Varför vill man INTE ha barn?
Jag skulle bli en utmärkt mamma och har alla förutsättningar både socialt och ekonomiskt, men vill inte. Jag tycker inte om barn. Andras barn är något jag tolererar, inte tycker om. Det finns inget som lockar mig i att skaffa barn. Jag ser inte att ett barn just nu skulle tillföra mitt liv mycket mer än tvång, stress och begränsningar. Jag vill inte gå genom en graviditet och det slitage en sådan har på kroppen.
Det är inget jag vill ha som mitt liv ser ut idag. Jag utesluter inte barn i framtiden, men just nu känns det som om jag aldrig kommer att vilja ha det. Jag ser inte någon skyldighet att vilja eller att skaffa barn bara för att jag rent biologiskt kan. Jag har aldrig haft barnskaffandet som mål och har aldrig sett det som något eftersträvansvärt. Jag kan vara en vårdande person, men jag hänger helst inte upp mitt liv kring en annan människas behov.
Det är inte svårare än så.
Barnskaffandet är en norm, men inget som man tvunget måste följa. Det finns många myter och försköningar kring barnskaffandet. Jag tror att man måste ha ett ganska tragiskt liv om man behöver ett barn för att ge det mening.
Det finns garanterat en hel del människor som inte är så nöjda med att ha skaffat barn, trots att de älskar barnen i sig. Exempel: www.secret-confessions.com/hate/hate-being-a-mom