Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag kan inte uppfatta "bloggen" som något annat än ett skämt, eller ren provokation mot dom barn som VERKLIGEN lever i fattiga hem. Om jag skulle mäta min egen barndom med samma mått var vi också fattiga, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin KÄNDE mig fattig på det viset. Sen att det inte fanns pengar att spendera, det är en annan sak.
'
När man lyckas förväxla riktig fattigdom, dvs att inte ha kläder på kroppen eller mat på bordet, mot att när man har det man behöver - men inte pengar att spendera på saker, med varandra och benämna dom på samma sätt, då anser jag att man närmast förlöjligar ett faktist samhälls problem. När dom enda man får tag på som "exempel", allt som oftast handlar om ekonomiska prioriteringar ( vilket man defenitivt INTE har råd med som fattig, btw ) har man inte ens nått i närheten av pudeln av kärnan, och det gör mig nästan ÄNNU mer ont. Dom vars röst ingen hör, har helt plötsligt fått i princip "lyxfällan" som språkrör för sina problem. Hur seriöst skulle det kännas på en skala, om man befann sig i den värre situationen? Dock inte "klatshigt" nog att göra kvälstidnings journalistik på.. Fruktansvärt, faktiskt.

Men när vi nu VET hur lätt det här faktiskt kan inträffa, desto STÖRRE anledning att INTE påbörja dylika krediter i nån större utsträckning annat än absolut nödvändigt, och använda SPARA istället. Eller hur? Man MÅSTE inte köpa möbler/kläder/resor på avbetalning, går alldeles utmärkt att spara till innan. Man MÅSTE inte ha en mobiltelefon med abonemang, går alldeles utmärkt att köpa en som man använder kontant abonemang på. Osv.

Problemet är inte att folk inte ser vad som händer i kristallkulorna om 2 år, problemet är att folk inte tar samma ansvar för sin ekonomi som för i tiden. En kredit är ett lån, som precis som vilket annat lån som helst skall betalas tillbaka. Och indirekt, behöver du antingen en lika stor summa som krediten sparad, för att veta att oavsett vad som hända skall - att du klarar av den. Alternativt, precis som tex med ett bostadslån, att du helt enkelt får sälja vad det nu är för något, och vara utan det, för att täcka krediten. Konstigare än så är det faktiskt inte än i denna dag.

Det innebär för dom allra flesta, att man har inte mordernasgte bilen, mobilen, platt tv-n, datan osv, men du lever å andra sidan i en sund ekonomisk miljö. Och det är det här som har blivit så fel, folk använder krediter som någon slags alternativ plånbok, som om det var ekonomiska möjligheter dom hade i dagsläget. Som om det blev billigare att betala när man skjuter skulden framför sig, med räntor, amorteringar, avgifter, och gud och hans moster, gentemot om dom hade sparat ihop summan istället.

Det som kan vara av intresse att titta på vad gäller bidragsnormen, är vad som avses med "nödvändiga" utgifter, och jämföra med dom utgifter man sitter med själv, per månad, får man ganska snart en bild av hur ens egen ekonomiska situation ser ut.  Det är fullt möjligt att Soc bidraget borde höjas rent generellt för att bättre täcka allmänna prisläget, men jag kan inte själv anse att det ska täcka fler poster.

För att det finns tillgång till krediter innebär inte att någon egentligen BÖR använda dom. Det är egentligen det som är så fel när man tom börjar utveckla kreditmöjligheter som ändå på något sätt ger krediter när någon inte ens är kreditvärdig. Det är inget friskhetstecken på en ekonomi. Snarare det motsatta.

Om man är inte missbrukare INGEN är fattig i Sverige. svenskar har ingen aning vad fattigdom är: fattigdom är i afrika när man gläds åt en säck ris eller i Bali när man bor på soptippen, eller i indien när man bor i kåkstaden. Folk som har ingenting att äta och ingenstans att sova.  Socialbidrag 3800 per person plus el och hyra är en massa pengar, ingen behöver gå hungrig för dessa pengar.

Skuldsanering är med all sannolikhet både mentalt och pengamässigt mera kostsamt för samhället än att stödja vissa små krediter med socialbidrag.

Visst är det problem med mångas ekonomiska beteende. Men att köpa något på avbetalning och sedan hamna i en oväntad situation kan de allra flesta göra. Vi behöver inte vara så snara med att klanka ner på folk.

vad är din poäng? Jag förstår inte

Alla andra behöver anpassa sig efter sina inkomster, varför ska de på socialbidrag inte göra det.

Vi åker så lite buss som möjligt och de gånger vi åker försöker vi fixa alla saker på en och samma gång för att verkligen ta nytta på busspengarna. När bussen kostar oss 114 kr tur och retur så  åker man så lite man kan.

Visst kan man ha en last, men den kanske inte ska göra så att ens barn står utan kläder eller mat. Det är verkligen inte ok att röka ett paket cigg om dagen samtidigt som det inte finns pengar till mjölk hemma.

Samma sak med djur. har man inte råd att ha djur kanske man ska acceptera det. Jag skulle verkligen vilja köpa en häst, det är nått jag velat göra i många år, men man får ju vara realistiskt och inse att just nu finns det inga pengar att vare sig köpa hästen eller ens föda den. Barnen fick däremot en kanin, innan vi sa ja till deras önskan så  räknade vi på vad hon skulle kosta oss. Inte bara i inköp utan i drift varje månad. Vad hon kostar om hon blir sjuk osv. Inte förrän vi hade alla siffror klara och ansåg att vi klarar utgiften så  fick barnen sin kanin. Detta eftersom vi inte vill hamna i en situation där vi måste välja att ge kaninen sjukvård eller ge barnen mat.

I så fall tycker jag att bloggen gör ettdåligt jobb med att belysa problemet. Problemet är ju inte att familjen får för lite pengar (det finns enormt många exempel på familjer som får det att fungera), utan att man antingen prioriterar fel saker eller har gamla skulder att dras med.

Det som många verkar försöka säga här, det är att om man inte har en hög med gamla skulder och prioriterar rätt så lever man bra på riksnormen. Även med barn.

Dessutom så tycker jag att bloggen har tagit upp lika många exempel på lyxproblemsfamiljer som på fattiga familjer. Så, nej, bloggen handlar inte om grötätande barn som inte har råd med en cykel för en hundring.

Kan du nånstan hänvisa till att Rädda barnen mfl menar att fattiga helt saknar bekanta? Att de inte känner en enda människa i hela världen.