Varför vill man INTE ha barn?

Jag förstår öht inte majoriteten av alla här på FL som skaffar ungar, är era liv meningslösa och ni behöver någon som är beroende av er? Är det maktkänslan ni är ute efter? Värderar ni andra utifrån era egna själviska handlingar att reproducera er själva, till en redan överbefolkad och missbrukad jord? Tror ni att era själviska val är av minsta intresse för er omgivning? Tror ni verkligen för en sekund att er unge har någon som helst betydelse för omgivningen än vad exvis en unge i svältkatastrofens Afrika?

Jag dömer ingen, jag bara undrar vad som får er att skaffa ungar.

Japp, se bara alla som "kämpar för sitt barn" efter att ha blivit fråntagna vårdnaden. 

Jag kan bara utgå från mig själv men såhär är det för mig:

Jag vill inte ha barn. Jag vill inte gå igenom en graviditet, förlossning och sen hålla ett skrynkligt blått jag-vet-inte-vad i armarna. Barn är för mig äckliga, obehagliga och rent ut sagt korkade. De skriker, snorar, ska bara ha en massa, kräver en massa tid av mig som jag kan lägga på andra, för mig viktigare, saker osv.
Jag har aldrig sett ett barn som är sött, gulligt eller något i den stilen, inte ens spädbarn.

Det liv jag strävar efter att leva har inte plats för barn och jag vill inte ha ansvar för någon annan. Jag vill inte känna att jag måste hålla mig till den här individen resten av mitt liv.
Hela mitt liv skulle förändras till något jag inte vill leva.

Min sambo vill inte heller ha barn, han har aldrig haft något sug efter det och snart ska han (äntligen) sterilisera sig, så behöver vi inte vara oroliga över att jag ska bli gravid!

Vi har däremot två bebisar, våra katter! Vi älskar katter båda två och de är för mig mina barn. (Om än något håriga sådana) 

Människan som art skulle dö ut, no big deal

menar du att barn är "oskyldiga" till att skrika och snora??

Då har du har inte träffat mina ungar ;) 

Men du froststar, det är inte alls så som jag menar. Du har missförstått mig. Den personen jag höll med var ju att dessa anledningar som denne räknade upp kan vara sanningen hos vissa. Inte alla. Sen tjejen som beskrev sin syster eller va det var hatade ju barn så då verkar ju inte hon vara lämpad nej. Eller tycker du det? Jag fattar inte hur jag kan bli så missförstådd?

Men lugna dig.

Hon pratar generellt om barn och vad jag kan se är det fullständigt sant.

Varför vill någon INTE ha hund, Ts?

Blir du lika provocerad om jag säger att jag tycker att hundar är äckliga och luktar illa?

Ja för TS undrade. Sen att du uppenbarligen tar åt dig kan inte jag rå för.
Men jag håller delvis med dig; det är tur att jag inte har barn för då skulle jag inte kunna sträva efter det liv jag verkligen vill leva. 

Jag tror inte att man nödvändigtvis blir en dålig förälder bara för att man inte tycker att barn är så värst förtjusande i största allmänhet.

Cry me a river.

Märker du själv att du låter dina känslor tala? De vars åsikter du bemöter verkar resonera lite mer objektivt sådär. Jag tycker den här kommentaren du upprepar är riktigt låg och tillför verkligen absolut ingenting.  

Fiona.. Jag har förklarat flera gånger varför jag funderar på detta. Läs bak i tråden, annars läs här. Jag själv kände och känner en sån djup längtan efter barn. Jag undrar och förundras över att många inte känner så. Och nej det kan man inte jämföra med att vilja ha hund eller inte. En hund är ett husdjur och det är inte ett barn. Men det är väldigt lätt att bara hoppa in i trådar utan att läsa ordentligt.

Allvarligt, om du inte förstår att man kan älska sina barn utan att älska barn generellt är det inte andras ungar du ska vara oroad över. 

Javisst. 
 
Anser du att en kvinna som saknar grundläggande förmåga att sätta sig in i andra människors känslor skulle bli en bra förälder?  

Jag känner några kvinnor som verkligen inte tycker om barn. Ett par har helt och hållet valt bort barn, men vissa har skaffat ett eget barn. Det är alldeles utmärkta mammor till sina barn och älskar dem högt, men - det har blivit problem när barnen börjat vara några år gamla. Barnen vill ha kompisar och mammorna avskyr dessa kompisar. Det går liksom inte att dölja avsmaken, och det ställer till alla möjliga problem, tyvärr.

Vad du behöver förstå är att inte alla är som du och att det inte behöver vara något negativt.