Var på rul igår och fick ett tungt besked

Hej! Undrar om jag får hänga med er?

Jag och min  man bestämde oss för att avbryta graviditeten då jag i vecka 11 fick ett oroväckande Ul läkaren såg inga normala armar och ben på vår bebis, vi fick nytt Ul en och en halv vecka senare hos en överläkare och hon såg inte heller normala armar och ben, tror vi bröt ihop båda två vi hade försökt bli gravida i 8 månader och i juni fick vi äntligen vårt pluss, efter första Ul så levde vi på de sista orden hon sa : den kan ju ligga ihoprullad i foster ställning så det finns en chans att allt är ok..... men det var det inte!!

Veckan efter fick vi  en tid på varbergs sjukhus med två överläkare för en "second opinion" och den andre läkaren var ännu mer pessimistisk och sa att armar och ben bara var hälften så långa som de skulle vara och att bröstet såg litet ut och att de inte kunde se händer och fötter på samtliga ben och armar. han sa att risken för missfall var stor och att han inte trodde barnet skulle klara graviditeten eller förlossning.

Jag bara grät vi som längtat så och varit så glada!! vi bestämde oss att avbryta graviditeten så fort som möjligt det innebar veckan efter då var vi i v 15 , på måndagen fick jag tabletten och i onsdags åkte vi till sjukhuset, det tog 5 timmar sen var det klart.

Vi fick se vår vackra ängel en perfekt liten varelse som hade både över armar och underarmar och händer men dom såg brutena ut dom växte uppåt mot ansiktet...... lårben och smalben fanns också med små perfekta fötter på men benen låg i kors typ skräddare fast med insidan på foten mot skinkan och benen gick knappt att röra dom var felställda. Men det verkar ändå inte varit så allvarligt som läkaren trodde.... nu väntar vi på svar från röntgen och obduktion läkaren trodde 3 veckor. Hoppas få veta snart vad som hänt och om det var en flicka eller pojke, det gick inte att se så tidigt! 

Jag har varit sjukskriven i en vecka nu vi avbröt det i onsdags och jag var hemma sen måndagen och nu vet jag inte hur jag ska göra i veckan är ledig i morgon men ska sen jobba om jag inte ringer och får läkarintyg. delade känslor då det är skönt att komma igång igen i vardagen vi har två barn sen innan och dom går i skolan så det rullar på, men ibland tvekar jag kommer jag att orka? Min man jobbar borta i veckorna och bara det att han inte är hemma är jobbigt allt har varit lättare när han varit hemma någon man komma gråtandes till!!  Ingen på mitt jobb vet om att jag var gravid (bara närmsta chefen) inte heller många av våra vännereller släktingar då jag inte ville säga något innan vi visste att allt var bra. Hur kommer man vidare? Jag känner mej starkare i kroppen dagarna efter var jag svag orkade inget bara sov! Har mer ork så fysiskt sätt är det nog ok men undrar om jag kan hålla en glad min på jobbet? Usch det var inte såhär det skulle gå..........

Hej!!

Idag var jag äntligen på sjukhuset och svaren!!!

Det visade sej att vår lilla ängel hade ett mycket stort diafragmabråck och att ena lungan var helt outvecklad och skulle så förbli pga alla organ som växte i bröstkorgen istället för i buken!

Händerna var ju också missbildade växte uppåt på handlederna, något konstigt med benen var det oxå dom var felställda.

och som pricken över i et så saknades även anus.....

Så just nu är jag glad att vi abröt graviditeten för allt detta och alla dessa operationer som hade behövts och all smärta som det skulle orsakat ska ingen behöva genomlida om man kan förhindra det!!

Tyvärr hade dom missat att ta reda på könet som jag så gärna ville veta! Men eftersom alla dessa missbildningar (ej händerna) är mycket vanligare hos pojkar än flickor så tror vi att det var en pojke och mannnen har sagt det sen första dagen.                

är så ledsen för allt men att det är slumpen och inget fel eller ärftligt känns bra!!