att man per automatik inte kan klaga som förr på vilket besvär det (för det är det emellanåt för många).

Som jag uppfattar det är TS inlägg så fyllt av värderingar om att det är så fantastiskt att vara förälder att de som inte vill vara det väljer fel. Om de väljer det pga olämplighet är det ok och endast då, är det ok att inte välja barn. Alla andra skäl är omöjliga att förstå för henne för man kan inte förstå lyckan av barn innan man har provat.
Det är därför jag tror att folk retar sig på henne. 

Men jag vet folk som inte känt kärleken till den där lilla klumpen i knät. Då blir det etter värre för alla ska känna det. 

Jag upplever att TS inte undrar eg. Hon vill bara få fram sin åsikt vilken är att hon tycker att det är "fel" att inte "skaffa" barn om rätt förutsättningar finns.    Men vad vet jag? Det är bara så jag uppfattar hennes text. Det och en del klantiga kommentarer ihop....

Delvis håller jag med dig. 

Jag tror inte att så många förvränger ord och blir provocerade med flit utan att det blir i stundens hetta. Det talar för att vi är så otroligt olika och har olika levnadsvillor. Här på internet ser vi inte vilket förhållande de andra kommer ifrån. Om jag skriver om att vi har svårt att klara oss på 17 tkr i månaden så går vissa i taket eftersom de har andra förutsättningar. Bor man i en storstad så skiljer det sig från en liten stad men när man skriver en lösryckt mening här så vet man inte var den kommer ifrån vilket gör att man tolkar den från sitt perspektiv. Jag måste vara tolerant nog att inse att folk har andra utgångspunkter. 
Sen finns det alltid idioter och dem måste man lära sig att inte haka upp sig på oavsett om det är på internet eller i livet.....

kanske lite röriga tankar.... 

Jag håller med dig. När jag var 13 fyllde min pappa 50 och min mamma 48. Jag tyckte de var gamla under min uppväxt men det har eg inte påverkat ngt. Vi har stor släkt och föräldrarna var mycket engagerade i föreningsliv så mina föräldrar har haft vänner i många åldrar. Det har inte påverkat men så har vi bott i en förort där det finns mycket människor. Jag tror det påverkar oxå. Bor man på liten ort och generationerna är mer segregerade så blir det kanske på annat sätt.

Idag tycker jag det har varit bra när de blev pensionärer så att det var lättare att få hjälp med mitt barn. Möjligen att jag tycker det är synd att de kommer att dö när min son är relativt ung (de är över 70 nu och mitt barn är 7) men de hade kunnat dö tidigare iaf så .... man får ta vara på den tid som finns oas ålder.

Men det betyder inte att jag har rätt i mina åsikter fast bilmekanikern (som du skrev om tidigare) inte har tillräcklig förståelse att lyssna på mig, eller hur? Jag har brottats många gånger med yrkesfolk som ska kunna sitt arbete men som inte gjort sitt jobb.  

Menar du att förskolepersonal som inte har egna barn inte är lämpliga till sitt jobb och inte har rätt att utrycka sin åsikt?

Visst är det lätt att sitta på åskådarbänk och tycka saker men det viktigaste är ju hur man använder sin egen kunskap när man sen möter andra. Sämsta rådet någonsin har jag fått från en BM på BVC som har 4 egan barn. Att ha barn eller ha utbildning är ingen garanti för att tyckandet är något man kan ha navändning för...