Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?

Ska jag vara ärlig så tänkte jag inte så mycket på hur jag skulle bete mig mot henne, det blev så automatiskt. Det fanns ju någon gräns för mig och för henne då vi förstod vad andra skulle tyckta om det blev för "mycket".
Däremot efter en lektion en gång gick jag, min polare (som också var lärare på skolan då), hon och två elever till sibylla för att käka.
Hon och jag tittade väl på varandra som vanligt (svårt att INTE låta bli) men efteråt så sa min polare att jag skulle tänka två gånger innan jag gick vidare med hur jag skulle göra med henne.
Han hade sett blickarna med lovade att inte tala om något.

Nu när jag tänker tillbaka på det så blir jag fortfarande varm i hjärtat, men i ett yrke som lärare egentligen Nej!
Jag själv var inte så gammal då heller utan 5 år äldre tror jag, så jag är ingen 40 +are dirket.
Men det var något speciellt med henne, det går inte att förklara, hennes aura, svårt att motstå!

Som tur är ska jag inte bli lärare då jag förlänge sedan konstaterat att det kanske inte är min grejj.

Jag är socionom och har aldrig känt sexuell attraktion till en klient. Ibland händer det att jag får en klient som jag rent objektivt kan se är attraktiv men jag tänker inte på det och agerar inte på något sätt annorlunda.
I mitt arbete sitter jag med viss makt över klienterna och den maktobalansen är subtil, men ändå något både jag och klienten är medvetna om.
jag kopplar bort en del av min personlighet när jag går in på jobbet och tycker att det skulle vara djupt oetiskt och oproffesionellt av mig att flirta med klienter.
Det skulle inte vara ok att inleda en relation med en klient, inte heller när personen är avslutad hos oss. Jag vet ett par socialsekreterare som har inlett relationer med klienter och där snackar vi helt klart kvinnor som söker ett medberoende.

Fd klienter och patienter är ok enligt lagen men fortfarande olämpligt. På min arbetsplats hade man kollat rejält snett på en person som inleder en relation med en fd klient...

Det där förstår jag. Jag tror att det kan vara annolunda för de som jobbar som kuratorer/psykologer så till vida att där är det "privata saker" som diskuteras. Oftast tror jag att även socionomer/psykologer, dvs se som "vårdar själar" har spärrar och vet vad som är ok och inte. Men det är klart att det förekommer övertramp, bland alla yrkesgrupper.

Jag vet t ex en rekryterare som förförde en person som rekryteraren intervjuade för ett jobb åt en uppdragsgivare. Det här hände när personen hade blivit sparkat från en högre cheftjänst och kände sig ganska låg. Rekryteraren bjöd på middag när de skulle träffas för att prata jobb, det dracks och bjöds på mängder av alkohol och rekryteraren följde med personen in på hotellrummet och "förförde" denna.

Jag tror inte att det är förbjudet, men om det är etiskt det vet jag inte. Personen var i beroendeställning till rekryteraren som kunde säga ja eller nej till ett jobb.

Jag tror att det viktigaste är att man är medveten om att känslor kan uppstå, oavsett vad det är för känslor och att man måste beakta vad det gör mig och med relationen mellan mig och "klienten". Man bör också säga ifrån sig den klienten om man känner "fel saker" för den.

Jag vet en överläkare som raggar på sina patienter om han anser att dem är snygga. Det känns lite fel, han är över 45 och han gillar yngre tjejer runt 20. Han frågade b.la att eftersom inte jag var intresserad av han(jag är ung), om jag inte hade några vänner som var intresserade av att dejta en överläkare.. 

Är också läkare. Jag går defitivt in i en yrkesroll, och visst bygger läkar-patientrelationen på ett förtroende där man förmedlar empati. Jag är personlig men inte privat och jag fokuserar på personen jag möter som en patient. Visar den inte mindre respekt för det, men har svårt att se att jag någonsin kommer att känna en sexuell attraktion till en av mina patienter.

Jag har aldrig känt så på allvar, däremot är det absolut endel killar som påverkat mig på ett annat sätt än andra klienter men det ligger liksom i deras "syndrom" att göra så o då har man fått tänka till och reflektera lita extra över hur detta påverkar ens beslut. Det är endel av professionalismen anser jag. Jag är socionom.

Jag jobbar som syrra på en avd som har väldigt blandade åldrar inlagda. Jag ser bra ut och vet om det. Det är jättekul och så men INTE på jobbet. Jag märker ibland hur manliga patienter flirtar, tittar och tycker det är extra jobbigt när jag ska hjälpa dem med hygein och sånt. En tonårskille vägrade att jag fick hjälpa honom till duschen bla. Min jämngamla kolega gick dock bra... Jag känner att jag har svårt att tackla det och känner mig generad. Men jag skulle nog aldrig komma på tanken att se patienter med de ögonen... Däremot blev jag blixtförälskad i en sjuksköterskestudent som var på vår avd. Han var 6år yngre än mig. Blir fortfarande pirrig när jag tänker på honom men vågade inte agera...