Var på rul igår och fick ett tungt besked

Rutinultraljud kommer nog för alltid vara förknippad med ångest för min del... aldrig samma glädje över att få se den lilla. Nu slapp jag vänta, hade inte behövt göra det även om han levt eftersom jag var inom gränsen - men nu fick jag ju istället se en som dött bara dagar tidigare. Kände honom en vecka tidigare, men så tidigt var det ju liksom normalt att inte känna hela tiden

Jätteledsen för er skull och ber om styrka för att klara resten av veckan och all tid som sedan ligger framför er

kantarellkisse

Äldre 10 Aug 22:48

#21

Det är så märkligt... jag gjorde ju abort efter att pojken dött men jag fick faktiskt välja. De bad om ursäkt för att jag inte kunde vara på gynavdelningen direkt, de hade inte plats förrän en vecka senare, och sa att de förstod att det kändes helt vettlöst - men att jag kunde få vara på specialistförlossningen redan nästa morgon. Lovade att det var eget rum och att jag inte behövde springa runt bland blivande mammor (även om de flesta just där ju inte mår så bra). Jag valde då specialistförlossningen hellre än att vänta.

kantarellkisse

Äldre 11 Aug 13:01

#26

minneli skrev 2011-08-11 12:42:09 följande:

Nu har vi träffat kuratorn, barnmorskan och läkaren från i måndags var också med. Vi eller rättare sagt jag skrev på papper för aborten, lite konstigt att pappan inte har något att skriva under på men men. Sen bestämde vi hur vi ville ha det efteråt. Vi valde att säga hej då, hålla i, titta,ta kort på en stund på rummet. Sen får de bära bort barnet och lägga han eller hon i en kista. Sen blir det kremering och askan ska spridas i minneslunden i den kyrka vi tillhör. Jag ska också ta med mig en filt till bäbisen.

Det var fortfarande fullt på gynmottagningen men eftersom det inte fanns någon tvekan på att inte min abortansökan ska gå igenom skulle barnmorskan försöka ordna så att jag får ta tabletterna på lördag och komma och föda på måndag. Men som det såg ut just nu kommer jag få ta tabletterna på söndag och föda på tisdag.
Jag berättade vad jag tyckte om det här med möten bara på fredagar och att folk i den här situationen aldrig kommer orka kämpa för att det ska bli en lagändring och att det bara är så fel. De hade ju giiiiivetvis inget med det att göra så jag väntar mig inte att de kommer föra frågan vidare.

Barnet kommer leva och må bra ända tills jag tar pillren. Frågan är hur man gör när man ska stoppa in pillrena i munnen utan att bryta ihop. Och vad man gör medan man väntar på den sista sparken... och vad man gör när man vet att man sen har ett död barn i magen. Fy fan.

Jag blev sjukskriven till 26 aug, sen fick jag ringa och förlänga det om det behövdes.

Om jag blir gravid en gång till fick jag lovat att bli undersökt så tidigt det bara går för att se om fostervatten finns, i vecka 12 (12+0) med vul.

Eftersom jag behöver vänta så länge nu så kommer jag föda när jag är i vecka 20. (19+0 eller 19+1)........

Jag tycker fortfarande att det är märkligt att de inte försöker ge några alternativ för att ändå få göra aborten över helgen... Faktiskt. Här var det till och med så att anledningen till att det var "fullt" på gyn var att de bara tog emot planerade aborter mån-ons (han upptäcktes död en onsdag) för att undvika att man inte var klar förrän helgen. Dvs egentligen var det faktiskt inte fullt, bara lägre helgbemanning. Anledningen att jag vet det är att mitt i kom det in akutfall till specialistförlossningen och då tog gynavdelningen ändå emot mig - då räknades jag ju som rätt akut också (det hade ju inte varit ett alternativ att låta mig föda hemma precis)

Samtidigt var det bra att de gick igenom efterförloppet med er innan, det missades för mig så jag fick veta under tiden. Jag valde "enskilt omhändertagande" och hade först tänkt mig att det skulle bli askminneslunden så att jag kunde vara med vid urnsättningen - men sedan visade sig den vara så strikt på min kyrkogård så det blev urnlunden med gravsten istället. Det låter som att ni valt enskilt trots allt, när ni valt kyrkogård själva, och då kan det vara bra att veta att man får ändra sig om var ända fram till att kremeringen är klar. Ni kan gå runt på kyrkogården och fundera om ni vill. Fast ni kanske redan vet hur minneslunden ser ut? Jag ändrade inte mitt beslut förrän precis innan urnsättningen...

kantarellkisse

Äldre 11 Aug 14:37

#28

Förresten - ni har en fin planering till efteråt! Se till att ta många många bilder, och detaljbilder kan vara väldigt fina. Det ångrar jag, jag är å andra sidan tacksam att jag åtminstone hade sinnesnärvaro nog att ta 3 bilder med mobilen, men det går ju inte att zooma dem och de är dåliga eftersom det var mitt i natten och jag hög som ett hus... det är en sån ånger jag har. Jag hade velat ha bilder på de perfekta fötterna jag inte kan mer än ana på mina bilder, hans fina fingrar med små små naglar... Och jag hade velat ha bilder där mina händer var med så att man kan se hans storlek.

Det jag kanske ångrar ännu mer är att jag inte ens kom på tanken att göra fotavtryck. Eftersom ert sjukhus verkar lite *hrm* sämre planerade så kan det tänkas att de inte heller minns det. Så om du tänker att du kanske vill ha dem - be om dem när ni kommer in. Och be igen när barnet kommit så att de inte glömmer. Handavtryck kan vara knepiga så tidigt men det borde faktiskt också gå eftersom er ändå är lite större än min pojke var.

kantarellkisse

Äldre 11 Aug 15:28

#33

minneli skrev 2011-08-11 15:21:29 följande:

Ja vi valde nog enskilt omhändertagande eftersom askan annars skulle spridas på en minneslund inne i stan. Minneslunden som vi "tillhör" är jättefin så det är jag nöjd med. Vi får inte vara med då men vi skulle få ett meddelande när det var gjort så att man iaf vet när han eller hon är där.

Jo, även med minneslunden får man en typ av gravbrev där det står vad den döde hette och när den begravdes. Det är faktiskt en av de minnessaker jag tycker mycket om, känslan av att han åtminstone finns med i något register - att något säger att han har funnits... Även de som läggs i minneslund efter enskilt omhändertagande finns sedan med i gravregistret som gravsatta. Här är registret sökbart på internet och för dem i minneslunden så står det bara "minneslund" på gravplats.

kantarellkisse

Äldre 11 Aug 15:31

#35

minneli skrev 2011-08-11 15:27:58 följande:

De sa aldrig något om fotavtryck idag, bara att sjukhusets fotograf brukar komma. Undra om fotavtryck är en möjlighet på alla sjukhus eller bara på vissa...

De säger så sällan något, fast det var jättebra att sjukhusets fotograf kommer - det gjorde de inte när min lille föddes så allt jag har är då dessa mobilbilder...

Fotavtryck borde inte vara något problem om du frågar, det brukar de göra överallt när barn föds döda men är inte alltid de är så bra på det på gyn. Men de borde kunna låna från förlossningen på samma sjukhus tycker man. Gör de det inte och du får reda på det innan kanske du kan skicka pappa till en hobbyaffär och köpa stämpelfärg eller om de har något set för fotavtryck så som föräldrar till levande barn brukar göra.

kantarellkisse

Äldre 12 Aug 10:30

#43

Åh... Jag har inga svar, inga svar på hur... Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag överlevde den där dagen, och då slapp jag ju trots allt att ta de första tabletterna. Men underbart att de kan fixa fotavtryck, det är vad jag saknar allra allra mest (och ibland drömmer jag om att jag får göra om förlossningen och har dem). Jag tänker på dig imorgon och på måndag och hoppas att det ändå ska kunna bli minnen ni kan ha kvar med värme om än också med tårar.

kantarellkisse

Äldre 12 Aug 15:38

#47

minneli skrev 2011-08-12 14:55:58 följande:

Nu har jag hämtat tabletten. Jag ska ta den när jag äter lunch imorgon. På måndagmorgon vid 7 är det dags. Jag trodde jag skulle få föda på gynavdelningen, men det blir på förlossningen om inte det är fullt där. Lite grymt att få vara på förlossningen och höra barnskrik.

Jag skulle istället säga att det är bra även om jag också tyckte det var grymt först. Fast jag var också på specen. Sedan bytte jag ju avdelning vid lunch och jag måste säga att d var en oerhört skillnad mellan avdelningarna. På förlossningen hade de ett helt annat tänk om detta som mitt barn, kunde möta min oerhörda sorg på ett annat sätt. Och jag kan slå vad om att jag haft bättre foton och fotavtryck om jag varit kvar. På gyn var de snälla och bra, men en helt annan syn på vad jag gjorde där. En abort helt enkelt. De försökte minimera hur många som hade kontakt med mig och att de som träffade mig visste att jag gjort äggdonation och det var mycket osäkert om jag skulle bli gravid igen - men att jag ville skapa minnen av honom var de inte alls lika medvetna om... Dessutom var det en annan sköterska inne när jag paniklarmade pga smärtan och lyckades säga de förskräckande orden: "Ja men det är så det blir när man gör abort så sent" - jag är glad att jag var för smärtpåverkad för att helt ta in vad hon sa så att det skulle ha gjort upplevelsen ännu värre än den var. Skulle jag göra det igen skulle jag dock helst få vara på förlossningen hela tiden.

kantarellkisse

Äldre 12 Aug 19:13

#51

minneli skrev 2011-08-12 18:42:39 följande:

Ja det kanske är bättre på förlossningen? Ska försöka att tänka så, det låter ju så från era erfarenheter. De sa även att förlossningen har ju mkt bättre utrustning.

Känner mig helt utanför mig själv, förstår inte att det är jag just nu som går igenom det här.

Jag känner igen den känslan... både dagen innan, den enda natt jag behövde vänta, under tiden och ännu mer efteråt. Jag? Är det jag, som är så stoisk, som ylar så? Är det mig själv jag talar om? Är det jag som går här och är en grav (från dagen innan)?

Det tar tid att "integrera" det här i livet, först var det som om det blev hela livet, sedan var det som att jag hade två berättelser om mitt liv, två olika historier. Det har gått drygt 4 månader nu och tillfällena när det känns som att jag pratar om någon annan har blivit färre. För det mesta är det en del av livet, och ingår i samma berättelse. Ibland känns det återigen främmande och som att det inte är jag som sörjer någon som inte fick bli färdig.

Jag tror att de har bättre utrustning där, den fick jag ju aldrig pröva men jag kan lugnt säga att bara morfininjektioner och lugnande inte var någon större hit... på förlossningen har de både EDA och lustgas även för oss och det kan vara lugnande att veta att det i alla fall finns att få. Och just att de tar emot alla som föds döda gör att de har bättre erfarenhet av att möta föräldrar som ni.

kantarellkisse

Äldre 12 Aug 20:31

#53

Det fungerar säkert olika för olika personer.... För mig gav de mig helt enkelt alvedon och någonting mer receptfritt och sedan petidinsprutor (dvs morfin som man tar i musklerna) och det fungerade väl inte alls skulle jag säga, fast jag vet ju inte hur det varit utan. Jag har fått morfin i porten när jag gjort äggplock och det har jag älskat (japp, jag inser att jag absolut aldrig får pröva droger för det hade varit mitt förstahandsval vilken dag som helst) men det var absolut inte så. Det som hjälpte allra mest var stesolid, vilket får mig att tänka att det var att jag spände mig som gjorde att det var så förfärligt smärtsamt, men jag var ju så upprörd att jag inte alls kunde styra det. Stesolid är alltså ångestdämpande/lugnande...

Veckan innan fick en bekant missfall och beskrev lustgasen som det absolut mest verksamma, så jag tror det faktum att jag inte hade lustgas gjorde att det blev väldigt jobbigt.

Det jag förstod efteråt var att det var öppningsvärkarna som gjorde så jätteont, barnmorskan sa att den fasen var likadan oavsett om man skulle krysta ut en väldigt liten eller en fullgången. Hela processen tog 17 timmar men jag hade bara jätteont under 2 timmar. Därefter sov jag till och från i 8 timmar innan han kom. Och när han kom gjorde det inte alls ont.

Var på rul igår och fick ett tungt besked

INNEHÅLL