Enligt BF beräkningen här på FL så är det tillfälliga datumet 21/3... det blir en lagom födelsedags present till mig. (Fyller år några dagar efter)
Dessutom så känns det som att jag kvalar in på att det är det som händer då flera källor skriver att man mår mer illa i början av en graviditet om man väntar tvillingar...
Vilka roliga datum man ser här inne.
Vi håller tummarna för dig habanita!!!
Idag var jag iväg och shoppade lite mönster till de fina baby tygerna som jag hittat. Eftersom jag lovat att inte shoppa loss (ännu) på baby kläder så får jag väl sy lite.
Är det bara jag som fortfarande inte riktigt kan tro på att man är gravid? Jag har varit tvungen att testa lite till med teter bara för att se om det är ett plus eller inte... vilket det självklart är och det blir ett starkare streck för varje gång.
Sedan är så det helt ok tycker jag att ha de symptom jag har för det visar på sitt sätt att man är gravid och det tycker jag om.
Illamåendet kommer och går... men det är inte förräns strax innan lunch som den kommer för mig... morgonen funkar väldigt bra för mig än så länge. Enda nackdelen är jag då och då inte kan vara inne i köket och öppna kylen... urk vad det kan lukta illa där inne! Och då är det endast fräscha saker som vi har...
Då och då kan jag få lite ont i magen... men det roliga är att hälften av alla gånger är det typ runt solarplexus... någon som vet varför? Det går över efter en stund så det känns helt ok.
Magen svullen... undrar när den svullnaden går ner så att man kan ha normala byxor på sig? Vill inte behöva skaffa mamma kläder riktigt ännu.
Brösten är verkligen mycket större! Funderar på om man ska införskaffa en ny (dyr för att jag redan har en udda storlek som måste köpas i dyra affärer) bh som inte känns precis lite för liten... fast brösten är inte lika ömma nu som de var precis i början där efter ÄL...
Underbart att vara gravid!
Kikar runt här inne efter några dagars innaktivitet...
Vad kul att fler har dykt upp här inne
Jag börjar känna av mindre av mitt illamående, magens svullnad har också lagt sig lite... brösten gör inte alls lika ont men är fortfarande aningen svullna. (till min makes fötrjusning då de blivit ännu större. )
Nu börjar det bara kännas bra att vara gravid. Hoppas att det får fortsätta kännas så...
Det är så spännande att veta att ett litet hjärta slår med snabba slag där inne. Mamma kommer att bli så glad då hon har längtat efter barnbarn i flera år redan...
På FLs graviditetskalender står det ju att hjärtat bildas redan i vecka 5 och att den börjar få kammare i vecka 6 och att det redan slår.
Kul att tråden är så aktiv. Och jättegrattis alla nya som kommit hit! Planerad graviditet som oplanerad. Vår graviditet var väldigt planerad, första försöket, men likaväl blev jag jätte chockad och nervös för det Så jag förstår er som inte planerat att bli gravida hur pass chockade ni måste ha blivit. Men jag tror ni hinner smälta det, eller det lär ni göra. Längtar till jag kommer efter v.12. över 90% av alla missfall händer ju innan v.12, så då kan man slappna av lite mer, och sen lär det vara dags för Ultra ljud för min del (troligtvis) redan i v.12 . Sen är det ju då man börjar få den riktiga bebis magen, och succesivt kommer känna barnet utvecklas, känna sparkar. Åh så underbart. Längtar tills man kan ligga i soffan och gosa med magen och känna sparkarna. Så underbart! Jag längtar också efter alla de "tecken" på att ett litet liv finns i magen. Hur man får se något röra på sig i ultraljudet... känna hur det sparkar... stora magen...
Sen vill jag väl läsa på mig lite om hur det ska/ kan gå till med olika metoder och smärtlindringar etc... känner väl att jag inte alls har så mycket koll...
... eller ok, kunde ha kännts bättre om jag inte gick runt och kände mig illamående mest hela tiden...
Känner mig fortfarande ganska orolig...
Jag har inte fått något mer ljusrött sedan igår morse... men fortfarande lite bruna flytningar då och då... skittråkigt att det ska vara så precis i slutet av semestern (då man bara vill få ut den sista njutningen innan allt blir hektiskt igen...)
Jag har aningen molande värk i magen, som kan betyda vad som helst... brösten ömmar massor fortfarande men mitt illamående har typ helt förvsunnit.
Jag sitter och funderar på om jag ska vara så nojig och orolig så att jag vill tvinga iväg min make till gynakuten för att se att den lill* lever och växer som den ska... eller om jag är för nojig och att det är bättre att bara ta det lugnt och vänta in tills det är dags för att se UL på mvc... Hur skulle ni göra?
Babybluey: Det står i FLs gravid kalender att det är ganska vanligt att man kan känna sig öm/ ha ont i underlivet runt vecka 7 i graviditeten och att det är helt normalt. Så jag tror inte att du behöver vara orolig.
Jag känner igen det där med den typen av kommentarer där mannen är lite små putt över att man klagar över något i samband med att man har en hormonrusning som gör humöret lite vresigt... här är några exempel då jag tänt till på någon småsak... (låt mig bara säga att han får inte små retas så som han gör i vanliga fall...)
Jag: "Vad tråkigt att de inte hade lagt upp maten på det här sättet istället, det hade sett mycket trevligare ut..."
Han: "Jag tror nog att det går att äta ändå..." (Var det smaken jag gnällde över!?)
Jag: "Jag tror att det kanske är bäst om du ringer dit för att kolla, det känns onödigt att de får en utskällning om det inte är deras fel av en gravidstinn kvinna..."
Han: "Vad är skillnaden mot annars... ^_~" ("WTF!? Säger mannen som gärna räcker över telefonen till mig för att han tycker att det är jobbigt att prata med folk han inte känner på telefon...")
Jag: "Jag mår lite illa och känner att jag vill äta något som 'det' till middag"
Han: "Men om du mår illa så kommer du inte att äta så mycket, jag tycker att vi tar 'det här' istället..." (det brukar funka när jag har influensan men då vill jag ändå inte äta särskilt mkt...)
Om jag hade kunnat så hade jag bitit huvudet av honom vid de tillfällena... men bitit ihop fast gett honom en tydlig signal att detta är INTE ok att säga till mig just nu. Fast vi kan ju lugnt säga att han har under de här veckorna blivit mer försiktig med vad han säger och inte säger...
Nu efteråt (när jag inte är humörsvängig för tillfället) så kan jag småskratta över att jag reagerade på de sakerna...
Stackars mina kollegor när jag börjar jobba på måndag igen... Jag har en ledande possition och har inte svårt för att lägga mig i vad de gör i vanliga fall... (Om de gör något fel så måste vi ju se till att de vet vad de gjort fel så att de kan göra rätt nästa gång. Jag går inte runt och gnäller på dem för att det är roligt...)