Fattar mig ej på vissa fattiga

Är inte det det typiska synen. Om man tycker att socialbidragsnormen inte är så himla låg och det går utmärt att klara sig på den så tror alla att man är snorrik och aldrig behövt lyfta bidrag. SÅ ser ju inte riktigt verkligehten ut.

Vi har levt på exisistensminimum i snart 9 år varav två kortare perioder på socialbidrag. Idag lever vi på existensminimum, diffar med några hundralappar och jag ser oss inte fattiga på nått sätt. Visst vi är inte rika, men vi är heller inte på några sätt fattiga. Hur kan vi anses vara fattiga när vi kan äta oss mätta varje dag, bor bra, har el, telefon, TV, dator och bredband. Hur kan vi ses som fattiga när alla går i kläder anpassade efter årstid och väder? Hur kan vi ses som fattiga när vi har kamera, TV, dator, mobiltelefoner.

Jag blir faktiskt arg att knuffas in i fattigfållan. Jag är INTE fattig.

Det är nått jag aldrig fattat. Varför ska man ha nya flashiga saker? Både jag och min man har telefoner som kostat ca 300 kr. De fungerar utmärkt. En smartphone verkar kul, men det är ju en onödig leksak. En dator per familjemedlem, vart ska man förvara dem? Verkar liksom så onödigt. Det är som grannen som sitter med det nyaste. Han visar hur hans smartpfone kan kopplas till TV:n i sovrummet och som kan hämta hem film från datorn i vardagsrummet och min tanke blir Why? vad hände med det gamla hederliga att sitta i soffan och titta på film eller vid datorn om man nu laddat hem film.

Alla andra behöver anpassa sig efter sina inkomster, varför ska de på socialbidrag inte göra det.

Vi åker så lite buss som möjligt och de gånger vi åker försöker vi fixa alla saker på en och samma gång för att verkligen ta nytta på busspengarna. När bussen kostar oss 114 kr tur och retur så  åker man så lite man kan.

Visst kan man ha en last, men den kanske inte ska göra så att ens barn står utan kläder eller mat. Det är verkligen inte ok att röka ett paket cigg om dagen samtidigt som det inte finns pengar till mjölk hemma.

Samma sak med djur. har man inte råd att ha djur kanske man ska acceptera det. Jag skulle verkligen vilja köpa en häst, det är nått jag velat göra i många år, men man får ju vara realistiskt och inse att just nu finns det inga pengar att vare sig köpa hästen eller ens föda den. Barnen fick däremot en kanin, innan vi sa ja till deras önskan så  räknade vi på vad hon skulle kosta oss. Inte bara i inköp utan i drift varje månad. Vad hon kostar om hon blir sjuk osv. Inte förrän vi hade alla siffror klara och ansåg att vi klarar utgiften så  fick barnen sin kanin. Detta eftersom vi inte vill hamna i en situation där vi måste välja att ge kaninen sjukvård eller ge barnen mat.

Vi har som sagt lvet fler år på existensmimimum och aldrig behövt gå hungriga.

Fast semester i sverige tänker väl de flesta att man åker och hälsar på släktingar, då är ju boendet oftast gratis. En weekend till göteborg med hotell och liseberg är ingen lågbudget semester.

Jag har också en gammal cykel, inte är jag ledsen över det. Den är ful som stryk men fungerar.
Nu behövde mina barn nya cyklar eftersom de vuxit ur sina gamla. Jag sa till nära och kära att vi letade 20" cyklar och ganska snart fick vi två stycken gratis. Visst det är inte märkescyklar och de ser lite slitna ut, men vad spelar det för roll när cyklarna fungerar och barnen är lika glada för det. Dottern blev överlycklig för hennes nya cykel är röd.

Det finns massor med begagnade cyklar på blocket och loppisar. Cyklar som det inte är nått fel på och som kostar nästan inget alls.

cykla

En snabbkoll på blocket visade fram 14 damcyklar under 1000 kr i mitt län. Då kollade jag inte några andra grupper än just dam. Lägg där till loppisar, lappar i affären och nära och kära så kan jag inte se nått problem att hitta en cykel billigt.

Vilket inte är speciellt dyrt. Vi har hitills betalat totalt 500 kr för 8 cyklar.

 Vilken verkligehet är jag döv för.
Jag vet precis på öret vad spocialbidraget ligger på. Jag vet också att man kan spara och köpa dyrare saker om man planerar sin ekonmi. Jag vet också att alla som inte klarar sig på socialbidrag antingen har missbruksproblem och/eller sitter med en massa gamla (och nya) skulder.

Jag vet precis hur det är att ha dålig inkomst, men man kan välja att hantera det på två sätt. Antingen gör man det man kan med de medel man fått. Man hittar lösningar eller så drar man på sig offerkoftan och ser bara problem.

Att åka till stranden är gratis. har man tur så bor man så man kan gå. Annars kan man nästan alltid cykla. Cyklar finns begagnade för nästan inga pengar alls om man är beredd att cykeln kanske inte är så fin och man lägger ner lite tid på att leta. Skulle det inte gå att få tag i en cykel kanske man kan samåka med nån eller ta bussen. Bussen är visselrigen dyrare, men om barnen är så pass små att de fortfarande åker gratis så  kan man ju på ett busskort åka till stranden varje dag.