• Anonym (!)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    TS, det tänkte jag också när jag läste de där inläggen. Min pappa var precis likadan! Han hade och har fortfarande noll koll på att betala räkningar eller lägga undan varje månad till den där jätteräkningen som kommer en gång i kvartalet. Jag var tvungen att betala hans räkningar i några månader pga sjukhusvistelse och där var det flera räkningar som från början varit på några 100 kr men som med kronofogdeavgifter var på mycket mer. Många av dem handlade om saker han inte behövt köpa från början såsom CD-böcker!!! Han har 500 meter till biblioteket!

     Vi har hjälpt honom genom åren, varje månad nu får han 300 kr av oss. De första åren sa han att han skulle betala tillbaka men som tur är så låtsas han inte längre.

    När jag var liten gick han och köpte en parabolantenn och tecknade upp sig på ett långt avtal, samma månad stängde de av elen. Hur tänker man då? Jag vet inte hur många gånger de stängde av telefonen för oss. Han åkte på bilresor till Europa med oss fast han inte kunde betala hyran till lägenheten. Jag vet inte varför? När det var 14 dagar kvar till lön fanns det inte längre pengar till mjölk hemma. Det enda vi åt var typ spagetti och falukorv. Hela hans sätt gav mig bara ångest och det var så skönt när jag kunde flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi. Och jag hade typ hälften så mycket pengar som han, samma hyra och ändå hade jag aldrig några problem att betala räkningarna.

    Jag vet att det är jättesvårt att leva på existensminimum, jag har gjort det själv. Men att klaga över att man inte har råd att betala räkningar och sedan röka upp 1000 kr eller att köpa den senaste Iphonen på avbetalning för att man MÅSTE ha en mobiltelefon gör mig bara irriterad. Behöver jag säga att pappa klagar varje månad på hur svårt det är att aldrig ha några pengar?

  • Anonym (!)
    Gissa skrev 2011-06-02 19:09:22 följande:

    Vad gör du då?


    – Eftersom jag har tystnadsplikt kan det vara svårt. Många föräldrar säger att de inte vill prata med socialtjänsten, för att de har dåliga erfarenheter.


    -------------------------------------------------- --------


    Tänk om dom här barnens föräldrar hade vetat att det var så enkelt som du Jesper f beskriver, bara att ploka fram papper penna och miniräknare.


     


    (för att öht kunna räkna på en budget så måste det till att börja med FINNAS pengar att budgetera med)


     


     


    Det finns fattiga absolut! Men väldigt många kan helt enkelt inte hantera de pengar de har. Många har rätt till Socialhjälp men söker inte för att det är för mycket skam involverat. Vet man med sig att det antagligen inte finns en ljusning på lång tid får man anpassa sig och ja, vara väldigt mer noggrann så att man inte drar på sig extra utgifter.
  • Anonym (!)
    sirisdotter skrev 2011-06-03 18:52:20 följande:
    Nog lät det så när det "värsta"  två resenärerna pratade med varandra.   Det deklarerade att livet inte hade varit värt att leva utan resorna -  väl medvetna om att jag fanns vid samma fikabord.
    Någon gång när folk frågade och jag inte orkade förklara på ett fint sätt att jag just nu inte hade råd  har jag helt enkelt dräpt till med att jag visserligen önskar att jag hade kunnat resa lite mer men eftersom det är sådana enorma utsläpp relaterade till onödiga flygresor har jag inte mage till det .

    Vill man så kan man alltid framstå som lite förmer än alla andra, det handlar mer om personlighet än pengar tycker jag. "Jag handlar bara second hand för jag tycker vi konsumerar för mycket", "Vi undviker att äta kött, världen mår inte bra av det". Och sen kan man lägga till "Men vissa tänker ju mer på sig själva"  .

     Nu förtiden har vi visserligen råd att resa på jorden-runt-resor men Thailand lockar inte alls. Jag väntar till barnen kan vara ensamma lite längre och sedan få gå och strosa i Paris eller New York med maken. Barnen föredrar tältning i skogen och det är ju gratis .
  • Anonym (!)
    Anonym skrev 2011-06-03 19:34:16 följande:
    Varför får hon 1600 från soc  med 3 mobilabb,det är onödiga kostnader för samhället
    Vad pengarna går till tycker inte jag att någon har att göra med. Ligger man under normen och får utbetalningar av soc så får man göra vad man vill sen.
  • Anonym (!)
    Indianica skrev 2011-06-03 19:33:40 följande:
    Fast studenten håller som jag ser det på att bli lika påkostat som bröllop, vad gäller allt. Det handlar inte om endast flak, även om det är bland de tyngsta utgiftsposterna.

    Men om vi jämför med bröllop, hur många vågar bryta normen och ha ett bröllop som inte är påkostat? Som kanske ligger 80 000 kronor under medelkostnaden för ett bröllop? Inte så många! Och då talar vi här om ungdomar som oftast är ännu mer grupptrycksutsatta än vuxna som inte ens gifter sig samtidigt (oftast).

    Ja, nu kanske det blir enkelt att neka ungarna att åka flak, ha fin håruppsättning och fina kläder och att dricka saft eller annan billig dricka i parken, men det är inte säkert. Jag räknar inte med det! jag förstår om mina barn kommer att vilja ha som "alla andra".
    Och jag tycker att alldeles för många barn och ungdomar idag verkar tro att pengar är något obegränsat. När man tar studenten är man 1 dag ifrån att vara vuxen. Det är dags att söka jobb, högskoleutbildning och ett liv utanför föräldrarnas ekonomi. Klarar man inte av att se hur mycket man har råd med där så har föräldrarna misslyckats någonstans.

    Själv gick jag på studentbalen, min klänning kostade 300 kr och tog ca 50 timmar att sy, skorna var svindyra (500 kr) och jag och 4 kompisar delade på en flaska mousserande vin. Jag betalade det själv via extrajobb. Vi hade inget flak för det var för dyrt och en onödig kostnad i min värld. Eftersom jag bott själv i nästan 3 år vid det laget hade jag mina prioriteringar fullständigt klart.

    Efter studenten flyttade jag till min första egna lägenhet, dammsugaren var min farbrors gamla (som pappa lyckades laga, mamma sa att annars hade en sopborste funkat i ett år så gjorde hon när hon flyttade hemifrån), jag fick även farbrors gamla köksbord från 1975 (det hängde med i mitt liv i 10 år och nu har pappa gjort om det till arbetsbänk). Lägenheten möblerades även av min mammas gamla säng, en fotölj jag köpt på en auktion för 30 kr (och klädde om för 50 kr) och TV:n var superdyr (300 kr) så den hängde också med i över 7 år.
  • Anonym (!)
    Anonym skrev 2011-06-03 19:53:04 följande:
    Du har ju vissa poänger fastän min farmor lekte med kottar och stenar så det borde duga idag också

    Budskapet som trummas in i oss alla är att konsumtion är lösningen på allt så det är inte konstigt att de har den tron. Jag håller delvis med att föräldrarna missat men den största orsaken tror jag ändå är den kapitalistiska hysterin vi lever i.
    Du tänker på dammsugaren antar jag? Tja, det är en väldigt ny uppfinning. Fördelen med sopborste är också att man inte slösar pengar på mattor... Om man inte är väldigt förtjust i att piska sådana förstås.

    Min poäng är att man inte behöver köpa allt nytt och det på en gång. Jag minns i hemkunskapen hur vi fick i uppgift att möblera vår första 1:a för 30 000 kr. Och att jag där i lägenheten satt och tänkte på den medan jag läste i mina böcker (för den begagnade tv:n hade jag inte råd med förrän några månader senare, jag prioriterade mina cigaretter ).
  • Anonym (!)
    Anonym (utan pengar) skrev 2011-06-03 20:29:54 följande:
    Hur i hela fridens namn kan du säga att man prioriterar fel när man måste välja. Vet du överhuvudtaget vad socialbidragsnormen ligger  på för olika familjekonstelationer. Har man tretusen kronor över när allt är betalt ska det räcka till mat, medicin och ev läkarbesök, fritid, bensin eller busskort, kläder(nödvändiga) mm.

    Det har hänt flera ggr att jag stått i affären och valt/valt bort när jag köper mat till familjen som skall räcka i en vecka. Då handlar det om att jag kanske kan spendera 600 kr på en hel veckas mat för tre personer. Så kom inte och säg att jag felprioriterar. Det kan helt enkelt vara så att jag har för LITE pengar att handla för.
    Busskort, mediciner och läkarbesök ligger utanför normen. Det får man väl pengar för vid behov? Åtminstone var det så de månader jag fick soc och likaså när pappa hade det. Jag fick pengar för busskort när jag hittade ett jobb och behövde ta mig dit.
  • Anonym (!)
    Anonym skrev 2011-06-03 20:40:01 följande:
    Busskort gäller enbart jobbresor så vill du besöka mormor, badet eller skogen ligger det utanför normen. Kanske är det en självklarhet men med tanke på att en dagsutflykt kan kosta flera hundra bara för att se annat än betongen så blir det kärvt.

    Det stämmer att medicin och läkarbesök ligger utanför men det besvärliga är att man får det efteråt mot uppvisande av kvitto så det kan bli riktigt riktigt kärvt om man tvingas till flera besök + medicin ovanpå det.
    Mitt busskort gällde även på helger och det brukar de väl göra? I skåne har de ju dessutom ett sommarkort som kostar ungefär lika mycket som ett vanligt månadskort, då kan du ta dig ganska långt. Sen har jag gillat att cykla, det är sällan mer än 2 mil till en sjö i Sverige. Jag vet inte, det kanske handlar om hur man ser på tillvaron?

    Jag vet att pappa hade problem med det, så jag ringde soc åt honom, han lämnade in kvittona och några dagar efter det hade han pengar. Jag brukade se till att ha ca 500 kr liggande i en burk för sådana utgifter. Och ja, jag lyckades spara det trots flera år under norm...
  • Anonym (!)
    Anonym skrev 2011-06-03 20:48:52 följande:
    Man ska inte räkna med att man får ett helt kort utan det kan vara exakt uträknade kuponger.
    Cykla är självklart ett alternativ om det finns de möjligheterna, så inställning? Nja...
    Möjligheter skulle jag mer påstå.

    Och cykla 2 mil med en skock småungar? Handlar det om inställning??
    Jag cyklar med 3 stycken småungar för tillfället... Jag hade kunnat ha en till med mig.
    www.blocket.se/goteborg/Cykelkarra_33127431.htm&w=1

    Har du ett jobb brukar det vara billigare med ett månadskort.
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga