BF i slutet av Februari?? Här är vi nu!
Linda, du har alldeles rätt i din beskrivning, varje gång tror jag att nu, kanske, och så avtar det och försvinner, vågar knappt känna efter längre för det är ju aldrig på riktigt. Idag är det en riktig deppardag, vart så ledsen av att behöva gå uppför trappen till vår lägenhet och magen fortfarande är kvar.. Är så otroligt less på att känna mig maktlös, beundrar verkligen er som gått längre än mig, jag känner mig som en riktig gnällspik.
Igår kväll var det oxå illa, när mina värkar bara försvann, förstår ju idag att det var förvärkar, men då såg jag ut som en gris i ansiktet av alla tårar, läpparna såg ut som om de nyss kommit från en misslyckad läppförstoring och ögonen var grisögon.. Usch! Är verkligen imponerad av min sambo som står ut med mig.