"Barn är ingen mänsklig rättighet" i dagens DN...
Med detta resonemang menar jag även att denna vårdnadshavare kan vara vem som helst, bara den är lämpad och att barnet knyter an till denna eller dessa. Jag anser att det är oerhört själviskt att inte adoptera ett barn om man ändå inte kan få egna barn på naturlig väg. De biologiska banden betyder inte mer än en kärleksfull uppväxt med trygga förhållanden. När det finns så många barn i världen utan det så tycker jag att barnlösa vuxna som längtar efter barn borde adoptera. OM man bryr sig så mycket om barn i sig borde det inte spela någon roll om barnet är ens eget biologiska eller någon annans. Barn är inte ett tlllbehör som kan ge dig det perfekt livet du drömt om, barn är ett ansvar och som vuxna har vi skyldighet att ta hand om barnen i samhället/världen oavsett om det är ens egna eller andras. Att tvinga fram något som naturen satt stopp för är enligt mig själviskt. Ta ert ansvar som samhällsmedborgare och hjälp ett barn som redan existerar.
Jag själv ska adoptera eller ansöka om att bli fosterförälder OM jag inte kan få ett till eget barn i framtiden. Vad spelar det för roll om barnet inte är mitt eget kött och blod, det är de känslomässiga banden som gör en till förälder och barn, inte blodsband.
Såklart att tjejen i artikeln reagerar. Det är inte direkt den bästa gåvan att ge sitt barn att växa upp utan att veta vem ens båda föräldrar är. Detta är något man måste vara medveten om när man till varje pris ska ha ett biologiskt barn.
Jag och min man står i adoptionskö sedan snart 6 år, och vi har valt att göra IVF-behandlingar under tiden. Efter 10 försök med vanlig IVF gjorde vi ett försök med äggdonation och det lyckades så vi nu har vi ett barn. Vi hoppas fortfarande på att en dag få adoptera ett barn också men risken är stor att vi hinner bli för gamla innan det blir vår tur. Idag kom ett brev på posten med ett domstolsbeslut om att vårt adoptionsmedgivande blivit förlängt med två år, så då tänds ett litet hopp trots allt.