död 16 mån utan anlednig..

Tack så jättemycket allihopa, jag kommer att skriva på måndag när jag har pratat med läkaren om vi får veta något! Är ledsen om jag skrämt andra mammor men detta är ingenting som brukar hända men det hände just oss.. Väldigt ovanligt som sagt.

Tack till alla som berörs av detta ännu en gång <3 

Hej! förlåt ni som väntar på att jag skulle uppdatera om jag hört någon mer om anledning och alltihopa men det har bara varit så mycket det sista vilket inte är så konstigt.

Först vill jag bara tacka alla som skickar tankar och kramar! ni är guldvärda <3

Nu har det varit obduktion, röntken, hundratals prover har tagits och t.o.m begravningen har varit :(

Dom har inte hittat någonting... Dom säger också att dom inte tror att dom kommer hitta en anledning och att vi kommer få psd "diagnosen" som inte ens är en riktig diagnos.. Men det finns fortfarande lite hopp.. Det finns vissa prover som har skickats utomlands som vi inte har fått svar på än så jag hoppas av hela mitt hjärta fortfarande. Men som sagt, det vi redan har fått svar på dvs obduktion, röntken och vissa prover, ser dom ju nästan allt på så det är ju inte stor chans att dom hittar något på det som återstår heller.. 

det är ju så  himla jätteovanligt att man dör av psd vid den höga ålden.. Men tydligen händer det ju, så frågan "varför just hon" är ju så stor.

  

       
       

Ja det kan till och med hända vid ännu högre ålder. det är vanligast vid 3-6 månader och då är det inte ovanligt men efter 9 månaders ålder är det visst mycket, mycket ovanligt.

Tack så mycket igen för alla snälla personer som ger en tanke till oss <3

Har pratat med salgrenska sjukuset i göteborg igen och dom har fortfarande inte kommit fram till något :/ Vi skulle prata igen i början på november så då får vi se om dom har något nytt att komma med. Hoppas hoppas!

Saknar min ängel så sjukt mycket, det ända jag vill är att få henne tillbaka men det kan jag aldrig få. Men jag vet att någon gång kommer vi ses igen. Jag är inte kristen eller så men jag vägrar tro att vi som har förlorat våra barn aldrig mer kommer se dom igen.. Det måste jag tro på!

Och jag vill också säga att jag tänker så otroligt mycket på alla som har barn i himlen, ingen ska behöva gå igenom detta! Kram tillbaka på er <3       

Gudarna ska veta att det inte är lätt någonstans! Anledningen till att jag skriver överhuvudtaget är pga att jag söker någon liknade historia för att kanske stilla lite frågetecken som snurrar som jävular i huvudet.
När min dotter levde kunde jag inte alls tänka mig att något skulle hända henne, att hon skulle bli skadad, bara tanken gjorde mig knäpp. Och att förlora henne kunde jag inte ens kunna tänka mig. Jag va bestämd på att om det nu skulle ske så hade jag inte överlevt. Skulle lämna alltihopa och bara försvinna, ordagrant. Men så kom den dagen, och jag bara föll pladask i en chock som heter duga! Den kan man inte förstå om man själv inte förlorat ett barn. Just då, i den stunden har man inget annat än en överlevnadsinstinkt i huvudet. Man blir allt annat än sig själv. Chocken släpper sakta men säkert lite då och då och man bearbetar saker och ting i tur och ordning. Nu kanske det låter som att det är lättare än man tror men det är tvärt om. Nu talar jag för mig själv och inte hur "alla känner som förlorat ett barn" sen kanske andra känner som jag, det vet jag inte. Jag reagerade helt annat än jag trodde. Jag har blivit en bättre människa (mot andra) än innan och tänker på alla liv överhuvudtaget.
När jag läste denna tråden efter några månader så kom jag inte ihåg ett smack av vad jag skrivit, fast jag själv skrivit den. Visste bara att jag skrivit den. Som sagt, man blir väldigt "konstig".
Som vissa som tror att man bara ska ligga och gråta och sen att det blir mindre och mindre ju längre man bearbetar det och lättare och lättare med tiden tror också helt fel. Det kommer i vågor vissa stunder mår man bra och sen kommer det vågor. Dom vågorna som väl kommer(ibland mindre tätt än andra) skulle jag inte skicka över min värsta fiende. Nu har det gått 1år och 8 mån och jag ligger fortfarande och gråter på kvällarna som att det vore förra veckan det hände. Saknar henne så jag går sönder och min högsta önskan är att hon har det bra där hon är nu <3

Men jisses vilka fina ord! Det ska jag tänka på! tack för att du för dom vidare till mig. Beklagar din sorg också, men våra barn finns kvar i våra hjärtan och tror med all säkerhet att dom finns någon annanstans också och mår bra! Låt dom vila i frid.
Styrkekramar till dig <3

Här är jag! Hoppas det inte är försent!!

Fy vad hemskt. Jag förstår inte :/ fick dom något svar på varför? Vi fick aldrig det utan plötslig spädbarnsdöd sa dom :( Nu står vi här 3 år senare fortfarande inte vet men sorgstenen blir lättare att bära med tiden, fortfarande ofattbart dock :(

Vill bara säga att den som frågar mig hur jag kan sätta mig vid familjeliv och skriva när min dotter gått bort kan inte veta så mycket om sorg.

För det första så skrev jag i texten varför jag gjorde inlägget, alltså för att jag inte visste någonting om vad som hänt och försökte med allt möjligt för att få reda på om någon varit med om samma sak så några frågetecken skulle lugna sig i huvudet på mig.

Om ni kollar datumet så har jag gjort denna tråd bara några dagar efter min dotter gick bort och alltså var jag totalt chockad. Förstod inte ens att det hade hänt.

Minns också hur jag tänkte när min dotter levde.. "Hade något hänt henne så hade jag aldrig orkat leva" men faktum är att man reagerar inte så när traumat väl är framme! Man hamnar i olika faser som kroppen använder sig av i försvar för att man inte ska förstå allt på en gång. Och för att jag kan ta mig tio minuter att skriva betyder att jag inte är helt nedbruten och förkrossad över att jag mist det käraste jag har?

Har levt mitt liv, efter denna händelsen i sjukskrivningar, självmordstankar, panikångest, uppenbarelser och maximal sorghantering. Först nu efter 4år jag kan säga att jag börjar få mitt liv tillbaka, så smått. Så det har varit allt annat en lätt. Missförstå mig inte nu för jag har absolut inget agg mot någon. Vill bara berätta detta.

Till er som skrivit så snälla saker! Tack!

Och till er som går igenom liknade trauma, tveka inte att höra av er om ni känner för det för jag vill hjälpa med det jag kan!

Livet tar inte slut, hur mycket det än känns så. Everything happens for a reason and thats why i stay strong.

P&L // TS