Hej tjejer! Har försökt skumma igenom lite, men ni är ju så flitiga :) Kl 12:54 föddes vår efterlängtade lille William, 52 cm lång och 4040 g tung! Känslorna är all over the place ;) Allt gick bra och var både bättre och sämre än jag hade väntat mig :) Vår lille prins är här och han mår bra, just nu sover han på sin pappas bröst. Mina grabbar! Bedövningen börjar släppa... aj caramba! Massa kramar till er alla, och stort tack för era tankar och hurra-rop idag :)
Mynneja, du ska aldrig be om ursäkt för dina inlägg, är det någon som kanske behöver skriva så är det du. Och vi finns här oavsett vad det gäller, men självklart ännu mer när någon har det svårt. Det är ju då det behövs som mest! Du har upplevt den värsta mardrömmen man kan tänka sig... och upplever den fortfarande. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. Och du, du finns ständigt i mina tankar och har gjort det även idag.
Du ska absolut inte anklaga dig själv för det som hände. Det var inte du som drog ut honom i säte, du litade bara på vårdpersonalen. Och varför skulle du Inte gjort det? Fina, underbara du... skriv så mycket du vill här. Vi kan aldrig förstå, men vi kan försöka. Och vi finns för dig. Att du kan gratulera mig idag tycker jag är beundransvärt, och jag önskar av hela mitt hjärta att det fanns något jag kunde göra för att ta lite av din smärta. Stora, varma kramar!
Canjjj, stort lycka till och hoppas att allt går bra :)
Nu har jag en sovandes liten kille här och är själv så trött så ögonen går i kors. Godnatt alla finingar!
Stort grattis Canjjj! Hoppas att allt gick bra :) Äntligen är han här!
Vår lille pojke ville inte riktigt komma till ro igår kväll, förrän han fick ligga och sova bredvid mamma :) Nu har jag lyckats sova två timmar och är rätt pigg. Tack hormoner! :) Har svettats som en gris, och nu är det en liten som grymtar om mat tror jag bestämt :)
SaraA, hoppas du kan somna! :)
Canjjj, det är samma här, det har inte blivit mycket sömn inatt för man har mest legat och tittat och klappat på bebisen :) Jag har också varit varm, har verkligen svettats som en gris så jag varit helt sjöblöt... Gissa om jag längtar efter att få duscha ;)
Mammy, åh vad spännande! Jag håller tummarna för dig :)
Qatteriin, vad bra att ni åkte in, att allt såg bra ut och att ni fick så bra bemötande :) Ett riktigt bustroll den där Axel! Jag var också konstant hungrig sista tiden, jag tror det är kroppen som behöver all energi den kan få inför förlossningen :)
Lycka till imorgon Camamill! Jag ska hålla tummarna för dig :)
Carla, ja han grymtar om mat, men när han väl får tag om bröstet så somnar han... Han verkar ha kvar fostervatten som gör att han mår illa, hoppas att det går över snart.
Jag är härinne och läser men är så otroligt trött så jag somnar hela tiden, och under den korta tid jag sover hinner det skrivas en massa nytt... :) Jag har inte en chans att svara ikapp! Jag ska få ihop en liten förlossningsberättelse sen, ska försöka gå och duscha nu tänkte jag :)
Becka, vad spännande, hoppas det är igång och stort lycka till! :)
Jempa, men fy, hoppas att det inte är något allvarligt med din mamma :( Och vad hemskt för din systerson att göra koloskopi under sövning! Vad gäller förlossningen så tror jag att du kommer klara den galant :) Lita på att din kropp vet vad den gör :) Kram!
Mynneja, tittade in i din blogg och jag ryser när jag läser... Du finns i mina tankar hela tiden!
Jag skulle gå och duscha men fick gå och lägga mig igen och ringa efter ännu mer smärtstillande, trots att jag tog för 1,5 timme sen... Usch vad ont det gör, har kanske varit uppe lite för mycket idag? Nu ligger jag och väntar på att tabletten ska verka så får vi se om det blir nån dusch.
Grattis Mammy! Hoppas att allt gick bra, men det räknar jag nästan med iom att det gick så fort och ni redan är hemma :)
Becka, åh vad spännande - stort lycka till och hoppas allt går bra :)
Jempa, jag förstår att du varken orkar eller vill när du får sånt emot dig när du försöker tala om hur du känner. Som de andra säger tror jag att han är rädd och inte vet hur han ska bete sig, han förlitar sig nog på dig. Och när du är rädd vet han inte var han ska ta vägen.
Min sambo var supernervös både förra gången och nu inför snittet. Och det märktes. Men när vi kom in på operationssalen så märkte han att jag blev ännu mer nervös och rädd, och blev han faktiskt lugn för att kunna ta hand om mig. Plus att han såg hur många som var där för min skull, han skulle inte behöva göra ett dugg mer än bara hålla min hand :) Jag hopps att din sambo också reagerar så, men det kan man tyvärr inte veta på förhand. Annars ringer du så kommer jag och är med dig ;) Och du - glöm tanken om att du är en dålig mamma, för du kommer bli den mest fantastiska mamman! Du kommer kunna lära din dotter vad verklig empati, omtänksamhet, vänlighet och framförallt en stor portion självdistans. Det du! Massor av kramar till dig, fina du :)
Wow, grattis Becka! Hoppas att det gick bra :)
Stronza, imorgon är det din tur! :) Hur känns det?
Canjjj, jag mår rätt okej, har haft djävulskt ont idag av både eftervärkar och snitt, och så har vi haft lite problem med amningen. Det verkar dock som att det är på väg att gå över :) Hur är det med dig och er? Kram!
Hej tjejer! Har skummat igenom det ni skrivit, men känner mig chanslös att kommentera :)
En liten uppdatering från oss: William har lite svårt att äta, igår började han söka efter bröstet och fick tag, men somnar eller tappar bröstet efter två sugtag. Nu var hans blodsocker nere på 2,2 och han får koppmatas med ersättning eftersom han är väldigt slö. Det i kombination med hormoner och smärta, och en känsla av otillräcklighet på alla sätt och vis, gör att jag känner mig väldigt ledsen...
Han ligger och sover i min famn nu, och vi som först skulle åkt hem idag blir kvar tills han kan amma. Själv kände jag mig bättre i snittet imorse och drog på mig egna kläder och vaggade 50 m bort i korridoren till barnläkaren. Det gick bra dit, men på vägen tillbaka gjorde det väldigt ont och jag var nära att svimma. Nu känns det bättre igen och jag ska försöka gå ut i matsalen och äta lunch idag.
Men dessa eftervärkar... jag minns inte att jag kände några med dottern. Men nu, när man är snittad! Alltså, det gör så ont när han äter eller skriker så jag vill klättra på väggarna. My lord!