Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Hej alla.

Jag funderar lite allmänt runt det här m äggdonation. Hur ni som har kommit fram till det valet tänker. Med ÄD kommer man ju inte alls att var det minsta biologisk släkt med sitt barn, även fast man har fött det. Varför väljer man då ÄD i st f adoption t ex?

Är det för att det trots allt är enklare, man slipper hela godkännandeproceduren via soc.. slipper flyga långt bort till främmande land och stanna där x veckor.. slipper köa i åratal och inte veta vad man blir erbjuden till slut... eller vad? Inte är det väl bara för att få vara med om själva förlossningen i sig?

Sen undrar jag oxå hur ni agerar sen ni beslutat er för ÄD, fortsätter ni ändå att ha regelbundna samlag med er partner ifall det skulle bli ett barn på naturlig väg, eller lägger ni ner hela den biten? Och hur länge provar man "som vanligt" innan man beslutar sig för ÄD?

UB, 50 - som helst vill ha ett eget biologiskt barn :)

Hej!

Nu lägger jag mig i igen men jag vill bara rätta dig lite i detta...  Jag är singel men kommer göra ÄD och inte embryadoption. Jag kommer däremot få göra dubbeldonation. Men precis som för icke singlar så är det en specifik kvinna som lämnar alla sin ägg som sedan befruktas med partners eller donators sperma. Sen odlas de till embryon som sedan återförs till mottagande kvinna.
Embryoadoption är att adoptera en annan kvinnas eller pars "överblivna" embryon som framkommit vid ÄD eller vid IVF.

Men som sagt, nu ska jag hålla mig utanför denna tråd för jag kommer inte åka till Finlad eftersom jag är singel och inte får lov att göra ÄD där....

Önskar er alla lycka till!!

Hej tjejer och killar, nya som gamla

Får Välkomna Amy69, frassen, Villsågärna38, Mela till tråden.  

Tima68, jag hoppas det blir bra i slutändan för sig.

Håller med er andra om UBL som inte verkar ha alla koppar hemma .Inte ens värt att besvara.

Kul med en kille i tråden som också gjort ÄD. Vart i Finland gjorde ni ÄD? Kul att höra att det lyckades.
Du får gärna spontant berätta.

Amy69, Man får inte veta åldern eller vikt, men det får man ta. Det är ju ändå inom deras "ramar". 
Myrslok69 har helt rätt i att ett donerat ägg som reaulterar i barn kanske liknar en mer än ett genetiskt barn.
VIll man ha barn så spelar det nog ingen roll mer än att man försöker efterlikna med längd/ögon- hår färg i och med ÄD då man får bära barnet.   

Tack Villsågärna38 för ditt inlägg, vad ska man säga..... Hur går det för dig?  Har läst i andra trådar om detta med misstanke om att ägg delas mellan flera mottagarpar på EGV. Vad vet du?
Mela , hoppade in och läste på AVA Riga och DU lycka till Håller tummarna stenhårt för dig.

Snart dax för start med Progynon igen. Man håller bara tummarna hårdare och hårdare......
Nästa gång kanske, ytterligare nästa gång...... Man kan ju bli knäpp på att vilja.

Ha det bra alla ni som kämpar där ute
Kram till er alla.      

En fråga till er som har redan gjort ett försök med ÄD. När har ni börjat förbereda till behandlingen dvs. slutar dricka alkoholdrycker, äter extra folsyra och om någon behöver lavaxin, har ökat dosen?
Hur är det med sport och idrott? Ska man undvika hård träning innan och under behandlning?

Tackar för alla svar och kram till all er som kämpar!

Lie1: Tack! Ska blir väldigt spännande men jäklit nervöst med..
Villsågärna38: Ingen fara, inte alls trampad på! Får bara kli i kroppen o bara måste skriva! :)

Nu ska jag förbereda för fredagens resa... pust.. nervigt! :)

Villsågärna38, självklart har du rätt i att tex alkohol knappast kan vara skadligt för fostret innan det så att säga har kommit in i kvinnans kropp..men i de fall mannens simmare ska användas vid ÄD, är det säkert bra om han tänker på vad han äter och dricker ett par månader innan "delivery" av simmarna. Med tanke på att det tar ca 3 månader, enl vad jag läst, för en spermie att bildas. Jag tror absolut det är jätteviktigt att mannen tänker på sitt leverne före befruktning, precis som att kvinnan bör göra det före och under graviditet. Och i vårt fall så har endast manlig faktor konstaterats som anledning till vår infertilitet - antagligen beroende på en infektion i barndomen.

Har också för mig att jag läst någonstans att det tar ett tag för kvinnan att bygga upp depån av folsyra, så det kan vara bra att börja i god tid. Självklart ska man alltid äta nyttigt, men folsyratillskott känns kanske lite onödigt att knapra på ifall man inte planerar barn eller är gravid. Folsyra finns naturligt i bl a gröna bladgrönsaker och apelsiner, fullkornsbröd och torkade bönor. Och i lever, för dem som gillar det... 

Wannabefler, tack för info om FET!  Vet du eller någon här om det är så att man inte får någon egen ÄL när man äter progynon? Tänkte ifall insättningen är så sent som dag 18-25 i cykeln. Jag brukar ju få mens dag 26, man vill ju inte göra insättningen för sent så att det inte får en chans att fästa. Någon som förstår hur jag menar? Eller kanske är det så att man inte får ÄL och ingen naturlig mens när man äter progynon?

Vi har inte pratat om långtidsodling i det är stadiet, kan man göra det på frysta embryon? Våra embryon frystes ner efter 3 dygns odling, de hade då 8 celler allihopa. Vi har 7 embryon i frysen. Jag blev ju gravid förra gången, då det var färskförsök. Då fick vi insatt två stycken embryon men bara det ena fäste. Därför vill vi gärna sätta in två embryon denna gången också. Känns som att då måste de kanske tina upp 4 av våra 7 för att vi ska ha chans att få 2 insatta, dvs om bara 50% överlever upptining.

Ska på VUL på måndag för att kolla slemhinnan och hoppas på att få datum för insättning efter det.     

Hej! Om ni har fått barn i Sverige genom ÄD skulle jag varmt rekommendera en finsk klinik då Finland som jag förstått det är enda land (möjligen med undantag för Island) som har samma regler vad gäller ÄD som Sverige. Dvs öppen donation, inte så mycket betalt till donatorn utan donatorerna gör det av samma skäl som i Sverige, mm. Och med detta säger jag inte att det är fel att välja en annan väg utan mer att dina barn då får samma förutsättningar i och med att båda bl a kan få tillgång till sitt genetiska ursprung om de skulle vilja, vilket kändes viktigt för oss. Det var nog det som absolut var mest avgörande för oss. Det finns naturligtvis andra skäl till varför Finland känns bra men det varierar nog fr person till person så tänk över alla delar noga när du väljer land så att det känns rätt. Vidare får man ersättning fr Försäkringskassan för behandling i Finland, t om när man har barn via ÄD sen tidigare och det är ju jättebra. Kan vara bra att kolla det innan så att vi inte bara hade tur dock... Har man gjort ÄD i Sverige är det dessutom stor sannolikhet att ni slipper psykologsamtalet innan då ni ju redan är "godkända". Vad jag känner till finns det kliniker i Åbo, Tammerfors och Helsingfors, kolla AVA/Fertinovas hemsida. Vi är nöjda med våra behandlingar. Det känns lite mindre "inbäddat i bomull" än när man gör det via Landstinget eftersom man måste ordna allt själv men i stort sett tycker jag att allt har fungerat bra. I Åbo pratar alla svenska, vet inte hur det är i Helsingfors eller Tammerfors.

Ingen aning, jag upptäckte att man kunde få ersättning för ÄD utomlands och trodde att det var kört pga att vi fått hjälp i Sverige men skickade in alla papper ändå. Var helt säker på att det skulle bli avslag men vi fick ersättning ändå.  Kan bara anta att anledningen till att man inte får vidare hjälp fr Landstinget har att göra med att det inte finns tillräckligt många donatorer (i de flesta fall får man ju dela på äggen med ett annat par) men att det inte finns någon lag eller regelverk som säger att man inte har rätt till ersättning för syskonförsök och att det därför är ok att vända sig utomlands, som för alla annan vård som man får vänta på för länge i Sverige. Vi har fått ersättning för allt utom resor och medicin. Det finns en ju en egen tråd om detta där det finns mer info och erfarenheter.

Tack Ypke. Hur klarar ni andra det psykiska och relationen? Jag är väldigt ledsen just nu och då blir min man ledsen och det orkar jag inte riktigt med, så allt blir så tungt att uthärda. (Så klart han får vara ledsen också, men det är som att vi inte orkar stötta varandra för vi är så ledsna var för sig). Har frågar patientföreningen här i Skåne men de känner inte till en enda terapeut som kan det här med barnlöshet (!!). Sjukt.

Tack villsågärna och Myra! Det finns några terapeuter i Sthlm men vi bor i Skåne och har därför 65 mil till terapin. Vi kommer att pröva det men det blir oerhört dyrt och opraktiskt, och det är inte några längre behandlingsperioder som blir aktuella med såna avstånd.  Jag är förvånad över att så få tar upp det psykiska, det är mest fokus på det medicinska, så jag är glad att vi börjat prata om det!  Det är nya hål att ramla ned i när man inte lyckas med det som man hoppas på. I och med att vi misslyckats med två ÄD (1 ET, 1 FET) nu så fick vi en ny kris. Ibland tänker jag "ja ja, jag kommer aldrig bli gravid. Vad skönt att skita i det, börja dricka kaffe och alkohol igen och leva normalt" och fokusera på adoption. Men sen blir jag superledsen igen. Om resten av livet ska vara en repetition på det som varit, mer av samma (kan ju byta jobb och sånt men...) - hur kul blir det då? Vad är min /vår FRAMTID? Det är nog det som tynger nu.  Kram

Hej! Jag har läst lite i eran tråd för att lära mig mera om äggdonation. Jag har hängt i någon annan tråd om äggdonation i Finland/ersättning. VI ska till Helsingfors i Mars på vårar första möte inför ÄD. Vi gjorde våran 2:a IVF i höstas som också misslyckades och fick det tunga beskedet efter det att mina ägg har dålig kvalitet att ÄD är det enda alternativet för oss. Hela världen rasade samman och allt vara bara skit. Det ni tar upp just nu med alla tankar och känslor om framtiden och ev livet utan barn är viktigt att prata om . Det är tuffa tankar och känslor det handlar om, en av dom största livskriserna i livet. Jag tyckte det var mycket jobbigare och svårare att handskas med dom tankarna och känslorna än när min mamma gick bort. Döden är definitiv det är är vad har jag fjort fel, kunde jag gjort bättre, varför gick jag inte ner i vikt tidigare och andra klandra sig själv tankar och känslor. Sen att det alltid finns lite hopp hela tiden och sen sorgen att det inte blir något. Det är som ett sår som aldrig läker och det hela tiden petas på så det alltid är infekterat. Det är ett konstant krig som aldrig tar slut.  Det är skönt att ni vågar och orkar ta upp dom här känslorna och tankar ni har, ni är inte ensam och det är mitt i allt skönt att veta att flera tänker och känner samma mitt i kampen man fortsätter kämpa. Nu har jag fått nytt hopp igen med ÄD. Men kraschar jag igen så har jag tänkt att jag måste få hjälp att handskas med det här. Jag vill inte inte bli en bitter och sorgsen människa resten av livet utan kunna leva ändå.  Jag hoppas och önskar att det går vägen för er alla, 

Hej. Vi har redan testat att gå vårdcentralerna psykolog och hon sa att" Dregen och Pernilla tog ledigt en månad och åkt bort och då blev de gravida.". Då reste vi oss upp och gick,. Jag har även testat en annan terapeut i Skåne som tyckte vi skulle satsa på positivt tänkande, och att man hade hört att människor blv gravida då. Jag kan inte gå till såna terapeuter, jag behöver träffa nån med kompetens och kan inte testa mig fram mer, därför kommer jag söka upp nån som faktiskt har kompetens på området. Även om den är i Sthlm. Kram

Det är ju möjligt att P och D haft det jättejobbig men 1) de har ingenting med vår situation att göra 2) jag blir varken imponerad eller inspirerad av kända människor på det sättet och särskilt inte när jag söker professionell hjälp. I så fall kan jag själv läsa om det. Det är okunnigt och ganska förolämpande att tro att vi i vår utsatta situation vill bli jämförda med två helt främmande människor, för att de är kända.

Jaha... VUL gjort och fått svar på prover tagna vid skrapningen. Jag har godartade cellförändringar i livmodern. Ska behandlas med gulkroppshormon i 6 månader. Ledsen och chockad just nu men mest glad att det inte var cancer som de tydligen misstänkte även om jag inte hade fattat det...

Tack Lillan och villsågärna! Det börjar sjunka in att det blir en paus i bebisverkstan för oss nu. Känns surt men också skönt att de upptäckte felet i tid så att säga. Jag har bestämt mig för att fokusera på mig ett tag. Ta tag i träningen igen, äta bättre, kanske även söka nytt jobb??? Arbetar som chef och känner inte riktigt att jag orkar det just nu... Funderar på att söka ett mindre kvalificerat administratörs jobb för att kunna prioritera rätt liksom.

Hallå. Läääänge sedan jag skrev något här.....det har sina skäl naturligtvis. Sista insättningen (vår 6e) med två ägg ledde till graviditet! I v. 7 kunde de se ett tickande hjärta. Det som hålls mig härifrån är att min sambo.... som jag haft ett så fantastiskt och kärleksfullt förhållande med i 8 år som en blixt från klar himmel bestämde sig från att dra och träffade en annan tjej...eller ja i omvänd ordning...träffade och drog... jag har varit och är helt förkrossad. ... ! Han önskar inte barnet längre. Jag förstår ingenting.... (det var inget jag kunde ana var på väg..inte ens i backspegeln allt var precis som vanlig... pussar kramar sex prat och "jag älskar dig" .....) Situationen är vidrig och inget man önskar sin värsta fiende. .. men from idag har jag bestämt mig för att vara öppen mot världen med detta... måste få det ur mig för att någon gång komma vidare... kramar