Inlägg från: Anonym (2 sidor) |Visa alla inlägg
  • Anonym (2 sidor)

    Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?

    Jag jobbar inom vården och har ( vad jag kommer ihåg) aldrig upplevt känslor på det sättet för någon av mina patienter... Men däremot på andra hållet har jag upplevet det!! Jag går i terapi och kan helt ärligt säga att jag har uppriktiga känslor för denna person... Då inte "bara" terapeut-patient känslor utan mer intensiva! Dett vet jag då vi har träffats innan terapin också och även då var jag totalt såld på människan! Jag har fått veta nu i efterhand att personen i fråga känner samma sorts dragning till mig och det har ju märkts av i form av blickar, leenden och små flörtar! Jag kan nog ärligt säga att jag inte hade fortsatt gå dit om det inte vore för den här personen.. Jag vill att det ska utvecklas till något... :) Även och trots att jag vet hur fel det är, så vill jag det! Jag tror det är ömsesidigt då våra möten numer endast innehåller privat snack... Från bådas håll!!!  + en och annan fika på kvällstid.... :P

  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-12 19:50:20 följande:
    Att patienten får känslor för terapeuten är inget ovanligt. Dock är det väl inte så ofta som patienten talar om det men det kan vara bra att prata om för det går ofta att tolka på olika sätt (tillbaka till tidigare relationer, föräldra-barn relationer, andra nuvarande relationer, brister, saknad m.m.). Det händer förresten ofta att terapeuten märker det fastän man inte säger det men inte alltid.

    Vad kommer det sig egentligen att du började i terapi hos någon som du träffat tidigare? Det är nog ganska ovanligt? Vad hade ni då för relation till varandra? Hur har du fått veta att att terapeuten känner dragning till dig? Har ni gemensamma bekanta som ni båda pratar med?

    Så ni träffas utanför terapirummet och går och fikar? Detta är någon som är absolut tabu för alla terapeuter. Man har inte en relation med patienten utanför terapirummer, särskilt inte om det finns en erotisk spänning, men egentligen inte annars heller.

    Jag ställer alltså dessa frågor därför jag blir bestört över hur jag hör hur din terapeut agerar. Jag skulle dragit öronen åt mig faktiskt. Du borde egentligen inte ens behöva ta ansvar för att denna relation gått i fel riktning. Det är din terapeuts ansvar att inte gå över gränsen, vilket han nu gjort när han flirtat och byggt en privat relation med dig. Det är helt enkelt ett svek att göra så, att inte ge sin patient en erfarenhet av en sund relation, som ofta är 50 % (drar till med den siffran men på ett ungefär så borde den stämma) av den läkande kraften. 
    Nu går jag för det första inte i en traditionell terapi form.. men det är en helt annan femma!

    Jag började i denna terapi trots att jag och denna personen träffats tidigare i andra samanhang för att det inte finns andra att gå till.. annars hade jag ju självklart valt att inte gå, men jag behövde det och jag litade full ut på att denna personen kunde hjälpa mig!

    Har fått veta detta av dels gemensamma bekanta (jobbar ju inom samma område )och dels har personen antytt detta väääldigt tydligt själv!

    Ja, vi har träffats utanför terapin, ja vi har tagit någon fika då och då...

    Jag tror inte vi ser på varandra som terapeut- patient utan mer som vänner och t o m mer än vänner rent privat alltså! Den sortens terapi jag går i kräver inget proffetionellt förhållningssätt så som ni nog tänker er!

    Jag ser det absolut inte som ett svek.. Jag har fått all den hjälp jag har behövt på ett mkt proffsigt sätt!! Jag tycker inte HON har gjort något fel... och inte jag heller! Vi är båda två vuxna människor med verkliga känslor...

    (Du kan ju inte ta förgivet att jag är kvinna och terapeuten är en man.. jag är kvinna och likaså min terapeut!!)

    Detta har inte varit terapi störande på något sett!! =) Snarare tvärt om... :P
  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-12 21:40:15 följande:
    Jag ber om ursäkt för att jag antog att du var kvinna och terapeuten man. Varför vet jag inte. Man tar ju lätt för givet att det rör sig om heterosexuell attraktion och så är väl majoriteten av medlemmarna på FL kvinnor. Men jag håller med om att det är ett misstag av mig att ta det för givet! Jag försöker förhålla mig öppen men ibland misslyckas även jag.

    Jag blir ju väldigt nyfiken på vad det är för terapiform och varför det inte är viktigt att bevara den terapeutiska relationen. 

    Jag förstår att om det är en relativt ovanlig terapiform och du ville ha just den behandlingen så hade du ingen annna att gå till.
    Alla kan vi fela... Så även jag!

    Förstår din nyfikenhet... det ända jag kan avslöja är att relationen Terapeut-patient inte krävs för att genmföra terapin.. iaf inte i detta fallet! Vill ju inte gå mer ingående i detta då det är en ovanlig form av terapi och jag vill inte vara för avslöjande... =)
  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-13 02:17:23 följande:
    Nu finns det en massa andra skäl som jag inte skrev också, men som tagits upp tidigare i tråden, som att det är en ojämbördig relation där patienten är i ett utsatt läge. Att bli lyssnad till, hjälpt (man kanske till och med räddar någons liv), bekräftad och att någon förmedlar värme och emapti, att någon kan lyssna på det som plågar en mest, kan väcka känslor naturligtvis och det kan mycket väl väcka förälskelse eller atttraktion, eller bara en längtan att få fortsätta vara nära. Det är en fas som normalt sätt gås igenom utan några svek och gränsöverskridanden. Om terapeuten istället tar  tillfället och närmar sig patienten på ett sexuellt plan såär det ett grovt utnyttjande av patienten.

    Det är svårt att förklara men det är ungefär så jag tänker.

     
    Jag förstår och löper helt och hållet dina argument... Jag tycker också att det är ett utnutjade av teraputen om det sker på detta vis... dock är det inte så i detta fall.. ;)
  • Anonym (2 sidor)
    Anonym (Lina) skrev 2011-06-13 02:09:20 följande:
    Det är tyvärr allt för vanligt inom vården att man förutsätter heterosexualitet och det var bra att du påminde mig. Tack. 

    Nej, är det en så annorlunda terapiform så förstår jag om du inte vill avslöja... Nu börjar mina gissningar dyka upp men du kan ju ändå inte bekräfta eller säga om det bränns så jag skall ej gissa.

    Om jag ändå skall försöka förklara varför jag tycker det generellt sätt är fel så ligger det i att många patienter inom psykiatrin har erfarenheter av att bli någon går över gränsen (förälder, släkting, partner, lärare, idrottsledare eller annan person som personen borde kunna känna förtroende för) och det är därför högst olämpligt om det skall hända ännu en gång med terapeuten. Det vore dessutom att svika det förtroende som man fått från patienten.
    Nu blev jag ju otroligt nyfiken på vad du skulle gissa... Vad tror du det är för terapiform? Jag kanske inte kommer att bekräfta det men kan iaf tala om om du är fel på det... =)
Svar på tråden Du som är läkare, psykolog, lärare, behandlingsassistent, socionom eller liknande, hur hanterar du sexuell attraktion till patient/klient/elev?