Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Hejsan allihopa.
Jag är ny här och tänkte presentera mig lite.  
Jag är 34år och bor strax utanför Malmö.
2011 har varit mitt värsta år i mitt liv, men mkt sorg och tårar.  Fick reda på i januari att mina äggstockar förstörts av cellgiftsbehandling (för behandling av reumatisk sjukdom) och som pga gjort att jag kommit i för tidigt klimakterium. Vilken chock att få reda på detta! Tyckte en lång tid att det var mest synd om mig i hela världen & sedan bli ständigt påmind när alla omkring en får barn & ser det som världens självklarhet. Det har gjort & gör mig riktigt upprörd. Avsaknaden av hormonerna gjorde inte det bättre heller...betedde mig nog som värsta klimakterie-kossan om jag ska vara ärlig.
Men nu, snart ett år senare har jag med många kuratorbesök och samtal med min man och lite hormontabletter på det ...börjat hitta tillbaka till mig själv. Bearbetat sorgen med att inte kunna få egna barn.  Börjat se på det hela annorlunda. Kan skratta igen.
Sedan september står vi i kö för äggdonation på RMCi Malmö men beslöt oss för skynda på det hela...sagt och gjort..den 12 december var vi på vårt första AVA-kliniken i ÅBO. 
Sånt trevligt bemötande man fick där. Kändes så bra när vi gick därifrån.  Nu är det bara att vänta...
Det var faktiskt min man hittade denna tråd till mig. Vilket jag är glad för. Känns inte så ensamt med problemet längre. 
Alla fall vi jag önska er alla en god fortsättning på julen.
På återseende!
Mvhh Plingelan 

Hej allihopa.

Har inte varit här inne på ca en månad. Oj, vad det har hänt mkt här.
Både glädje och sorgbesked ser jag.

Jag gläds verkligen med Lie71, håller tummarna för Fru Xx och alla andra som är på gång här inne.
Och er som fått  tråkiga besked. lider med er verkligen  .

Själv har jag ett nytt beslut jag måste ta, som tyngt mig ett tag.
Var på vårt första besök i Åbo 12712 2011. Väntar på donator. Livet kändes positivt och man hade nåt att se fram emot.
Men nu efter ett besök hos min reumatolog-läkare så blev allting väldigt upp och ner.
Jag har i många år fått ta prednisolon och anda immunhämmande mediciner mot en reumatisk autoimmun sjukdom. Nu visar det sig att medicinerna belstar min kropp hårt efter alla år. Där är tyvärr många biverkningar vid långvarig användning av såna här mediciner. 
Nu vill de alltså byta ut min medicin mot en annan. Men det innebär att jag måste skjuta upp det är med äggdonation minst 9månader.   Ännu mer väntan. Det har redan varit 4år av missfall, klimakterie och längtan efter få bli mamma. Jag har ännu inte tackat jag till den nya medicinen.  Visst är hälsan det viktigaste man har, jag vet...känns bara tungt just nu att behöva välja. 
Hur många är det egentligen inte som tar för givet att få barn, att vara friska osv?  Kan känna en stor frustration & ilska över dessa människor. Fasiken vad ytliga många människor är om man tänker efter. 
Usch, nu låter jag hemskt gnällig. Har nog en dålig dag idag.

Tänker på er alla här inne alla fall. Håller både tummar & tår för er!
Kram på er!