Vad är svensk kultur?

Absolut! Känns typiskt sverige. Utan att lägga positiv/negativ värdering i påståendena.

En annan sak också:

Vårt förhållande till informalitet/formaliteter. Å ena sidan: Har ni någonsin sett en skola utomlands, där rektorn på hemsidan skriver: Hej! Jag heter Anders. Här på skolan arbetar vi för att blablabla." Nej, där är det mer pompöst, Sir, Monsieur, uppstilade stela kostymer - man sitter inte i gul t-shirt på ett officiellt foto. Om man skriver till företag skriver man också "hej". Inga "mina djupast distinguerade känslor" - som i Frankrike.
Men. Visst kan det vara lite rituellt i all sin oansenliga informalitet i sverige! Ritualer - ja.

Klädkoder - finns oerhört många. Att man tar av sig skorna inomhus är en jag lider av. Eller snarare inte följer hemma.

Att man röker på balkongen, om man röker. Gäster får inte heller röka inomhus. Har jag aldrig sett utomlands.

Att det blir snackisar om TV-program; det som gick kvällen innan helst.

Att man tycker om stearinljus och om man måste tända ljuset har punktbelysning hemma isf neonrör.

Att man experimenterar friskt med hårfärger hemma i badrummet och sedan pratar länge om resultatet, gärna lite beklagande ("det blev grönt", "men åneej, jag måste köpa silverschampo").

Att om spårvagnen får signalfel och dom kallar in extrabussar är det bara en alkis som brusar upp, om ens det. Resten går lugnt och fint och tyst, även om det betyder gå längs spåret 2 kilometer. Det blir inte kravaller.

Att under demonstrationer öht, går det väldigt lugnt och stilla till, därför det blir aldrig 100 000 på gatorna, möjligtvis 400 åt gången - folks politiska engagemang ser helt annorlunda ut än på andra ställen.

Om det finns nån god maträtt från Somalia är jag säker på att den kommer tas upp i svensk kultur. Om 50 år kommer den inte ha epitetet "somalisk". Vem säger jag ska gå och äta "turkisk kebab"? Säger ni inte bara kebab?

Fast - man insisterar ju på kinamat! Kinakrogar är ju mer eller mindre en institution i sverige.

Jag är då till exempel förlovad med en invandrare, har en invandrad far, har en invandrad son och har bott utomlands halva mitt liv. Och jag äääälskar skittramsiga svenska traditioner, svenska flaggor, fiolspel, svensk mat, svenska författare och gamla folksagor och sånt. Betyder det att jag dissar kurder eller att jag inte kan äääälska panflöjter, magdans, etc? Nej. Jag är lite inne på det nån "från andra lägret" trots allt var inne på: det är lättare att assimilera sig om det finns en ganska tydlig kultur, tydliga riter.
Jag har flera invandrarvänner, de flesta iranier, som sedemera hamnade i Norge. Tycker det är lite fint när de klär upp sina småbarn i folkdräkt och står där och viftar på 17:e maj med kolsvarta kalufser. Finns väl inget fel i det?

Nu. Får man fråga en sak. Eller komma med ett påstående: Man kan visst sjunga nationalsången från det egna landet och acceptera, till och med vara utomordentligt intresserad och öppen för, andra kulturer. Jag vete fan...jag växte upp med syrisk musik, älskade det sen jag var femåring, helt utan blodsband till landet. När jag var elva började jag lära mig både persiska och arabiska. Fick tjata om att byta ut tyskan mot persiska i skolan. Har alltid varit superduperintresserad av andra kulturer, men älskar även det svenska - åtminstone vid några tillfällen om året. Tycker till exempel att Halloween är ganska kommersiellt och töntigt emedan påskkärringar känns mer förankrat i våra traditioner; blåkulla och lite svart magi, påskägg, fjädrar - jättefint. Därmed inte sagt att det inte finns en Halloween-kultur sen några år tillbaka - kolla på typ Åhlens, allt blir svart/orange från oktober framåt.
Vi firar allt i vår familj: midsommar, kräftpremiär, Hanukka, Eid, påsk, jul, halloween, gustav adolfs-dagen, Finlands självständighetsdag, när man ändå är igång...

sumpbävern, ja, ungefär vad jag skrev, även om hon skriver ganska styvmoderligt...("spännande med musslor och pommes frites"- spännande!?!)

Antagligen ser jag på sverige med "Främlingens blick" och är väl därför jag tydligare än andra kan se att här finns specifika saker att vara stolt över. Med risk för att misstänkliggöras och förväxlas med nån SD:are. (är jag den enda vänstermänniskan här som gillar svenska traditioner - också?)

Därför ärt en stark kulturidentitet är bra:

-Finns inget samband mellan viss självuppskattning och förakt inför andra. Ofta uppskattar man andra mer om man kan se det goda hos sig själv. Tvärtom gror förakt inför andra hos den som föraktar och förminskar sig själv.

-Det är lättare för invandrare att relatera till en kultur som upplevs som positiv hos de som växt upp med den (än det är om det inte finns några saker att samlas och enas kring överhuvudtaget).

Och vad menar jag med stark kulturidentitet? Begreppet är luddigt, flytande som vatten, föränderligt, och måste vara så. Om ni nånsin varit på svenska ambassader/kulturcentra utomlands ser ni tydligt vad som brukar vara fasaden utåt i alla fall, vad som är gentemot världen den svenska spegelytan. (strindberg, lagerlöf, hill, södergran, ingemar bergman, "ny svensk design", planscher på kurbits, skogar och sjöar, smörgåsbord etc.)
Det betyder många saker, men vad det INTE betyder är att folk som besöker svenska ambassader utomlands känner oro och stress över att inte bli bjudna på kurdisk folkdans eller kinamat. Vad det INTE betyder är att dessa kulturmarkörer varar för evigt (svensk design är till exempel ganska nytt).

Jag reste just till sydamerika för övrigt. Det var en för mig storartad kulturupplevelse. Inte maten, men musiken, danserna, stämningen, tygerna, mönstren, folket, litteraturen, poesin, demonstrationerna. Det är klart att jag i varje möte var tvungen förhålla mig till den kulturen. Den var mycket tydlig. Kände att där var det lätt att vara invandrare. Lättare än i ett lite vilset land där folk i all välmening anser att de inte har något att erbjuda den som kommer...

Jag tror inte alls på SD och jag delar inte din syn, trots att vi båda verkar gilla svensk kultur. Vi har dragit helt olika slutsatser. Jag ser inget hot i invandringen som sådan utan ser istället att den invandrade kan ha lättare att komma in i ett land som knyter an till vissa traditioner. Jag tänker aldrig rösta på SD, finns ingen beröringsgrund med mina värderingar. Jag hoppas dock att fler vänstermänniskor slutar känna sig så skitnödigt hotade av det svenska, som om nationalsången sjungen på nationaldagen eller skolavslutningen i sig skulle utgöra ett hot mot säg, en kurd. Rent faktiskt finns det såklart inget samband. När jag bodde i ett arabland sjöng min son det landets nationalsång på arabiska och gjorde honnör inför statsöverhuvudets porträtt. Han hade panarabiska (vit-svart-röd-grön) vimpel i handen och morsan smilade stolt. Så skulle jag vilja att våra små invandrarbarn fick möta vår egen kultur. Det är ju dessutom helt ofarligt. Det verkligt farliga ligger i ett grundläggande förakt, en känsla av mindervärdeskomplex eller stigmatisering, eller i en verklig diskriminering. Har såklart inget att göra med vissa traditionsbundna ritualer att göra. Här har man i sverige, i nån slags förvirrad skenmanöver med god vilja, agerat kontraproduktivt, om målet var att assimilera invandrare...

Här är en lämplig person som skulle kunna kommentera mina inlägg!

Du kanske borde se sverige med främlingens ögon lite...

NBWP.

Lite fundersam blir man. Vad menar du i första vändan med hur du definierar svensk kultur? Var du ironisk eller menar du att du tolkar svensk kultur som det du nämnde?

Att två personer tyckte mitt inlägg - ETT av 3000 inlägg jag skrivit här - var ok betyder inte att alla för jämnan håller med varandra. Och det är inte heller meningen.

Jag tvivlar oftast på vad jag tror eller misstänker (även när det tycks 99% säkert), därför frågar jag lite aspigt om du verkligen menar det du skrev, eller om du var ironisk. Om du verkligen menade det finns det utrymme för mothugg eftersom det var ren smörja. Om det var ironi, var vänlig skriv det du menar istället.

Jag vet också vad svensk kultur är. Om du kanske läser tråden lite har du nog sett att du drar märkliga slutsatser.
Fitt-Sverige är inte så illa som du vill få det till. Det är ganska fint här.