• leanos

    Ljög om graviditet som hämnd?

    Jag har sedan några månader separerat från min numera f d sambo. En av anledningarna var att jag hittat en ny kvinna att leva med, men de största orakerna till mitt beslut om separation har vuxit fram under några år.
    Någon vecka innan jag skulle flytta ut, gav min sambo beskedet att hon troligtvis var gravid med mitt barn. Tyvärr kunde det rent tidsmässigt stämma.

    Under månaderna som gått har hon fortsatt att spela på att hon varit gravid, men jag är övertygad om att hon bluffar, eftersom det finns så många signaler och tecken på att hon inte är det eller någonsin har varit. Vi pratar inte längre sedan någon månad tillbaka, och därför har jag heller inte kunnat se på henne hur det ligger till, annat än att jag sett henne på håll och då inte kunnat se någonting. Men våra gemensamma barn har heller inte reagerat på något sätt  och inte heller andra som varit i kontakt med henne, och det borde klart synas vid det  här laget då hon dessutom är smal som en sticka.

    Jag går nu i princip bara och väntar på det dystra beskedet att hon fått "missfall". Min fundering nu är hur vanligt detta egentligen är. Min teori är ju att hon valt att bli "gravid" för att om hon nu inte kan få mig tillbaka, åtminstone hindra mig att gå vidare i mitt nya förhållande och sabotera det.   

    Har någon erfarenhet av detta?

  • Svar på tråden Ljög om graviditet som hämnd?
  • leanos

    Ja...kanske skulle sälja rättigheterna till Hollywood... det är ju en riktig soppa (såpa...?) det här...
    Hennes triumf i det hela är ju även att sprida till vänner och bekanta vilken extra usel man och pappa jag är som lämnar henne för en annan när hon DESSUTOM är "gravid"...

  • jådåsåatt

    På sätt och vis kan man väl förstå att hon blir sur om du är otrogen och därför vill hämnas. Lite annorlunda sätt att göra det på bara..

    Men iof vet jag ju inte om du faktiskt var otrogen mot henne.

  • leanos

    Jo det stämmer att förhållandet med min sambo avslutades på ett sätt som inte var det bästa... Så jag har också en förståelse för att hon nu hatar mig och aldrig mer vill ha med mig att göra.

    Men hur långt kan man sträcka sig för att utkräva sin hämnd för den sakens skull?

    Det har för mig varit en oerhört svår tid att leva i ovisshet om hur det ligger till med graviditeten, även om jag nu tror mig veta hur det ligger till . Att få besked om att man återigen ska bli pappa under de här omständigheterna som separationen innebar, ett nytt barn som man ska knyta an till och etablera ett umgänge med, med en mamma till barnet som inte längre vill veta av en, har så klart varit väldigt påfrestande.

    Utöver sin påstådda graviditet har hon i ren vredesmod gått över alla gränser och skrivit otaliga kränkande mail och sms till mig och mina föräldrar och troligtvis spridit ofördelaktiga rykten om mig i den lilla orten jag bor på, och jag har nu kontaktat advokat för att få hjälp dels med bodelning men även med anmälan om ofredande för att få stopp på hennes beteende.

    Så att det finns ett tydligt hämndmotiv är uppenbart, och att hon vill utkräva ett straff för mig är lika tydligt. Men till vilken gräns ska jag sona mitt "brott", och vad är acceptabelt att göra mot en annan person - även om jag vet att det jag gjort kränkt och sårat henne?

  • jådåsåatt

    Mitt enda råd är att skriva ner varenda sak hon gör och spara alla sms och mail, även de din familj får. Skulle hon bli ännu knäppare och låta det gå utöver ert gemensamma barn i en vårdnadstvist kan det vara bra att ha.

    Jag tycker inte det är ett dugg acceptabelt bara för att jag har förståelse för att hon är bitter. Jag tycker inte heller att du ska acceptera ett dugg mer. Du har ingen i hennes närhet du kan prata med, hennes föräldrar kanske? Säg att du är orolig för hennes skull och behöver hjälp.

  • leanos

    Jo jag har sparat varenda mail och sms och min advokat häpnar över hennes ordval och sätt att uttrycka sig på... Så att jag har ett fall som får henne fälld är solklart... även om jag in i det längsta hoppades få slippa sådana ytterligheter som en polisanmälan innebär, men hennes vrede drabbar inte bara mig -utan även barnen som hon har som slagträn i allt som pågår. Barnen får dessvärre höra vilken idiot jag är, hur tråkigt det är hos mig och troligtvis en hel del annat som jag aldrig får nys om...

  • Uddabus

    Jag förstår inte ens varför man säger att man är gravid i ren hämnd... Så otroligt omoget

  • Dalton

    Hur långt gången är hon? Gravida kvinnor uppsöker mödravården och det registreras. Fråga när födsel är beräknad. Vet hon det måste hon varit på UL.
    Be henne sedan om ett intyg på graviditet för din sinnesros skull. Kan hon inte prestera ett sånt är ju saken klar.

    Det hjälper inte mycket men när bekanta kommenterar kan du ju åtminstone svara att det är såå konstigt att hon inte kan visa papper på graviditet trots att hon hävdar att hon varit på UL.

  • leanos

    Hon borde vara i 16-17:e veckan enligt vad hon tidigare sagt. Under månaderna som gått har hon helt exkluderat mig i alla detaljer och inte låtit mig se bevis som t ex läkarintyg, någon slags journal från mvc som hon inte kunnat visat upp, provsvar på grav test ("oturligt nog" råkade hon slänga det samma dag sopbilen kom enligt henne själv...), och andra lustiga omständigheter som jag inte kan gå in på här.

    Men nog borde det vara uppenbart vid det här laget? Bekvämt nog för henne är det riktigt infekterat oss emellan och vi har ju ingen kontakt mer än mail och sms för barnens skull, så jag har ju inte kommit nära nog för att se hur det ligger till. Alltså har ju också hon kunnat dra ut på att befinna sig i sitt tillstånd då hon vet att jag inte kommer tillräckligt nära henne för att se med egna ögon...

  • Dalton

    Så lämpligt då! Det är bluff. Bara att bestämma hur du ska hantera det, spela med, ignorera, konfrontera?

Svar på tråden Ljög om graviditet som hämnd?