Dimisi skrev 2011-09-12 00:30:59 följande:
Argumentet "jag gillar egentligen inte barn, men med mina egna är det en helt annan sak" kan jag inte fatta. Jag tycker det låter skumt. Vad har man egentligen för värderingar när man gör så stor skillnad på människor?
Om man egentligen tycker att det är skittråkigt att pedagogiskt svara på en liten människas frågor och vägleda honom/henne i allt från hur man knäppper en knapp till hur man sköter sin ekonomi, hur kan det då plötsligt bli roligt och givande bara för att det är ens egen avkomma?!?
jag tycker att det är skittråkigt med andras barn.. precis som jag tycker att vissa människor rent allmänt är väldigt enerverande och jobbiga. Min släkt kan vara bra jäkla jobbig rent allmänt men jag älskar dom ändå, just för att vi är släkt.
Så.. mina barn tar jag mig tid att lära känna, uppskattar dem och älskar dem, just för att de är MINA barn, även om de stundtals är totalt övertrotsiga. Andras trotsiga gapiga ungar har jag inget behov alls av att ta hand om. Även om jag plåstrar om även deras trasiga knän om de skulle ha några. Givetvis värdesätter jag mina egna barn mer än andras, och mina släktingar i övrigt mer än andra. De betyder något för mig för att de är mina anhöriga.