Hund! :D

låter som att du ska ha en portugisiskt vattenhund, dom kan du klippa ner. fantastiska hundar!!!

jag äger en själv och håller på med just portugiser inom avel, vad vill du veta?
finns så mycket man kan skriva..

Portugisisk vattenhund är en mycket gammal ras. Det finns tecken som tyder på att den kan dateras tillbaka till omkring 600-talet före Kristi födelse. Den portugisiska vattenhunden kan ha varit Romarrikets "Lion Dog". År 1297 skrev en munk om hur en sjöman blivit räddad ur hög sjö utanför en portugisisk by av en hund med svart, strävt, långt hår, klippt från sista revbenet och med en tofs på svansspetsen. Den beskrivningen illustrerar pälsen och klippningen av dagens vattenhund. I boken "Hungers Prevention", publicerad 1621 av den engelska författaren Gervase Markham, beskriver han rasen i detalj. Vattenhunden finns även målad av bl. a konstnären Reingale år 1803.

Rasen tros ursprungligen komma från inre Asien när den landade i Portugal, där togs dess vilja för vattenarbete tillvara och utvecklades av fiskarna. Den vaktade även sin husses båt och dess redskap och mottog samma betalning som en vuxen fiskare, dvs. fiskar. När det inte var fiskesäsong, gick hundarna tillsammans med fåren och livnärde sig främst på vilda kaniner.

Den portugisiska vattenhunden var tidigare en vanlig syn kring fiskebåtarna runtom den Portugisiska halvön. Numera finns de i störst antal på Algarvekusten. Tidigare hade varje fiskebåt en eller flera vattenhundar stolt stående i stäven, noggrant iakttagande när näten halades ombord. Antalet vattenhundar bestämdes av båtens storlek. Tålmodigt väntade hunden på att en fisk skulle försöka fly, då den utan kommando omedelbart dök i vattnet för att hämta tillbaka den flyende fisken. Dessa beundransvärda dykegenskaper användes även till att apportera trasiga linor och tappade redskap, ner till ett djup av 4 meter.

Även i Spanien användes dessa hundar i stort antal. Spanjorerna nyttjade hundarna till att föra meddelanden mellan båtarna, och från båt till land när den Spanska Armadan seglade i engelska vatten. Vattenhundens starka, musklade ben och skuldror, tillsammans med dess häpnadsväckande starka, piskliknande svans, gör det möjligt för den att simma avsevärda distanser. Sträckor på upp till 8 km i tempererat vatten är dokumenterade.

Under denna tid hade den portugisiska vattenhunden möjlighet att blanda sig med andra raser i England och Irland. Man räknar vattenhunden som stamfader till de gamla engelska retrievrarna, flat- och curly coated retriever. I Irland har rasen påverkat dagens Kerry Blue Terrier. På 1600- och 1700-talet fiskade portugisiska fiskare på de rika fiskebankerna utanför New Foundland. När fiskarna var i land med sina hundar, parade sig hundarna med de inhemska tikarna som indianerna hade. Då avkommorna av dessa hundar var mycket glada i vattenarbete, lät indianerna para dessa med varandra och en ny ras uppkom, St. John-hunden.

Vardag med vattenhund

En vattenhund är mycket tålmodig mot barn och andra djur, vilket gör den lämplig som familjehund. Den älskar att vara i händelsernas centrum. Där det är som mest livat, där finner du din vattenhund. Där barnen springer och ramlar över den, envisas den med att ligga kvar, med ett vakande öga över allt som sker. Ofta är hunden en pålitligt barnvakt, som inte låter småbarn lämna tomten utan en vuxens tillsyn. Den älskar att busa och är med på alla upptåg du kan hitta på. Det viktiga för en vattenhund är att den får vara med. Dra en pulka på vintern är lika roligt som att bada på sommaren, en stilla promenad eller en snabb cykeltur likaså. Det är dessutom ganska mysigt att bara ligga i soffan och lata sig framför TV:n och bli kliad på magen. En vattenhund tittar gärna på TV eller sitter i ett fönster och följer med i vad som sker utanför. Jaga kan vara kul ibland och även de olika bruks- och lydnadsgrenarna, inte minst agility som inkluderar både fart och fläkt. Vad som är ett måste för en hund av denna ras, är möjligheten till fritt springande i naturen flera gånger varje vecka.

Temperamentsmässigt ska en vattenhund vara godmodig och vänlig, oftast utan att vara överdrivet förtjust i främmande människor. Det är en utpräglad familjehund, som är oerhört lojal. Den uppfattas av rasentusiaster som mycket intelligent, då den snabbt kan genomskåda ditt och andras beteende. Vattenhunden har även en väl utvecklad förmåga att lära av andra hundar. Detta kan den medvetet utnyttja för att genomföra någonting som den vill eller inte vill göra. Vattenhunden är ingen skällig ras men de är ofta ljudliga. De hälsar gärna med pip, visslingar och morrljud. Detta får inte tolkas som aggressivitet, utan är en del av rasens sätt att visa glädje.

En vattenhund ger sig normalt inte in i slagsmål med andra hundar utom när den är tvungen. Den ska undvika slagsmål så långt som det är möjligt, då flera hundar ska kunna samarbeta på en liten båt. Blir den däremot attackerad, backar den inte utan slåss för att vinna. Man kan således känna sig trygg i sällskap med en vattenhund, då den inte skulle tillåta någon av familjens medlemmar att komma till skada.

Vattenhunden kan vara en lämplig hund även för en oerfaren hundägare, även om det är en ras med stark vilja, stor intelligens och enorm uppfinningsrikedom. Om man börjar tidigt med att i lugn och ro tydligt visa valpen vilka regler som gäller får man sällan några lydnadsproblem. Men du som funderar på att köpa en vattenhund och inte har haft hund tidigare, bör gå åtminstone en grundkurs i vardagslydnad.

Vad man aldrig får glömma är rasens mångåriga historia. En vattenhund skulle kunna utföra sina uppgifter utan kommando och kan därför vara ganska egensinnig om den vill. Motivationen måste vara stor om den ska utföra sina arbetsuppgifter på ett, för oss, tillfredsställande sätt. Det medför att den inte är lika lätt att träna som en hund av utpräglad bruksras. En vattenhund lär fort och därmed ledsnar den fort. Man måste därför vara utrustad med en stor portion tålamod och humor om man vill nå långt med sin hund inom de olika bruks- eller lydnadsgrenarna.

En portugisisk vattenhund går bra att ha som renodlad sällskapshund, men de allra flesta portugisiska vattenhundar är mycket förtjusta i aktiviteter och kräver en hel del uppmärksamhet annars finns risken att den hittar på hyss. Det är många som tränar och tävlar med sina vattenhundar, både i bruksgrenar, agility och i utställningsringarna. 1994 fick rasen sin första räddningshund, och vi kan ståta med Europa- och Världsvinnartitlar i utställningssammanhang. Internationellt finns det vattenhundar som arbetar som blindhundar, narkotikahundar, terapihundar samt servicehundar

Bra att veta

Utseende - Storlek

Portugisisk vattenhund är en mellanstor ras, en vuxen hund väger ca 18-25 kg. Mankhöjden enligt rasstandarden är för hanhund 50-57 cm, med idealhöjd 54 cm och för tik 43-52 cm, med idealhöjd 46 cm. Vattenhundarna skall vara proportionerligt byggda, kraftiga och muskulösa. 

Utseende - Päls

Vattenhundarna kan ha olika sorters päls, allt ifrån ganska lång, vågig och lätt glansig, till den krulliga varianten som har kortare, mer strävt hår, som bildar kompakta lockar. Pälsen får vara helt svart eller brun, eller dessa färger kombinerat med vitt. Även enstaka helvita exemplar finns. Det finns även portugisiska vattenhundar som föds med inkorrekt päls. Pälsen är då helt annorlunda. Den vågiga varianten påminner närmst om setter- eller bordercolliepäls och den krulliga om en curly coated retriever. Det är ett genetiskt fel, troligen med recessiv arvsgång, som inte på något vis påverkar hundens hälsa. Däremot är det inte så stor idé att ställa ut en felpälsad vattenhund, då det är ett diskvalificerande fel. Ett diskvalificerande fel hindrar inte hunden från att delta på utställning, med diskvalificerar hunden från att få ett pris. Hunden bör inte användas vidare i avel, då det inte är önskvärt att sprida de felaktiga generna vidare 

Utseende - Klippning

Den traditionella klippningen, som också är den som gäller vid utställningar i Sverige och övriga FCI-anslutna länder, innebär att håret på nosen, bakdelen och större delen av svansen klipps mycket kort, övrig päls inkl den yttersta tredjedelen av svansen lämnas oklippt. Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när de användes som brukshundar i Portugal. Det finns en förklaring till varför de klipptes just så: bakdelen - för att ge hunden större rörelsefrihet vid simning, nosen - för att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker. Huvud och bål lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ samt för att fungera som flythjälp, frambenen lämnas oklippta, som skydd då hunden med egen kraft skulle kunna ta sig upp i båten. Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder.

Allergihund?

Det finns ingen möjlighet att lämna garantier till allergiker, men denna ras anses vara allergivänlig. Detta främst p.g.a. att den saknar underull och fäller sparsamt. Om du har problem med allergier kan det vara klokt att hälsa på hos en vattenhundsfamilj innan du ev. tar beslutet att köpa egen hund. Rasklubben hjälper dig gärna att få kontakt med en familj som du kan få besöka. Vi finns utspridda över i princip hela landet.

Sjukdomar

Liksom de allra flesta hundraser är även den portugisiska vattenhunden drabbad av en del sjukdomar. Rasklubben tillsammans med uppfödarna arbetar aktivt för att försöka minimera dessa. Detta innebär naturligtvis inte att alla valpar är garanterat friska, men det ger den lilla valpen bättre förutsättningar att få leva ett långt och frisk

Aktivering

Då rasen är aktiv och behöver mycket stimulans för att må bra är det viktigt med aktivering, både fysiskt och mentalt. För att hunden skall må bra behöver den ordentlig motion varje dag, och även en del hjärngymnastik. Hitta gärna på problem för hunden att lösa, lär den lite trick och konster och låt den leta efter saker, det uppskattar de flesta vattenhundar. Vattenhunden är en apporterande hund och den vill gärna bära föremål. Banna inte hunden när den hämtar vantar och skor för att bära, utan byt hellre ut mot ett föremål som den får bära. På sommaren är simning en idealisk form av träning för vattenhunden.

Börja redan när valpen är liten att träna den på att vara ensam hemma korta stunder. Det är bra om hunden är välrastad och lite trött, då brukar den lättare komma till ro. Öka tiden successivt. Se gärna till att det finns ett märgben eller liknade att tugga på, om valpen skulle bli rastlös. Då minimeras risken att den tuggar på "fel" föremål. Man brukar rekommendera att inte lämna den vuxna hunden hemma själv mer än 4 timmar per gång.

Som inom alla raser varierar arbetsviljan och motivationen mellan individerna. För att få en hund som passar dig så be uppfödaren om hjälp att välja rätt typ av valp. Väljer du att dela ditt liv med en portugisisk vattenhund bör du ha sinne för humor. De är lekfulla clowner som gärna driver både med sig själva och med andra

Att klippa sin hund

Det finns många klippmaskiner på marknaden, t ex OSTER, Mooser och Andis. Till dessa maskiner finns en mängd skär. Naturligtvis är det individuellt vilken längd du väljer att ha, men utgångsläget bör vara att du väljer ett skär som ger en pälslängd runt 3-6 mm.

Är det första gången du ska klippa din hund med maskin? Tänk då på att en del hundar upplever maskinens surrande som skrämmande. Ha stort tålamod och använd dig av en pigg och glad röst - ömka inte! Vänj hunden gradvis vid maskinen om den verkar mycket rädd.

Börja med att klippa bakkroppen. Klipp mot hårets växtriktning. Som utgångsläge använder man det sista revbenet. Man klipper inte längre fram på hunden, då blir koftan för kort. Klipp hellre lite bakom revbenet (mot magen) om hunden är ung, annars riskerar du att klippningen "kryper framåt" i takt med att hunden växer och ryggen blir längre! Hela bakpartiet klipps och svansens två första tredjedelar. Den yttersta tredjedelen lämnas i full längd. Måtta från svansroten. Glöm inte att klippa mellan tårna och trampdynorna på bakbenen.

Nosen klipps från inre ögonvrån och framåt mot nosen. Klipp därefter från den yttre ögonvrån och rakt ner till struphuvudet. Avsluta med käken och hakan. Klart!

Hälsa

Portugisisk Vattenhund (PVH), är en jämförelsevis frisk hundras. Rasen har god reproduktionsförmåga och lätta valpningar. Rasen är ansluten till Svenska Kennelklubbens (SKK: s) hälsoprogram avseende höftledsdysplasi (HD) och Progressiv Retinal Atrofi (PRA). Andra sjukdomar/defekter förekommer endast i låg grad enligt vad som idag är känt.

Höftledsdysplasi (HD)

HD innebär att ledskålen är för grund, varför höftledskulan får otillräckligt stöd och leden blir ostadig. Instabiliteten i höftleden vid dysplasi leder till broskförslitning och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir också mer eller mindre deformerat, beroende av graden dysplasi, men även hundens kroppsvikt. Rubbningen i ledens utvecklig äger rum under hundens uppväxttid och först när skelettet är moget kan man med god säkerhet bedöma höftledens utseende med hjälp av röntgen.

Arvsgången är polygen, vilket innebär att det är flera faktorer som påverkar ärftligheten. Vid polygen nedärvning är selektion den viktigaste metoden för bekämpning av en defekt, och studier visar att hundar med HD, oavsett grad, lämnar högre antal avkommor med HD än hundar med fria höfter. Detta innebär dock inte att en hund med HD måste lämna avkomma med HD. Även yttre faktorer kan påverka uppkomsten av HD, t ex skador, utfordring och motion under uppväxten.

Vid röntgen av höfter anges resultaten i 5 olika grader:

Grad A = Normala höfter

Grad B = Nästan normala höfter (Grad A och B räknas som fria höfter.)

Grad C = Lindrig dysplasi

Grad D = Måttlig dysplasi

Grad E = Kraftig dysplasi

Enligt SKK:s hälsoprogram ska båda föräldradjuren vara höftledsröntgade för att avkomman ska få registreras i SKK.

Det är önskvärt att så många hundar som möjligt röntgas, för att vi ska få en klar bild av hur stor andelen HD är i rasen, och på det sättet öka möjligheterna att styra upp avelsarbetet mot färre antal HD-fall. Det är också viktigt att veta HD-status för att kunna anpassa motion och foder till hundens behov. Graden av HD är inte självklart avgörande för hur mycket besvär hunden får.

Progressiv Retinal Atrofi (PRA)

PRA är en ärftlig ögondefekt med recessiv nedärvning, vilket innebär att anlaget för sjukdomen måste komma från båda föräldradjuren för att avkomman ska komma att utveckla sjukdomen. Den typ av PRA som återfinns hos Portugisisk Vattenhund debuterar vanligtvis vid hög ålder, oftast inte före 6-7 års ålder. PRA kan diagnosticeras genom ögonlysning. Denna metod kan dock bara visa om sjukdomen redan brutit ut.

Det finns nu möjlighet att genom ett blodprov fastställa om hunden är anlagsbärare eller kommer att utveckla PRA. Det är företaget Optigen i USA som tagit fram ett DNA-test som kan identifiera genen som ger PRA. Resultatet av testet anges enligt 3 graderingar:

Normal (tidigare A1)

Carrier (tidigare B1)

Affected (tidigare C1)

Övriga sjukdomar

Det finns även andra sjukdomar med dokumenterade fall hos rasen, i Sverige.

Addison - en sjukdom som uppstår vid brist på binjurebarkens hormon. Sjukdomen är allvarlig och hunden bör snabbt komma under behandling. Sjukdomen kan hållas under kontroll med medicinering livet ut. Symtomen kan vara trötthet, slöhet mag/tarmproblem och generell nedsättning av allmäntillståndet. Ett blodtest kan fastställa diagnosen.

Hypothyreos - en underfunktion av sköldkörteln. Detta innebär en för långsam ämnesomsättning. Symtomen är trötthet och övervikt. Pälsen kan bli torr och mjällig. Ett blodprov hos veterinär kan ge diagnosen. Hunden måste vid diagnos "Hypothyreos" medicinera livet ut.

Allergi förekommer, och kan ofta visa sig i form av foderallergi. Det kan även finnas en viss ärftlig belastning när det gäller allergi.

Rasklubben arbetar aktivt med att dokumentera rasens hälsostatus och din medverkan är viktig. Om din hund har eller får en sjukdom, kan du genom att meddela detta till avelskommittén bidra till att på sikt förbättra rasens hälsa.[Tillbaka]

Källa: Rasinformation; Rasklubben för Portugisisk Vattenhund

Rasstandard för Portugisisk vattenhund

Originalstandard: 1966 12 09

FCI standard: 1995 10 03; engelska & franska

SKK:s standardkommitté: 1996 10 29

Ursprungsland/hemland: Portugal

Användningsområde

Vattenhund med exceptionellt god förmåga och uthållighet att simma och dyka. Rasen är fiskarens oskiljaktiga vän och "arbetsredskap". Den är även av stor användbarhet för att vakta båten och fiskarens ägodelar. Medan ägaren fiskar skall hunden vara uppmärksam och skulle fisk slita sig från krok eller ur nät, hoppar hunden självmant i vattnet för att fånga fisken, dykande under vattnet om så behövs. Hunden simmar också ut för att föra tillbaka nät som gått sönder och rep som lossnat. Dessa hundar används även som kurirer mellan båt och strand eller tvärtom, även när avståndet är betydande.

FCI Klassifikation: Grupp 8, sektion 3

Bakgrund/Ändamål

I forna tider förekom rasen längs hela Portugals kust. Numera, beroende på ändrade förutsättningar för fisket är rasen praktiskt taget begränsad till Algarve provinsen vilken numera får anses som rasens hemtrakt. Förekomsten av dessa hundar längs Portugals kust kan härledas långt bakåt i tiden, varför rasen får anses som rent portugisiskt. Helhetsintryck Hund av medelstorlek, proportionerligt byggd, robust och muskulös. Musklerna, som utvecklats genom regelbunden simning skall vara påtagliga.

Helhetsintryck

Hund av medelstorlek, proportionerligt byggd, robust och muskulös. Musklerna, som utvecklats genom regelbunden simning skall vara påtagliga.

Uppförande/karaktär

En hund med impulsiv läggning, viljestark, modig och med kamplust, liksom anspråkslös och outtröttlig. Den har ett allvarsamt, genomträngande och uppmärksamt uttryck, liksom utmärkt syn och gott väderkorn. Hund med exceptionell intelligens, som med påtaglig lätthet och glädje lyder varje order från sin husbonde.

Huvud:Huvudet skall vara kraftfullt och brett med goda proportioner.

Skallparti: Skallen skall sedd i profil vara något längre än nospartiet och dess rundning framhävs mer i bakre än främre delen. Nack-knölen skall vara väl markerad. Sedd framifrån skall hjässan vara välvd med lätt markerad mittfåra. Pannfåran skall vara markerad i 2/3 delar av hjässans främre del och ögonbryns-bågarna skall vara tydliga.

Stop: Stopet skall vara väl markerat och ligga något bakom de inre ögonvrårna.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred med väl öppna näsborrar. Den skall vara välpigmenterad; svart hos hundar med svart, svart/vit eller vit pälsfärg. Hos bruna hundar skall den harmoniera med pälsfärgen.

Nosparti: Nospartiet skall vara bredare vid basen.

Läppar: Läpparna skall vara tjocka, speciellt framtill. Mungiporna skall inte vara synliga. Munhålan skall vara helt eller fläckvis svartpigmenterad eller mörkpigmenterad.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka, varken över eller underbett. Tänderna skall inte synas när munnen är stängd. Hörntänderna skall vara kraftigt utvecklade.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, något snedställda och sitta väl åtskilda. Formen skall vara rundad och ögonen skall varken vara framträdande eller insjunkna. Färgen skall vara brun eller svart. Ögonlocken skall vara tunna och ögonlockskanterna svart- eller brunpigmenterade beroende på pälsfärg. Tredje ögonlocket får inte synas.

Öron: Öronen skall vara hjärtformade, tunna och ansatta väl ovanför ögonansättningen. Bortsett från en liten öppning bakåt skall öronen ligga väl an mot huvudet. Örontopparna skall inte nå nedanför käklinjen vid strupen.

Hals: Halsen skall vara rak, kort, fint rundad med kraftig muskulatur och buren högt och stolt. Den skall vara smidigt ansatt och varken ha lös halshud eller dröglapp.

Kropp

Manke: Manken skall vara bred och inte framträdande.

Rygg: Ryggen skall vara plan, kort, bred och väl musklad.

Ländparti: Länden skall vara kort och jämnt övergå i korset.

Kors: Partiet över korset skall vara välformat och endast svagt välvt och med knappt synliga höftbensknölar.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med långa och väl välvda revben. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.

Underlinje: Buklinjen skall vara uppdragen i en elegant linje.

Svans: Svansen får inte vara kuperad. Den skall vara medelhögt ansatt, tjock vid roten och avsmalna mot spetsen. Den skall inte nå nedanför hasleden. När hunden är uppmärksam skall svansen bäras väl böjd och dess främre del skall inte nå framför ländens mittpunkt. Svansen är till stor hjälp när hunden simmar eller dyker.

Extremiteter:

Framställ: Framstället skall vara starkt med raka ben.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara välvinklade med mycket väl utvecklad muskulatur.

Överarm: Överarmarna skall vara starka, medellånga och parallella med kroppens medellinje.

Underarm: Underarmarna skall vara välmusklade och långa.

Handlov: Handlovarna skall ha kraftig benstomme och vara bredare fram-ifrån än från sidan sett. Mellanhand: De skall vara långa och kraftiga. En svag vinkel är tillåten.

Tassar: Tassarna skall vara runda och ganska platta. Tårna skall inte vara för högt välvda och inte för långa. Huden mellan tårna skall vara mjuk och väl behårad samt nå fram till tåspetsarna. Klornas färg skall överensstämma med pälsfärgen. Klorna skall inte nå ner till underlaget. Mittersta trampdynan skall vara mycket tjock, de övriga normaltjocka.

Bakställ: Bakbenen skall vara kraftiga och bakifrån sett raka med långa, väl rundade skinkor.

Lår: Låren skall vara kraftiga, medellånga och med mycket väl utvecklad muskulatur.

Knäled: Knälederna skall ligga på parallell linje med kroppens medellinje.

Underben: Underbenen skall vara välmusklade och långa samt vara parallella med kroppens medellinje. Vinkeln skall vara mycket tydligt markerad, i knä och hasled. Alla senor skall vara väl utvecklade.

Has: Haslederna skall vara starka.

Mellanfot: De skall vara långa och utan sporrar. En svag vinkel är tillåten.

Tassar: Baktassar som framtassar.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria. I skritt skall steget vara kort och livligt, i trav skall det vara lätt och rytmiskt och i galopp energiskt.

Päls: Pälsen skall vara ymnig med kraftigt hår som jämnt täcker hela kroppen utom i armhålor och ljumskar där det är tunnare. Underull förekommer inte. Den raskarakteristiska frisyren klipps när pälsen är fullt utvuxen. Pälsen klipps då kort på nospartiet, länden, flankerna och hela bakstället samt större delen av svansen. Endast på svansspetsen lämnas hellång päls som en plym.

Pälsstruktur: Pälsen förekommer i två olika hårlag:

1) Tämligen lång, vågig päls som är ganska mjuk och något glansig. Pälsen på hjässan skall vara upprättstående och på öronen skall den vara betydligt längre än öronlappen.

2) Kortare päls som är krusig och bildar cylindriska, kompakta lockar som är tämligen matta. På hjässan skall pälsen vara krusig som på kroppen men på öronen kan den vara vågig.

Färg: Pälsen kan vara enfärgad eller ha en kombination av färger. Enfärgat kan vara svart, vitt eller i olika nyanser av brunt. Kombinerade färger kan vara svart eller brunt med vita tecken. Vit pälsfärg indicerar inte albinism förutsatt att nostryffel, mun och ögonlockskanter har svart pigment. Hos hundar med svart, vit eller svart och vit päls skall huden vara kraftigt pigmenterad, dvs blåaktig

Storlek/vikt

Mankhöjd För hanhund: 50-57 cm, ideal är 54 cm

För tik: 43-52 cm, ideal är 46 cm.

Vikt För hanhund: 19-25 kg

För tik: 16 22 kg

Måttangivelser

Skallens längd: hos hanhund 12,5 cm hos tik 11 cm

Skallens bredd: hos hanhund 11 cm hos tik 9,5 cm

Nosryggens längd: hos hanhund 9 cm hos tik 7 cm

Bröstkorgens omkrets: hos hanhund 61 cm hos tik 56 cm

Bröstkorgens bredd: hos hanhund 15 cm hos tik 13 cm Bröstkorgens djup: hos hanhund 21 cm hos tik 18 cm

Bålens längd: hos hanhund 45 cm hos tik 40 cm

Bålens bredd: hos hanhund 11,5 cm hos tik 10 cm

Kroppens längd: hos hanhund 51 cm hos tik 45 cm

Svansens längd: hos hanhund 32 cm hos tik 27 cm

Frambenens höjd: hos hanhund 29 cm hos tik 25 cm

Höjden över länden: hos hanhund 52 cm hos tik 46 cm

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i för-hållande till graden av avvikelse.

Diskvalificerande fel

- Mycket långt, smalt, platt eller spetsigt huvud

- Pigmentlös eller fläckig nostryffel

- Trattformigt eller för snipigt nosparti

- Över eller underbett

- Blå ögon eller ljusa ögon

- Ögon som är olika i form eller storlek liksom insjunkna ellerutstående ögon - Öron som är fel ansatta, för stora, för korta eller veckade - Svans som är kuperad, outvecklad eller obefintlig.

- Svans som är tung, hänger slapp under rörelse eller är buren rak

- Sporrar på baktassarna

- Päls annan än den som beskrivs i standarden

- Albinism

- Storlek som betydligt över eller understiger angivna mått

- Dövhet vare sig den är nedärvd eller förvärvad

-Testiklar Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.[Tillbaka]

älla:Rasklubben för Portugisisk Vattenhund

blev ett långt inlägg haha..

mentalt uppskattar jag dom som väldigt stabila. Verkligen inte osäkra utan mer stabila och egensinniga.
nej det finns inga kända problem med mentaliteten vad som framkommer enligt MH.
der beror ju helt på vad du köper för hund och från vilken uppfödare.
mor/far till min portis har mycket bra MH, mina hundar är stabila flockdjur. Jag skulle aldrig avla eller köpa in en hund som inte är bra mentalt eller har gjort ett MH. Sen finns det säkert en och annan portis med dålig mentalitet men det beror ju inte på rasen det kan ju vilken hund som helst vara, man kan ha otur och träffa en portis med dålig mentalitet men generellt är rasen mycket bra mentalt. Om du har vägarna förbi stockholms trakten har jag min hane om du vill träffa han kommer från kända aquatass kennel och är mycket trevlig.
både hans mamma och pappa är aguatass men kommer från uppfödaren Malin eriksson (www.sunnantorp.se)   
http://www.aquatass.se/

jag förstår dig. Det blir vad man gör det till det är du som bestämmer och sätter krav på din hund! om du vill gossa och träffa seriösa människor inom portis världen kan du alltid komma till rasspecialen som är i augusti i (ökna, södermanland) där kan du gotta dig i många fina och trevliga hundar samt uppfödare. Det är viktigt att man hittar en uppfödare som man trivs och litar på det är a och o.