Anonym (förbannad) skrev 2011-06-12 11:29:51 följande:
Du tror inte att jag har gjort det? Det har jag försökt, i många omgånger. Jag har gett henne otroligt många chanser. Jag har vridit och vänt på mig för att passa den här människan. Men jag kommer aldrig göra det mer, och jag kommer inte låta min dotter växa upp med en sådan mormor.
Min mor är sjuk. Väldigt sjuk. Jag blir förbannad när hon lägger upp en tråd här, där hon vet att jag ska läsa den. Jag blir förbannad när hon försöker utmåla sig som ett helgon, när hon är så lång ifrån det man kan komma.
Det finns 2 sidor av sånt här läge och vad du gjort och inte, kan jag ej svara på men skulle hon verkligen ha misshandlat dig som liten så skulle hon inte ens fått se sitt barnbarn från början. Om du vet att hon är så sjuk, se till att hon får hjälp då istället. nej man kan inte tvinga någon att ta emot hjälp men det finns alltid arguemnt om man vill att det ska fungera. Är mormor sjuk så är hon inte elak/dum på ett medvetet sätt.
astro skrev 2011-06-12 13:56:27 följande:
Notera att ts inte ens försöker försvara sig. Jag misstänker att tråden inte alls gick som ts ville. Eller också är hon nöjd med att ha lockat in sin dotter i debatten.
Njut av livet ta inget för givet skrev 2011-06-12 03:45:15 följande:
Men hon dög alltså när det vankades avlastning och då var hon inte farlig ? Om hon skulle ha misshandlat dig som liten måste du ju ha vetat det sen länge men ändå gick det alldeles utmärkt att få pasning till dottern av mormor ? Tyvärr men jag köper inte detta, nånting annat har hänt på vägen som gör att du helt plötsligt hindrar dom från att umgås och träffas !!
Du kommer inte från en problemfamilj, antar jag.
Det är mycket möjligt att ts valde att misshandla ETT barn, just denna dotter, men inte sina andra barn. I så fall har ju dottern växt upp med "det drabbar bara mig, det är mig det är fel på". Och då är dotterns logiska förstahandsuppfattning kanske att mamman är ofarlig - mot andra.
Jag har erfarenhet av fenomenet, en familj jag inte vill peka ut här, där ALLT var det ena barnets fel och INGET det andra barnets fel oavsett vad som hade hänt. Om det mobbade barnet kom hem med bra betyg hette det: "Jaha - tänk vad du hade kunnat få för betyg om du hade ansträngt dig lite!" och om syskonet kom hem med samma betyg hette det: "OJ vad du är duktig! Med sådana fina betyg kommer du att gå långt!".
I just det här fallet handlade det enbart om psykisk misshandel men det är illa nog.
När mamman är den pådrivande parten är det ofta ETT barn som singlas ut.
Nu handlar inte tråden om mig så att antyda vad jag varit med om och inte hör sig inte hit, jag kan ha samma uppfattning om dottern här ändå förstår du. Att antyda att mormor har misshandlat dottern är inget man säkert vet och även om mormor vill sätta dottern i dåligt läge så är det ingen ursäkt, då borde dottern redan från start hatat henne samma dag hon kröp ur boet! Har det verkligen skett misshandel så är det inget som kommer och går, det lever hos en varje dag även om man vill förtränga detta, får man i vuxen ålder sen egna barn, då vet man vad man ska och inte ska göra, alltså man låter inte ens barn få träffa denna människa som behandlat en illa !
