Fattar mig ej på vissa fattiga

I normen från soc så ingår hyra, mat, el, akassa, hemförsäkring.

Säg att man får hål i en tand, då är valen- ha tandvärk eller laga tanden och då måste pengar tas ifrån nåt annat, i det här fallet blir det väl matpengarna då.

Säg då att ens barn kommer med en lapp från skolan, skicka med 30 kr till utflykt plus matsäck.

Det kan vara det som får en mamma att gå på knä.

Eller om det kommer en kvarskatt tex, HUR 17 ska man få ihop pengar tiill den?

Det handlar alltså inte ALLTID om en "slösaktig morsa som är storrökare och har 12 hundar" utan det kan lika gärna vara så att dom pengar man får från soc gör att livet går runt.

Men så fort det händer nåt utöver det så kraschar det.

Men alla verkar förutsätta att det finns pengar sparade eller släkt och vänner som kan ställa upp, eller att man har saker man kan sälja.

Men om det inte finns det då?
På vilket sätt är denna mamman hjälpt av att man misstror det som står i Aftonbladets artiklar om fattigdomen?

Ja mobilabb är ju också en sån där utgift som inte täcks av normen, men som dom flesta ändå har.

Soc lägger sig ju inte i hur man omdisponerar dom pengar man får och oftast klarar man sig på det man får

...........så länge livet är statiskt och inget oförutsett händer.

Men bara kostnaden för alla papper som man behöver kopiera och lämna in kan vara droppen som får bägaren att rinna över.

10 kopior á 5 kr styck = 50 kr

50 kr är mycket pengar som man lever på soc

50 = bröd, mjölk och ägg

Ja och när man ser dom fördomar som många verkar dras med så gör man ju allt för att dölja det ännu mer.
Man vill inte ha folks förakt ovanpå stressen att aldrig ha pengar till det nödvändigaste.

Att leva på soc är inget man väljer för att man är "lat" eller "slösaktig"

Det är ett dagligt stigma, att förutom oron också behöva tampas med folks fördomar, att känna skammen inne på soc.kontoret när man kommer för att lämna pappersbevisen på månadens utgifter så att man möjligen kan få pengar, och dom kommer aldrig i tid för att kunna betala räkningarna utan dom kommer alltid minst en till en och en halv vecka för sen, med påminnelseavgifter till följd. Nåt som inte täcks av normen.

Att alltid behöva skylla på att man blvit sjuk när vänner vill ha med en på nåt kul, att behöva hålla barnen hemma från skolan under utflykter.

Och att DESSUTOM behöva se folk tycka att man nog inte är "fattig" på riktigt bara för att man inte går klädd i trasor eller tigger på gatorna *suck*

Jag vet inte vad alternativet skulle vara?
Att lägga sig ner och bara dö

Nej, det är ju precis det jag säger att dom inte gör

Soffa på avbetalning ingår inte i socialbidragsnormen.

Min fråga gällde hur man gör för att "Lägga ifrån sig den utgiften" som någon uttryckte det.

Jo jag vet hur lösningen ser ut men du läser ju inte frågan jag ställde (som för övrigt ställdes till Riboflavin)

Jag hamnade hos soc för några år sen.

Företaget jag jobbade hos skar ner på personal och tre veckor innan min provanställning gick ut så fick jag beskedet att jag inte skulle få vara kvar.

Jag var då medlem i ALFAkassan och ni har säkert läst i tidningarna om deras sjukt långa handläggningstider.

När jag skulle ha med dom att göra var deras handläggningstider uppe i 18 veckor.

ARTON veckor från inlämnande av intyg till utbetalning

Och hela tiden begärde dom in ytterligare intyg och kopior och då startade handläggningstiden om från noll.
(det låter inte klokt men så var det)
Expressen hade en artikelserie som hette "Det nya hårda Sverige) om någon minns den.

Under dessa 18 veckor fick jag "låna" pengar från soc, med förbehåll att när akassepengarna började komma så skulle allt betalas tillbaka till soc.

Den här tiden var den värsta i hela mitt liv.

Varenda dag gick åt till att kopiera papper (för pengar jag inte hade)och att ringa samtal
(som inte ersattes av soc.normen när telefonräkningen sen kom)

Känslan av att vara en samhällsparasit var lika påtaglig då som nu i den här tråden.

Jag har jobbat hela mitt liv och bidragit med mina skattepengar men likafullt ska jag känna mig som en utsugare som belastar samhället med mina kostnader.
Jag har inga husdjur, jag röker inte och dricker inte.

Vissa dagar hade jag inte ens mat, jag har ingen bil, hade inte ens råd att åka buss utan jag fick GÅ till soc.kontoret och det ligger inte direkt i grannhuset.

Dagarna innan bidraget skulle betalas ut så var jag så hungrig att jag var helt yr i huvudet och hade huvudvärk.
När bidraget kom var det fest, tänk att kunna köpa potatis, fisk, grönsaker

Hela 6500 kr fick jag. 4500 gick åt till hyran, ca 250 kr till el, jag betalade hemförsäkring och akasseavgift och hade sen ungefär 2000 kr kvar som skulle räcka till resten, bland annat då telefonräkning och pengar till alla papper som skule kopieras, mat tandkräm, tvättmedel,

Att klippa sig var det inte tal om, sån lyx fanns det inte pengar till.
Semester, haha, bara i drömmarna.
Mobiltelefon,nope,jag fick en gammal av min bror som han tänkte kasta men det var inte alltid jag hade råd att fylla på kontantkortet till den.

Snälla ni som är så fördömande, tala om vart man kan spara in på detta, och vart slöseriet finns för jag ser det fortfarande inte och jag känner mig kränkt för egen del och för alla andras del, dom som ni klankar ner på här

Skälig levnadsnivå enligt Barnfattigbloggen är:

För 2008 innebar det 18 600 kronor i månaden för en familj med två vuxna och två barn och 11 000 kronor för en ensamstående med ett barn.

– Men de som lever på socialbidrag ligger på betydligt lägre nivåer, säger Tapio Salonen

................................................................................................

Detta gäller alltså år 2008 och borde ligga lite högre nu.

PS hade jag haft 11000 i månaden hade jag levt som en kung.

Mmm, va bra, sen har man ingen soffa men kanske är skyldig pengar ändå.

Ska man "lägga bort" dom avbetalningarna som är kvar då menar du , medans familjen sitter på golvet?