Invänta eller driva på?
Jag skulle absolut inte kalla mig (eller oss, för vi har samma inställning) för pådrivare, men det kanske jag (vi) är. Det var vi som köpte pottan och började sätta henne på den när hon var några veckor gammal, men hade hon vägrat hade vi ju inte fortsatt. Det var vi som satte en sked i handen på henne när hon var fem månader och vi som lade plockmat framför henne, men det var ju hon som ville äta och styra sitt ätande. Hon går ofta, men beroende på situation är det rätt skönt att ha vagnen, så då tar vi med den - för vår skull, inte för hennes.
Alltså, jag tycker ju att jag inväntar och låter henne bestämma kring sin egen person, men samtidigt ser jag till att skapa möjligheter för henne att testa sina egna gränser. Jag har ett barn som gärna testar nya saker, men helst väntar tills hon är säker på att hon klarar det. Hon observerar först och gör sen, men behöver inte pushas för att ta steget.