Svartsjuka ?
Ja jag blir svartsjuk ibland, inte kanske bara för att det är barn med i bilden utan att det alltid är (för mig) lite känsligt med ex. Sen försvåras det av att han måste ha en relation med sitt ex och barnen är ju på ett sätt en påminnelse om det. Fast det inte är deras fel. Det är en konstig känsla det där och inget man säger högt men samtidigt som jag kan älska att han nästan drunknar i sina barns ögon, gullar med dem, pussar och kelar blir jag samtidigt svartsjuk för när det gäller mig, då måste jag be om det, då vill han ha det från mig istället. Och det gör ont. Man undrar om man inte förtjänar det eller något. Visst, kanske är det lättare att visa barn sina känslor än en vuxen men alla människor vill väl ha kärlek? Sen kanske man vill ha det på olika sätt. Jag kan dra tusen exempel för dig då det blir påtagligt men det orkar jag inte. En grej är tex att när han nattar dem så kan han klia dem på ryggen och så. Med mig gör han aldrig det utan väntar sig det av mig. Och jag gör det. Dum som jag är. Men jag brukar tänka och är uppfostrad med tanken 'ge kärlek och få kärlek'. Men jag väntar fortfarande, väntar in honom.