Svartsjuka ?

Kan också känna igen mig i det här med svartsjuka och det är ju ínget jag vill känna. Sambons dotter är vuxen (21) men har under de 5 år som vi varit tillsammans hela tiden velat "markera" som hon tycker sitt revir. Hon ska krama, pussa och sitta i knä. Vill gärna gå arm i arm med honom och jag ska gå vid sidan av. I början valde jag ju att acceptera det för jag ansåg väl att hon behövde tid på sig och jag tänkte som så att hon är snart vuxen och då ger det sig naturligt. Men det har ju inte gjort det och sedan hon gjorde slut med pojkvännen så har det blivit dubbelt värre. Hon bor ju inte hemma. Men när hon är hemma och hälsar på vill hon "ta över" kvinnorollen, på alla plan. Jag har hållt mig i bakgrunden då för att jag har hela tiden fått höra att hon mår dåligt och att vi måste vara försiktiga med henne. Men jag fick nog till slut, men då blev reaktionen från sambon att han tyckte vi skulle separera. Vi har även en gemensam son och jag vet inte hur jag ska hantera allt. Jag älskar min sambo och vill leva med honom, men han måste ju även prioritera vuxentid med mig. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att han måste vara tydlig med att hålla isär rollerna. Han ska självklart umgås med sin dotter, men han måste ju även vilja ha egentid med mig. Då är det ju inte så konstigt att man känner sig svartsjuk, eller?