Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Wielkip klart du är gravid sluta nojja upp dig och njut av graviditeten. Jag vet att det är jobbigt men värre för dig att gå och tänka negativt. Inte bra för varken kroppen, psyket eller bebis (tro mig jag vet). Själv blöder jag fortfarande nu är det en vecka sen min stört blödning kom och jag visste att det var kört. Igår mådde jag lite bättre men idag har jag ont och blöder floder igen blir man någonsin stark igen efter ett missfall??? Känns som att nästa gång jag blir gravid (om jag nu blir det) så kommer jag vara orolig för blödning hela graviditeten. Inte nog med att vi inte kan bli gravida på naturlig väg så ska man även tänka på symtom hit och dit, om allt känns bra eller inte osv. Jag sörjer fortfarande men är glad för alla er som fortfarande är gravida och närmare målet till att få eran lilla marsbebis vi har bestämt att vi ska vänta minst till nov eller jan (stängt under julen) innan vi gör ett nytt frysförsök och ska försöka göra den i naturlig cykel om jag nu lyckas få min mens tillbaka (har pcos) har även tänk att fråga om vi har möjlighet att få två embryon tillbaka då det blir tredje gången. De brukar säga ja om man har misslyckats minst 2ggr så jag hoppas på två nästa gång. Tänk om båda stannar då??? Tänk om det är meningen att vi ska ha tvillingar???? Puss på er kommer nog hänga här ett tag till tills jag känner att jag kan gå vidare

Petit håller tummarna att du får behålla pyret!!! Finns här om du vill prata. Bebisvagga blödde du mycket??? Kram på er tjejer håller tummarna på att allt är som det ska.

En fråga petit det här är mitt första missfall. Hur länge och hur mycket är normalt att blöda och ha ont??? Har idag känt mig oerhört yr, haft huvudvärk Och det har susat i öronen. Har en tendens att få blodbrist och symtomen tyder på det (förlorade mycket blod vid sista förlossningen) men är det normalt att blöda mycket hela tiden? Hur länge och mycket har du blödit vid tidigare missfall??? Jag hoppas verkligen att du inte förlorar detta lilla pyre!!! Nu måste du väl ändå få ha turen på din sida!!!!

Lilla gumman men är det mycket du blöder??? Jo jag tänkte att jag ska ringa gyn imorn

Ja det är bra om du får kolla upp det snarast. Vilken vecka är du i?

Ok men har de gjort någon utredning eftersom du har haft flera missfall???

Supertrouper om det är som du säger att gränsvärdet för 3+ är 2000 så måste mitt missfall ha börjat innan. Förra lör innan jag åkte in på gynakuten så fick jag 3+ på digitala och på sön stört blödde jag och då tog dem ett hcg blodprov som låg på 829. Hur kan det komma sig? Kan jag ha legat på över 2000 innan jag blödde kanske??? Fattar nada

Petit jag beklagar gumman hoppas ni får veta vad detta beror på. Finns här om du behöver prata skt

Dumma telefon!!! petit finns här om du behöver prata. Skriv privat om du vill så kan vi stötta varandra. Kram på dig vännen.

Bebisvagga: hur går det? Har du blödit något mer? Hoppas inte!!! Kram

Vad skönt bebisvagga hoppas det fortsätter lika! Kimsey: då hade de nog sett det på VUL tycker jag och det digitala skulle inte ha visat 3+. men vem vet kanske är som du säger då jag från början hade ont i höger sida vid äggstocken och det strålade mot höften konstant. Så det kan säkert vara det också. Hur som helst så är jag glad över att min kropp får rätt signaler och gör sig av med något som inte är friskt. Hellre det än att få ett barn som är jätte sjuk. Har en kompis som födde ett barn i v32 som var jätte sjuk så han fick ligga i respirator. Han hade flera sjukdomar. Har sett henne lida så mkt och till slut fick de stänga av respiratorn så vill jag inte lida eller se någon annan lida!

mmm sant, men jag har lovat mig själv att nästa gång så ska jag njuta av den tiden som jag får behålla bebis i magen (gjorde det denna gången oxå) o inte tänka på missfall. Detta är mitt första missfall någonsin så det var en rejäl chock. Hoppas verkligen att jag inte är nojjig för missfall nästa gång. Ska som sagt försöka njuta av tiden så länge jag är gravid. Har två barn från ett tidigare förhållande som idag är 8 och 6 men vi har inga gemensamma barn och kan inte få barn naturligt utan måste göra IVF/ICSI då min man har få och långsamma spermier och jag har PCOs. Men vi kommer kämpa vidare sen när vi är redo. Mår redan bättre och kroppen läker fint. Nu är det bara att kämpa vidare för någon gång måste man ju få sitt efterlägtade barn. Hoppas det blir tredje gången gillt (gjorde IVF i april som inte tog sig heller ) Hur många missfall har du haft??? Är du gravid nu??? kram

Om du skriver via mobilen så måste du vara noggrann då allt försvinner om du har ett tecken som inte är "riktig svenska" eller om du råkar trycka mellanslag två gånger. Hahaha lycka till

Lyckobebisen ni har ju iallafall ett val om vem som ska bära jag önskar att min man kunde göra det istället för mig! Tycker du har tur gumman jag lider ju av samma som dig både kronisk värk och PCOs och tror han hade klarat det bättre än mig att bära ett barn just nu (sista graviditeten var jag rätt less på att va på smällen pga smärta) haha men men vi kan inte ändra på det. Nästa gång kanske du vill bära bebis och det är ju tur att ni har valet. Tror för övrigt att det hade varit nyttigt för vissa män att vara gravida och få känna på hur det känns både dom positiva och negativa delarna av en graviditet. Men nu är vi ju inte skapta på samma vis så det går inte att göra något åt det. kram på dig vännen

Lilla gumman en massa styrka till dig och hoppas att du inte är så långt gången bara. När plussade du?

Ok vilket datum var det???

Eller när hade du sista mens???

Ok gumman hoppas det bara är att du inte är så långt gången och att allt går vägen. Jag kikar in lite då och då efter mitt missfall även fast jag inte längre ska ha en marsbebis. Jag finns här om du behöver ventilera lite. Kram

Lilla gumman inte ska du böla, livet är orättvist ibland men man får inte ge upp. Vi skulle vänta fram till början på nästa år nu men så hände detta igår och idag:  
Detta skrev jag på andra trådar idag  (vi kan ju inte få barn på naturlig väg utan har gjort IVF läs i min presentation sen) men detta skrev jag idag:

Hej alla söta tjejer: 
Ändrade planer här. Fick ett samtal från RCP (de hade läst mailet där jag skrev om mitt positiva graviditets test) de hade ingen aning om MF:et vi fick. Jag berättade att jag hade fått omslag på ÄL stickor förra tisdagen och hon sa att jag skulle invänta mens nästa vecka o sen starta med ÄL stickor igen dag 13 och ringa när jag får omslag får att planera FET. Jag blev chockad eftersom vi har planerat att vänta längre än så (mest för att slippa hormoner) Men jag hade ju inte räknat med att få ÄL så fort efter MF och speciellt inte efter att min mens har varit borta i 1½år nu.  Så jag sa att vi skulle tänka på saken och kolla om vi vill göra det så här fort. Hon tyckte att det vore bra att köra ostimulerat denna gång om vi ville. Jag ringde idag och de ringde upp för ca 1 timme sen. Det var en annan BM nu och hon tyckte också att vi skulle köra nu medans järnet fortfarande är varmt för man vet ju inte om mensen krånglar igen om några månader jag har ju trots allt PCOs. Min man och jag pratade igenom detta både igår och idag och kom överens om att vi ska satsa på detta nu. Kan ju inte förlåta mig själv sen om mensen försvinner igen och vi måste starta från noll. Det jag mest vill är ju att undvika hormoner och nu har vi chansen att köra utan dem. Så i september gör vi ostimulerad FET och får förmodligen en juni bebis. Vi har också bestämt att hålla det hemligt denna gång om det tar sig, iallafall fram till vecka 12. Skönt att vi har bestämt detta nu även om jag inte har smällt det än men mysigt att det blir en liten hemlis mellan älsklingen och mig bara (och er så klart ). Gör det också mest för att alla tog MF:et så hårt både min mamma och svärmor men mest barnen som hade fått veta att de skulle få ett syskon. Så vi gör inte om det misstaget iallafall. Bättre att själv vara på säkra sidan först.
Så nu kör vi tjejer!!! nu ska alla här inne få fina plus och bebis 

Så vem hade anat att missfallet skulle kicka igång min cykel igen? Jag tror saker sker av en anledning och att bebis kommer när det är meningen. Måste på nåt vis tänka så för att kunna gå vidare och inte deppa ihop. Hoppas det är våran tur nu och att det blir tredje gången gillt!!! Kram