Inlägg från: TheCoopers |Visa alla inlägg
  • TheCoopers

    Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

    Kenzie skrev 2011-09-02 10:13:58 följande:
    Fast där har du fel. Under amning är det fastställt att det inte påverkar barnet att mamman dricker alkohol i måttliga mängder. Under graviditeten är det däremot nolltolerans som rekommenderas enligt livsmedelsverket.
    Nolltolerans under graviditeten tror jag är främst för att det finns endel människor som inte kan kontrollera sitt drickande . Eftersom man inte vet exakt var gränsen går så rekommenderar man därför i Sverige att avstå helt .

     ** Det finns gott om vetenskapliga bevis för att dagligt drickande, liksom kraftiga berusningar, kan medföra allvarliga komplikationer såsom missfall, komplikationer under förlossningen och låg födelsevikt.
    Det finns i och för sig knappast några belägg för att ett enstaka glas vin eller öl skulle skada barnet, men svensk expertis anser ändå att man bör undvika alkohol helt under graviditeten .**
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Coriander skrev 2011-09-02 15:38:12 följande:
    V.13 påbörjas idag! Nu känns det som att veckorna rusar iväg bara... å andra sidan, gör det inget som vecka 40 skulle vara här snart.  

    Maten har börjat smaka lite bättre nu.. vill gärna äta något riktigt välkryddat och hett ikväll. Men så har jag ju läst någonstans igen, att man inte FÅR det som gravid... I mina böcker för BM hittar jag inte något som skulle totalt förbjuda en att äta stark mat. Däremot sägs det, att starka smaker kan orsaka halsbränna och få magen att inte må så bra. Enstaka starka måltid under graviditeten borde inte vara någon fara alls.  

    Några tips på vad man kan laga för god mat som innehåller massor av goda kryddor?
    Snart ska jag iväg och handla för helgen... åh, ska ha en sådan mysig helg med mannen, hunden och magen... och så på måndag blir det KUB!!  
    Indisk mat

    Vi har också KUB på måndag

    Trevlig helg !
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Coriander skrev 2011-09-02 15:48:38 följande:
    Åh, det var ju som om du läste mina tankar... tänkte precis på Indisk jag också!!

    Du får berätta sen på måndag hur det gick på KUB! 
    Har en trevlig helg du med! 
    Det ska vi äta idag naanbröd och ngn god gryta .

    Jaaa vi får  höras efter det Vi har tid 13:30 och jag antar att timmarna kommer snigla sig fram till det .

    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Coriander skrev 2011-09-04 16:58:44 följande:
    En fråga till alla er som mått illa under första trimestern och som nu gått över till andra trimestern:
    Hur mår ni? Har en illamående försvunnit?

    Själv mår jag faktiskt värre nu än under första trimestern. Jag spyr upp varje dag, kan inte ens dricka vatten något mer! Med andra ord går jag både törstig och hungrig om dagarna, eftersom allt - precis allt - kommer upp när jag äter eller dricker.

    Jag har inga fler halmstrån att greppa efter.... hade så levt på hoppet att illamåendet skulle gå över när jag gick över till 2/3 av graviditeten.... men tvärtom har det blivit - jag mår absolut 100% värre nu än tidigare. Och jag har börjat önska att denna graviditet aldrig ens existerat. Jag kommer definitivt inte orka med detta 6 månader till. Illamåendet påverkar min psykiska välmående till den graden, att jag på riktigt känner hur jag faller ner i mörkret. Kan liksom inte se något ljust med detta alls. 

    Snälla, ge mig råd vad jag ska göra nu...
    Att gå till en läkare är inte något alternativ: i fredags ringde jag nämligen och fick till svar, att på vårdcentralen har man för tillfället 26 dagars kö till att få se en läkare. De bedömde inte min situation som seriös eller livshotande, utan för det mesta nästan skrattade bort det som "ja ja, du är ju gravid".

    Samma sak hände mig på apoteket. Jag gick dit för att hämta receptfria mediciner mot illamående och halsbränna och tanten vägrade sälja något av dessa till mig, eftersom jag är gravid och det skulle gå över!!

    Varför har man som gravid inte längre rätt till vård eller får köpa receptfritt vad man vill? Hela graviditeten verkar ju göra mig till någon "icke-människa" och inte tas seriöst inom vården.

    Jag är mer än trött på detta nu  
    Sök hjälp ! Stå på dig .. låt de inte vifta bort dig pga du är gravid . Du kanske har hyperemesis `?

    Effekterna av hyperemesis


    Hyperemesis tar över ditt liv, gör dig utmattad, deprimerad och gör det svårt eller omöjligt att njuta av graviditeten. Relationer kan bli lidande, man kan känna dig isolerad och dra sig undan, vilket i sin tur kan leda till att partnern känner sig undanstött (Tiran 2004).

    Det kan vara svårt att ta hand om sig själv eller sin familj i veckor eller månader – enkla saker som att ta en dusch, köra bil eller handla mat kan vara omöjligt tidvis.

    Effekterna av hyperemesis kan vara långvariga. Det kan göra att man inte ens kan tänka sig att skaffa ett barn till under en lång tid.
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers

    Vi var på KUB idag och det gick jättebra ! Fick bästa möjliga odds dvs 1 på 20000 att bebisen skulle ha DS eller någon av de andra kromosom felen de kollar efter . Så himla cool liten bebis som inte ville röra sig alls :0) men hjärtat pickade på jättebra !


     


    Så ikväll firar vi med apelsinjuice ! :0)


     


    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Lyckobebisen skrev 2011-09-05 16:22:00 följande:
    Va skönt!
    Vår bebbe var också heeelt stilla trots retningar :D
    Det får vi nog igen sen... ;)
    ja det var verkligen skönt ! Jag njuter lite extra den här gången eftersom jag vet att det är den sista och det är fantastiskt att man lyckats få en nummer 3 

    hahahah säkert men jag har två energiknippen hemma och de var det redan i magen ( 2 skorpioner ) .. så kanske att bebis nr 3 blir liiite lugnare ...
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Evelinas skrev 2011-09-05 16:34:17 följande:
    Grattis!! Underbart o se det lilla hjärtat!
    Kram
    Jaaa helt fantastiskt   ! Tack !

    Kram
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Stinis83 skrev 2011-09-05 07:18:49 följande:
    Godmorgon tjejer! Det verkar har blivit min tur att ha ett ordentligt bråk med sambon... Jag vet inte vad som flög i honom igår, men han blev så arg för att jag inte städat dotterns rum så han stod och skrek att jag var en jävla horjävel och sparkade kartonger och klädpåsar omkring sig. Han sa att jag är totalt jävla oduglig, även på mitt jobb. Hur han nu vet det.

    När mina föräldrar kom hem med vår dotter så fortsatte han skrika inför dem... De sa åt honom att lugna ner sig och lägga av, att vår dotter inte ska behöva höra sånt. Hon satt i min famn och klamrade sig fast vid mig, klart hon var rädd. Och jag var så förnedrad över att han gjorde detta inför mina föräldrar så jag satt och grät...

    När han hade fått lugna sig lite så blev han precis som vanligt, som om inget hänt. Men ingen ursäkt, inte ett ord. Jag har nog aldrig känt mig så nedtryckt och värdelös i hela mitt liv...

    Han fyller 30 snart och då ska vi ha fest. Han tyckte att jag inte gjort något i samband med det, trots att jag handlat precis allt till festen. Och stått och bakat 14 pajer i helgen. Vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp det som hände? Jag tror inte han kommer göra det självmant. Och han har aldrig reagerat så här tidigare. Jag funderar på att låta honom ha festen själv, just nu vill jag helst inte vara i närheten av honom för att han sårade mig som han gjorde igår.
    Förvånad alltså nu är jag kanske en tjurskallig j*vel .. men hade min sambo skrikit horjävel till mig och sedan fortsatt när mina föräldrar var där då hade han åkt ut . Jag skulle aldrig någonsin acceptera att bli behandlad så .. än mindre av den jag älskar  .
    Det skulle krävas en himla lång ursäkt och en bra sådan ( om det en finns någon sån för det beteendet ) . För mig är det en varningsklocka .. en stor sådan .. att härja , skrika och kalla den man lever med för jävla horjävel är inte normalt eller ok .

    Jag hoppas ni finner en lösning .

    Kram
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Lyckobebisen skrev 2011-09-07 08:08:40 följande:

    Måste fråga, det är ju flera som har barn här inne sen innan, När jag och C läser om folk som varit på UL så säger nästan alla att den sprattlade och hade sig, vår var helt still. Heeeeelt still (så som vi uppfattade det iaf). Trots att barnmorskan retade den så rörde den sig inte, men hjärtat slog ju fint. Vi tänkte inte alls på det då, men det har vi börjat göra nu. Är det helt normalt? Bebisen sov väl bara gott?
    Detta ihop med att C sa igår att hon inte hade någon bra känsla direkt längre, absolut ingen dålig, men bara inte lika bra som hon haft innan. Hallå, som att inte jag kommer oroa ihjäl mig, haha.

    Vi mailade också vår BM här om dagen och frågade om vi inte kan få komma in och lyssna på hjärtat, och med lite varningar så sa hon att det går bra, vi kommer troligen få komma dit om 2 veckor. Längtar. Hjärta


    Vår bebis var ju också helt still och jag frågade om det var ok hon skrattade och svarade att ja det är klart det är h*n sover bara just nu ..
    Oroa er inte ! de är så små fortfarande att de inte har speciellt långa "vaken stunder" , nästa gång kommer bebis säkerligen sparka mer !
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Stinis83 skrev 2011-09-07 08:32:22 följande:
    Lyckobebisen, jag tycker absolut inte att du lagt dig i för mycket, jag uppskattar verkligen allt ni säger, att ni är så många som tar er tid att skriva några rader till mig.

    Det är skönt att höra andras tankar eftersom jag själv inte kan tänka riktigt klart. Mer än att det inte är ett alternativ att vi ska gå isär, inte nu. Hade det varit någon av er som skrivit min historia så hade jag förmodligen också sagt att jag aldrig skulle tolerera eller acceptera, men det är annorlunda när det gäller en själv. Tyvärr.

    Jag är själv ett skilsmässobarn, och ett strålande exempel där det INTE är det bästa för barnet att föräldrarna är tillsammans. Men just nu är det iaf min dotters bästa att ha mamma och pappa tillsammans. Hon ska inte bli ett skilsmässobarn, inte nu. Och barnet i magen ska inte behöva börja sitt liv utan en pappa närvarande.

    Han får inte ge upp så lätt helt enkelt, och jag tänker kämpa. Han är vuxen nu, han har skaffat barn och det medför ett enormt ansvar och att man inte kan vara lika impulsiv och egoistisk som innan. Så han får helt enkelt skärpa till sig, även jag.

    Men jag uppskattar verkligen det ni alla skriver, och framförallt er uppriktighet, det ska ni veta! :)

    Massa kramar alla ni fantastiska tjejer!
    Du låter klok
    Jag menade inte i mitt inlägg att man ska ge upp lätt men däremot tycker jag att det är oerhört alarmerande att någn skriker jävla hora och inte kan kontrollera sin ilska . Det är ju tydligt att det är din sambo som behöver hjälp och stöd på många plan . Synd att du och barnen ska hamna i kläm .. men det är ju oundvikligt såklart .

    Han ska vara glad att han har dig Hjärta det är då ett som är säkert !

    Lycka till !
    I'm the me I choose to be ...
Svar på tråden Vi som väntar marsbebis 2012 :-)