tm78

Äldre 8 Nov 20:25

2032 svar

30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?

Men usch CT, det låter jättejobbigt!

Mindfulnesskurs har jag stor tro på. Och om du har iPhone så kan du prova en app som heter “Relax Melodies Oriental” av Ipnos soft. Där kan man sätta ihop avslappnande ljudfrekvens, ljudeffekter och musik efter eget behov och tycke. Alla gillar ju inte samma pling-plong musik

Jag har använt den (gratisversionen) ganska mycket de senaste veckorna och tycker att den är helt fantastiskt bra. Får hela kroppen att gå ner i varv när man behöver det.
Och så borde du verkligen se till att få prata med någon! Du ska ju inte behöva gå runt och vara nervvrak hela den sista månaden!

Embryot är placerat precis vid slemhinnan i livmodern, men tyvärr finns det ju ändå inga garantier för att det fäster... Det är väl egentligen inte mer än ca 30% chans - känns ganska orättvist med tanke på vad man har gått igenom och hur mycket man har betalat. Men, sånt är livet. Därför följer jag alla kärringråd jag hittar

tm78

Äldre 12 Nov 06:01

#1536

Lycka till idag Tabbs!

tm78

Äldre 13 Nov 08:31

#1540

Hur gick det igår Tabbs? Gjorde det mycket ont...?
Och vad sa dom om blödningen du har haft? Att kroppen alltid ska hålla på och krångla på det där viset!

Jodå, helgen gick förvånansvärt fort, men vi hade besök så det berodde nog mycket på det. Nu när jag har börjat jobba igen är det däremot segt. Även om jag har väldigt mycket att göra och egentligen inte har tid att känna efter. Men... who am I kidding? Om symptomjakten har varit illa tidigare, så är det ingenting mot vad den är nu!! Men jag får ju både östrogen och progesteron, och biverkningarna av dessa är ju samma som typiska graviditetssymptom så det är så meningslöst att försöka tolka något överhuvudtaget... Jag har ju inget annat val än att vänta till testdagen, om inte mensen dyker upp innan. Det blir nog en låååång vecka

tm78

Äldre 15 Nov 09:13

#1549

Snöuggla, usch vad hemskt med dina vänner

Jag har också vänner som råkade ut för det, det är helt fruktansvärt. Vad ska man säga? Göra? Jag hoppas att de får massa hjälp att ta sig igenom det.

Tabbs: Vi är ju här för att du ska ha någon att spy ur dig på

För alla de känslorna som du har, känner vi ju så himla väl igen oss i. Ibland klarar man sig bra, och ibland mindre bra - men det är ju viktigt att inte “stänga in” de känslorna, för då tror jag att de bara växer sig större och mer ohanterbara. Och hoppas att konflikten du har med din mamma löser sig snart. Kram!

Jag är på “ruvardag” 8 (=10 dpo) idag, och har absolut ingen aning om ifall detta går bra eller inte. Jag känner en del småstick i magen, och har haft lite molvärk på ena sidan + molvärk i korsryggen (typiskt för mig innan mens). Och så har jag haft ganska ömma bröst (ända sedan innan ÄP egentligen, så det är ju bara en reaktion på alla medicinerna). Igår sa sambon att brösten var större, men det kan ju lika gärna vara Crinonen enligt många forumtrådar jag har läst. Tröttare än vanligt är jag också, men även det är ju Crinonen ansvarig för. Jag har i alla fall inte den där magiska känslan som en del pratar om, att “man bara vet” att man är gravid. Men jag hoppas fortfarande att det inte är kört, även om det mer och mer känns som att mensen är på G. Testa vågar jag absolut inte göra, jag väljer att leva i min lilla bubbla av hopp i några dagar till...
Min sambo är helt stirrig

, och frågar mig varje dag hur det känns och vad jag tror. Är och klämmer på brösten för att kolla om de gör ont/växer (i alla fall är det det han använder som ursäkt för att hela tiden tafsa...)

Tror han tycker att det är ganska jobbigt att det är så lite man kan göra.

tm78

Äldre 15 Nov 09:17

#1550

${#emotions_dlg.flower}$ BIM ${#emotions_dlg.flower}$
19/11 tm78
21/11 tm78 (Testdag)
ca 30/11 tabbs

PLUS
11/2, JLD1979
1/3 Draken
27/3 Snöuggla
9/4 CT11

GRAVID VECKA
v35 CT11

BF
121021, JLD1979
121114, Draken
121203 Snöuggla
121220 CT

COMING UP
11/12 återbesök gyn få provresultat m.m., tabbs

FÖDDA
Drakens lille son!!
JLD's lille son!
Snöugglas lilla dotter!!

tm78

Äldre 15 Nov 20:59

#1558

CT: Först och främst: Vad modig du är som vågar vara så självutlämnande! Och jag tror att det är väldigt nyttigt att våga få ut det som tynger dig för att rensa upp i systemet. Om du kan ventlilera lite med oss som inte “ser” dig och känner dig IRL så gör det! Vi finns här för just dig

Och vi har ju blivit dina vänner!

Förlossningsrädsla är något som väldigt många sliter med, men jag förstår att det blir extra jobbigt för dig som har haft så många otrevliga upplevelser i förbindelse med underlivet tidigare. Det är ju hårresande det du berättar! Självklart har du smärtminnen, och självklart får du ångest när det börjar närma sig förlossning. Men det kommer att gå bra

Det gör nämligen nästan alltid det. Och tänk på belöningen du får! Det kommer att komma en helt ny liten människa ut ur din kropp, som du har burit på och vårdat i snart 9 månader.
Jag hoppas, som Tabbs också säger, att graviditeten och förlossningen kan få dig att se annorlunda på din kropp. Att du kan vara stolt över att vara kvinna och vara just DU, som har lyckats åstadkomma det mest fantastiska en människa kan åstadkomma. Ditt och din sambos lilla mirakel. Ert barn. Tänk det!

Vänner är nog något som vi alla någon gång nojar över. Jag hade en period på högstadiet då jag blev utstött ur den “gruppen” jag alltid hade tillhört, och känslan av att vara värdelös och oönskad är inte att leka med. Och den sitter i länge - kanske resten av livet.
Jag tycker att det blir svårare och svårare att få nya “riktiga” vänner. Samtidigt är det väldigt lätt att mista kontakten med dem man har, speciellt när livssituationerna förändras - någon flyttar, någon får barn, någon sliter med att få barn, man förstår inte varandra på samma sätt längre när förutsättningarna förändras.

Men kvalitet är bättre än kvantitet i absolut alla lägen! Vare sig det gäller vänner, spermier (bevisade inte din sambo det

), sexpartners, skor, ...you name it!

Och vi finns i alla fall alltid här.

tm78

Äldre 18 Nov 22:03

#1561

Hoppas att det har gått bra med visningen Draken!

Min mens är på G, det är inte så mycket att diskutera längre. Igår och idag har jag varit lååångt nere i källaren

Men fördelen när man är längst där nere är ju att det bara finns en väg att gå - upp igen!
Jag har haft många positiva symptom, som t ex 2 kraftiga hugg i magen (så att jag var tvungen att sluta prata) 3 dagar efter ET, ömma och större bröst, huvudvärk, extrem trötthet, molvärk i magen och äggstockarna, törstig och kissenödig... you name it

Bara medicinerna som har spökat verkar det som. Har försökt tänka positivt hela tiden, men har nog känt någonstans långt inne att det inte gick. Men man hoppas ju.
Och nu är brösten tillbaka i normal storlek igen, och de ömmar överhuvudtaget inte längre. Dessutom har jag mer och mer börjat få min vanliga mensvärk i korsryggen, och det var helt blankt på teststickan i morse (RD11/DPO13). Har förvisso inte börjat blöda än men... det ser ju inte så bra ut detta här

Testdag/blodprov på onsdag, men det känns liksom inte så spännande längre.
Har i alla fall fått tatt ett DHEA-S prov, och väntar med spänning (ångest) på resultatet.

tm78

Äldre 19 Nov 20:14

#1564

Tack tjejer, men ni kan släppa tummarna nu...TR har anmält sin ankomst med dunder och brak. Vi får istället hoppas på att en av de små eskimåerna klarar upptining efter jul.

Tabbs: Testade du ditt dhea-värde först, eller började du bara äta? Vilket märke har du köpt, och varifrån?

tm78

Äldre 20 Nov 15:45

#1566

Ja, det är dopingklassat här i Norge också, och jag har t. om hört om folk som fått fängelse några veckor för att ha "smugglat" in det! Så jag vågar iaf inte beställa på nätet. Men min klinik är nog inte helt ovillig att skriva ut det, även om de inte är speciellt villiga heller. Jag tror att jag kan övertala dem så småningom Men tänker ta första FET-försöket först. Och det blir i januari nån gång, orkar inte kasta mig på ett nytt försök med en gång.

tm78

Äldre 23 Nov 10:12

#1578

Men åh vad tråkigt Tabbs! Åh, det är så jobbigt när det blir sådär... Män är från Mars och kvinnor från Venus...det stämmer ju ofta så himla väl! Vi tänker och reagerar helt enkelt HELT olika. Och jag känner såååå väl igen mig i situationen du beskriver. Jag tycker att din sambo är skitlöjlig som blev sur för att du sa att du blev ledsen när han inte hade köpt blommor el likn. Men jag är övertygad om att t ex min sambo tycker att du är löjlig som blir ledsen för det från början. Män och kvinnor helt enkelt

Och såna saker kan suga så mycket lust och energi från en, så det är nästan skrämmande. Hoppas att ni snart har surat färdigt bägge två, och kan ha en mysig helg trots att du avbokade Yasuragi...

CT: Så bra att du fick lite hjälp av att skriva av dig här!

Ta små steg, så kommer du framåt

Angående graviditet och antidepressiva. Det är verkligen inte en enkel problemställning... Men jag tror också att en obehandlad depression kan vara mycket allvarligare för både barnet och dig än vad lite antidepressiva är.

Jag mår bra nu, det var värst förra helgen - när jag kände i hela kroppen att mensen var på väg och allt hade varit förgäves... Men ändå fanns det lite hopp kvar, som gjorde att jag inte kunde släppa tanken och gå vidare. Nu vet jag ju, både pga. mensen ocg det toknegativa blodprovet. Då är det lättare att planera nästa steg och gå vidare.

Hur går det med lägenheten Draken? Fått fler bud?

30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?

INNEHÅLL