Inlägg från: minneli |Visa alla inlägg
  • minneli

    Var på rul igår och fick ett tungt besked

    Igår var jag och min sambo på rul. Jag hade självklart räknat ner till den dagen och var jätteglad. Läkaren berättade att bf datumet var 8 januari, det är mammas födelsedag, så det var ju extra roligt. Speciellt eftersom vår dotter kom på min sambons farmors födelsedag.
    Men sen berättade hon att hon nästan inte såg något fostervatten och förmodligen inga njurar heller. Hon undersökte gång på gång och tillslut beslutades det att vi skulle skickas till Trondheim för en second opinion.  En dag som skulle vara fylld av glädje blev istället en dag fylld av sorg. Jag skulle ju åka hem och sortera bäbiskläder efter ultraljudet, beställa en ståbräda, tänka på namn..

    Idag åkte vi tidigt till Trondheim. Både jag och sambon var helt inställda på att det inte fanns ngt hopp och det sa nästan läkaren igår, men de tar oftast till en second opinion som det kallas. Vi fick träffa en jättebra läkare som också konstaterade att bäbisen inte hade några njurar och att det knappt fanns något fostervatten. Så vi fick rådet att avbryta graviditeten. I norge har de möten och godkänner aborter varje dag med i sverige har de bara sådana möten på fredagar, vilket är helt sjukt! Jag frågade tom om jag fick stanna i norge, då hade man ju sluppit vänta, vänta, och vänta på något så otroligt plågsamt. Efter det ska ju tabletter tas om man ska vänta ännu mera.

    Nu måste jag vänta tills på torsdag för att då träffa kuratorn, sen måste jag vänta tills på fredag för de ska ha sitt sammanträde. 

    Idag är jag i v.19 (18+1) och varje spark är så otroligt jobbig.    
          

  • Svar på tråden Var på rul igår och fick ett tungt besked
  • minneli
    jom01 skrev 2011-08-09 21:11:20 följande:
    Nej, fy vad hemskt! Illa att ni inte kan få göra det på en gång om det nu är det som återstår:( lider med dig, styrkekramar!!!

    Ja tyvärr är det bara det som återstår och jag vill bara slippa denna väntan, få det gjort och kunna bearbeta det på riktigt. För nu när jag känner sparkarna blir det bara så jobbigt och det kommer jag få göra i flera dagar.
  • minneli

    Tack alla ni som skriver. På något konstigt sätt så hjälper det mig att sitta här och läsa i denna eviga väntan. Idag händer det ju absolut ingenting. Bara en väntan på imorgon då vi ska träffa kuratorn, antingen skriva under papper mm.

    Undrar om vi ska bestämma oss imorgon hur vi vill göra med barnet, måste bestämma mig om barnet ska få ett namn eller få vara änglalillasyster eller änglalillebror.    

  • minneli

    Barnmorskan från i måndags ringde för ett tag sedan. Hon sa att jag kommer ju inte få ett nej på sammanträdet på fredag så jag undrade varför jag inte kan ta tabletterna idag men så fungerar det inte. Dessutom var det ont om plats på avdelningen och lite personal pga semestertider så hon visste inte hur fort jag kunde ta tabletterna.

    Så bara för att sammanträdet är på fredag behöver inte det betyda att jag får ta tabletterna samma dag, utan jag kan lika gärna få vänta några dagar till. Vet inte vad jag ska säga. 

  • minneli
    minigurkan skrev 2011-08-10 14:06:20 följande:
    Nej, jag vet inte heller vad jag ska säga. Både för er och er lilla ängel vore det ju verkligen bäst att göra det så fort som möjligt, och så fick inte ens något besked om hur länge du kan behöva gå såhär? Det är ju tortyr!

    Kan någon hjälpa dig och ringa och tjata på dem, så att du åtminstone får ett datum, eller helst prioriteras och tas in? Jag förstår att du inte orkar, men kanske någon släkting eller nära vän?

    Om namn, tvekar ni det allra minsta så tänk ut namn! För många känns det bättre. Jag har namn på mina tvillingar, men bara för mig själv. Min man tyckte att det skulle kännas ännu jobbigare med namn, men jag har döpt dem för mig själv. Det kändes, och känns, viktigt för mig.
    Vi ska träffa kuratorn och läkaren som var med vid ultraljudet i måndags imorgon och får då fråga om allting. Men jag har verkligen inte stora förhoppningar på att jag ska få ta tabletterna direkt efter mötet på fredag.. vilket jag tycker borde vara det enda rätta. Iof så tycker jag det enda rätta hade varit om jag fått tagit tabletterna i tisdags eftersom då två olika läkare gett mig samma besked.
  • minneli
    Yenealems mamma skrev 2011-08-10 21:06:57 följande:
    En stor kram. Jag vet hur väntan känns. Där jag bor har de sina möten två gånger i veckan, men det som var närmast gick inte för det fanns inga lediga platser på sjukhuset. Jag fick vänta exakt en vecka från beslutet till förlossningen.

    Många styrkekramar inför det hemska som väntar dig. Ett namn är bra. Jag kände åtminstone att min lilla flicka (född i vecka 17+0) var värd ett namn. Hon hade inget så det blev projektnamnet vi gav henne. Det är också lättare att tala om henne nu vi namn än "beibisen som dog". 
    Jag har tänkt och tänkt idag och kommit på ett flicknamn och ett pojknamn. Sen har jag även valt ut en filt som jag ska ta med. Det känns bra iaf att bestämt sig för det.
  • minneli
    Lancia skrev 2011-08-10 21:15:35 följande:
    Vet hur du  har det. Vi fick också vänta ett par dagar och det var en pina. Synd att det ska dra ut på det så. Tiden efter var tom och jag behövde ett par månader att bearbeta sorg, samtala, skriva,  isolera mig och komma igen. Efter ett halvår sen blev jag gravid igen och det hjälpte mig mkt.
    Skickar en kram!

    Vad skönt att höra att du är gravid igen! Jag vill också bli gravid igen när den här mardrömmen är över.
  • minneli

    Förresten så reagerade mamma starkt på det barnmorskan sa till mig tidigare idag. Att hon skyllde på semestertider mm. Att någon som fått det här beskedet inte kanske behöver höra sådant, att det ska fixas så fort som möjligt osv. Ska höra med kuratorn. Det kan ju rädda nästa från att höra de orden tänkte jag.

  • minneli

    Nu har vi träffat kuratorn, barnmorskan och läkaren från i måndags var också med. Vi eller rättare sagt jag skrev på papper för aborten, lite konstigt att pappan inte har något att skriva under på men men. Sen bestämde vi hur vi ville ha det efteråt. Vi valde att säga hej då, hålla i, titta,ta kort på en stund på rummet. Sen får de bära bort barnet och lägga han eller hon i en kista. Sen blir det kremering och askan ska spridas i minneslunden i den kyrka vi tillhör. Jag ska också ta med mig en filt till bäbisen. 

    Det var fortfarande fullt på gynmottagningen men eftersom det inte fanns någon tvekan på att inte min abortansökan ska gå igenom skulle barnmorskan försöka ordna så att jag får ta tabletterna på lördag och komma och föda på måndag. Men som det såg ut just nu kommer jag få ta tabletterna på söndag och föda på tisdag.
    Jag berättade vad jag tyckte om det här med möten bara på fredagar och att folk i den här situationen aldrig kommer orka kämpa för att det ska bli en lagändring och att det bara är så fel. De hade ju giiiiivetvis inget med det att göra så jag väntar mig inte att de kommer föra frågan vidare.

    Barnet kommer leva och må bra ända tills jag tar pillren. Frågan är hur man gör när man ska stoppa in pillrena i munnen utan att bryta ihop. Och vad man gör medan man väntar på den sista sparken... och vad man gör när man vet att man sen har ett död barn i magen. Fy fan.

    Jag blev sjukskriven till 26 aug, sen fick jag ringa och förlänga det om det behövdes.

    Om jag blir gravid en gång till fick jag lovat att bli undersökt så tidigt det bara går för att se om fostervatten finns, i vecka 12 (12+0) med vul. 

    Eftersom jag behöver vänta så länge nu så kommer jag föda när jag är i vecka 20. (19+0 eller 19+1)........            

  • minneli

    Emsen> Men hinner ni göra ultaljudet innan mötet imorgon eller måste ni vänta till nästa vecka? Det är ju alldeles för grymt. Jag kan ju bara säga att jag förstår hur dåligt du mår!

    Kramar

Svar på tråden Var på rul igår och fick ett tungt besked