IVF/PGD väntar på eller är igång

Hoppar in här om det går bra. Väntar på ivf och beslut om vi får göra pdg och får vi vänta i ca 6 månader innan bi får tid till beslut.

Tack! Har inte läst igenom tråden mer än sista sidan. Vi vet inte än om vi blir godkända för pdg. Har en sällsynt sjukdom som är50% ärftlig.

Wiggum: vad har du för sjukdom? Jag har neurofibronatos. Man vet var sjukdomen sitter ( defekt på kromosom 17) detta gör att jag inte har det som hämmar tumörbildning hos andra. Lite lätt förklarat. Jag har ingen aning om jag blir godkänd eller inte. Vet inte så mycket vilka regler som gäller.

Wiggum: Vi har varit gifta i 1,5 år och bott ihop i snart 7 år, så de kraven uppfyller vi. Symtom på min är helt beroende på var knutorna sätter sig. Dock brukar den inte bli så allvarlig och knutorna kan man operera bort om de är besvärande. Vet att man gör detta i andra länder, men Sverige är lite hårdare på sina krav. Är inte så övertygad om att jag får pdg och hade nog inte tagit upp det om inte läkaren frågat. Har som sagt 6 månader på att vänta. Hur långa är väntetiderna för pdg i Stockholm och Göteborg?

Med nybesök menas det då att det första besöket?

Får vi igenom pgd så får vi åka rätt långt, så då blir det nog ett par resor. 

Om vi får pgd vet vi inte om det blir göteborg eller om det blir stockholm, men det lät som att blir stockholm för vår del. För det var det som läkaren sa nä han pratade om detta sist.

Wiggum: Var i skåne finns du?

Själv bor jag i Tollarp   

Vi har fått tid till genetik. Dock jobbar jag den dagen. Så typiskt!

Cheif wiggum; De sa att man skulle få vänta 2-6 månader. Får vår del blev det 4 månder. Detta besök är i Lund.

Hejsan!
Var ett tagsen jag skrev här och tänkte uppdatera lite.
Jag och maken har pratat mycker om detta med pgd och kommit fram till att vi inte så så sugna på att göra detta, vi ser fler nackdelar än fördelar med detta. Vi trodde (kanske lite naivt) att det bara var att berätta dett för våra läkare, men ICKE vi måste prata med genetik FÖRST. Jag kan tydligen inte min sjukdom (det det kunde inte läkaren heller). Försökte säga att jag har pratat med mitt förbund och de avråder, men de kunde tydligen inte heller min sjukdom. Så just nu är det mycket blandade känslor. Vi har dock möte med genetik den 2 mars, så det är ju inte så långt kvar, som tur är.

Framför allt är det att chanserna för ett lyckat försök minskar ganska kraftigt och så är det några till!

Vi har ju försökt på vanlig väg i X antal år innan och då brydde vi oss inte så mycket om barnet skulle få min sjukdom eller inte. Visst hade det varit kul om det blivit frisk, men de allra allra flesta lever helt normala liv med min sjukdom. Därför känner vi lite att varför ska vi bry oss nu, men chanserna minskar. För oss har det aldrig varit det viktigaste att få ett friskt barn utan ett barn. Jag tror att det är lite skilland på vad det är för typ av sjukdom barnet riskerar att få. Jag lever med sjukdomen barnet riskerar att få och på något sätt känns det som man väljer bort sig själv, att man inte är "levnadsduglig" och det tycker jag att jag är.

Tycker absolut inte att detta är något fel med detta, men för mig känns det inte helt rätt.
Kommer att hänga kvar i tråden ändå (om jag får)  

Det blir nog en vanlig IVF för oss (finns ju inga andra sätt för oss att bli gravida på) men sen vet jag inte riktigt hur pigga de är på att göra det på mig heller. Vi får helt enkelt se vad de säger den 2 mars...Men det är jobbigt med all väntan.

Jag förstår att ni väljer att göra pdg, DS är ju en något allvarligare sjukdom som påverkar det normala livet lite mer  

Nicolina78: STORT grattis!!!!! Håller alla tummar och tår för att du ska ha en toppen gravidilitet

YRJA M: Det enda jag läst är hur stora chanserna är att lyckas via pgg och hur stora det är genom en vanlig IVF. Då chanserna är större vid vanlig pdg så är det det vi vill göra. Eftersom min sjukdom kommer att påverkas vid en gradvilitet, så vill jag ha den "lättaste" vägen. Om du förstår.

Det där med att välja bort sig själv, nu lever jag med min sjukdom och jag vet inte om du gör det, men jag känner såhär att tänk om mina föräldrar hade haft möjligheten att välja, då hade inte jag funnits och då hade jag missat allt vad livet heter. Jag/vi vill inte känna att vi väljer bort något. De allra flesta med min sjukdom har ett gott liv och lever helt normala liv. Visst vill vi ha ett friskt barn, det vill väl alla föräldrar.Det med att ge de bästa förutsättningarna till ens barn, det kommer vi att göra, sjukt eller inte. Men om mitt barn får min sjukdom så har det en förälder som har levt med sjukdomen, som kan sjukdomen och  som vet hur man tacklar de trångsynta och fördomsfulla människorna som finns i vår värld. Men vi får se vad genetik säger på fredag.

AlexiGiulia: NEJ vad tråkigt Är verkligen ledsen för er skull!

  

Nu har vi varit iväg på genetik och det gick mycket bra, vi behöver inte göra någon pdg. Läkaren tyckte att våra grunder var kloka och insiktfulla.
Både jag och mannen tycker att detta känns bra och att vi nu ÄNTLIGEN kan ta ett steg framåt i vår utredning.

Jag kommer att lämna er i tråden nu  (tror jag) och jag tänker hålla alla tummar och tår för att ni snart får era efterlängtade barn i er famn

Och bara för att klargöra, så tycker jag absolut inte att det är något fel med att göra PDG. Tycker att alla måste få komma fram till vilket som passar en själv bäst. Vårt fall var det inte kändes det som om riskerna var större  och de kände vi inte var värda att ta. Min sjukdom är 50% ärftlig och efter det är det en mycket liten % som blir svårt sjuk, Den största % lever ett bra livslångt liv utan några större komplikationer och vissa vet inte ens om att de är sjuka. Doch har vi tagit tester nu som göra det lättare att sätta en framtida diagnos på vårt ev barn.

Till er ALLA önskar jag er ALL Lycka