Födde mitt första barn för cirka 4 månader sedan, mitt tips är att ta det som det kommer!
Det finns inget som kan jämföras med det man känner under en förlossning, det är något helt nytt.
Jag var livrädd för EDA, jag hatar nålar. I mitt förlossningsbrev hade jag skrivit att jag INTE ville ha morfin för det påverkar barnet. Men att jag var öppen för lustgas och EDA.
Jag klarade mig bra på att bara andas de 7 första timmarna men sen började det göra så ont, så jag provade lustgas och den var ljuvlig! Den lindrade inte smärtan utan man blev bara så oerhört berusad men det var jätte skönt!
Jag var livrädd för EDA, att den skulle dra ner på krystkänslan, inte kunna kissa, jag har hört skräckhistorier om en kvinna som blev förlamad etc.
Men när jag väl stod där och jag hade mitt livs smärta på mig så bad dem mig att,
- Amanda ska du inte prova EDA för du är så spänd och värkarna är väldigt intensiva utan någon paus emellan nu?
Dert tog ett tag, jag ville fundera men knappt en kvart senare försökte jag kvida fram att jag ville ha EDA för nu orkade jag inte mer.. jag skulle inte ha kraft kvar att kunna krysta ut bebisen om jag inte får vila lite.
Nu gick det ju väldigt fort för mig för 30 minuter senare efter EDA:n var lagd började mina krystvärkar (dem trodde att jag var öppen hela tiden men var så spänd så när jag fick EDA så slappande jag av och då öppnade jag mig). Jag hade absolut INGA som helst problem med att inte kunna känna trycket..för jävlar anamma vad det tryckte!
2 timmar efteråt var jag på benen och kunde kissa och gå =)
Ta Allt som det kommer, är det något ni verkligen inte vill ha och som ni är säkra på skriv ner det.
Men EDA för mig var rena rama himmelriket, jag tackade narkosläkaren för glatta livet för att jag kunde "leva" igen. =D
Det kommer gå jätte bra! All lycka!