Fattar mig ej på vissa fattiga

Nej det jag reagerar mest på är de som tar lån i bloggen för att klara vardagliga saker.
Jag anser att om man är över 18 så ska man kunna klara av vissa utgifter själv, självklart så ska föräldrarna stå för min försörjning men det räknas för mig som mat, boende och sådant jag behöver för att klara min skolgång.
För min del så har jag fått en del av mitt studiebidrag och sedan arbetat extra och då anser jag att jag självklart ska kunna betala för mycket själv. Tack vare att jag började arbeta så tidigt som jag gjort så har jag kunnat haft lätt att få jobb och kunnat gå upp i karriärsbanan lite.

Har levt på försörjningstöd i 4 år nu, innan dess levde jag upp ett arv. Det ända jag ångrar i sammanhanget är att jag inte gjorde mer roligt för pengarna än att leva upp dom. Jag skulle ha rest på en jävligt lång resa för dessa pengar men det gjorde jag inte utan jag betalade hyran och köpte mat för dem. Men i vilket fall som helst så har jag varit hemma så länge pga att jag inte fått någon rehabilitering från någon. Blev sjuk samtidigt som jag var gravid. Så jag gick på föräldraledighet direkt efter mina studier och sjukdom. När jag kom tillbaka från föräldraledigheten ville ingen hjälpa mig till rehabilitering ut i arbetslivet. Utan blev fast i bidragsberoendet totalt. Det finns en instans dit jag ville som skulle få mig ut i praktik i 10 timmar i veckan till att börja med. Vilket är lagom när man haft den sjukdom jag har haft. Men socialtjänsten ville inte skriva på nåt papper om detta då min man kunde få jobb och då var jag ju inte berättigad till socialbidrag längre. Så dit fick jag inte komma istället tänkte det placera mig på ett kooperativ för funktionshindrade. Helt sjukt jag har haft en sjukdom men jag har inget funktionshinder. Där man fick sitta och sy typ. Jag har 4 års universitetsstudier och jag skulle sitta och sy som rehabilitering. I ett kooperativ som är till för utvecklingstörda och schizofrena. I vilket fall som helst  så slutade det med att jag flyttade ifrån min man och fick till slut min rehabilitering. Men ännu har jag inte fått någon rehabilitering ut i något som jag är utbildad till. SÅ för mig är det 4 års slöseri med studierna. när jag till slut kommit ut i praktik och var ute i praktik i ett år. Var det ju dags att byta praktik och helt plötsligt eftersom jag då hade fått ångest igen skulle jag ut på skyddad arbetsplats igen. Alltså tillbaka till ruta ett. Men eftersom jag sa emot så fick jag vanlig praktik till slut.

Jag anser att man måste göra mera för att få ut socialbidragstagare ut i praktik och arbetsmarknadsåtgärder. Där personen ifråga ska vara. Inte bara placera dem typ i det där kooperativet för att man vägrar skriva på ett papper till rätt instans för att  man kan tänkas bli självförsörjande inom ett kort tag. Jag tänker ringa socialstyrelsen angående detta, har redan gjort det men det ansåg inte att de låg på deras bord. Men ska ringa igen angående detta.

Dessutom är det bättre att placera en människa som vill och har förmågan att arbeta på ett ställe som man blir än sjukare och dessutom som är svårt att ta sig från när man väl hamnar där. Och ja jag anser att det är bättre att människan får göra något som den har önskat och velat i stället för att placera den på ett ställe som den människan har kämpat för att komma ifrån.

Oh gud, du måste verkligen ha vaknat på fel sida idag.

Du känner inte mig och du vet inte vilken förmåga jag har eller vilken förmåga jag inte har. Men jag skulle bli sjuk av att sitta och sy. Skulle vara sjukt understimulerad. När jag har sagt nej till dessa saker och kopplat in läkare osv så har jag sluppit dessa aktiviter. Eftersom det är ett ställe jag inte ska vara på. Visst det är superbra med dessa ställen för människor som ännu inte klarar av arbetsmarknaden. Men jag tillhör inte den gruppen människor. Och då ska jag inte heller vara där. Dåligt för mig och dåligt för det andra i gruppen. Det är inget fel på att vara utvecklingstörd eller schizofren, men jag är inget av dessa alternativ så jag förstår inte vad jag ska dit och göra.

Sen förstår jag inte varför människor som har arbetat och fått sin SGI har rätt till rehabilitering men jag som studerat och verklien kämpat och försökt ordna ett bättre liv. Inte har rätt till rehabilitering när jag är ett brottsoffer som bivit sjuk av sina upplevelser.

Men gud det är inte ett ställe man lär sig hantera stress. Det är ett ställe man placerar människor som aldrig kommer att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tillhör inte den kategorin. Vad är det som är svårt att förstå.

Sedan håller jag inte med om att Aftonbladets blogg är dålig. Det finns en poäng med att t.ex. skolan tänker till gällande avgifter tycker jag, för många små avgifter blir till slut en stor börda för den som har det knapert.

Jag skrev själv dit och berättade om när barnen gick på dagis och vi pluggade. Helt plötsligt bestämde en av föräldrarna som man visste hade god ekonomi, att det skulle insamlas 70 kr per barn och termin (60 eller 70 kr var det) till avslutningsfika på jul och sommaravslutning. Och dessa 280 kr per år till fika vid två tillfällen, var verkligen supermkt pengar för oss som pluggade och dessutom pendlade till universitetet vilket kostade ungefär 4000 kr per månad (ej avdragsgillt dessutom). Det var liksom t.ex. ett par uppsättningar vinterhandskar som gick om intet osv, vilket faktiskt kändes viktigare än fikapeng.

Jag menar inte att barnen inte skulle ha fika, men att skolan måste skärpa till sig gällande denna typ av avgifter. Det ska vara frivilligt i sådantfall, även om föräldraråd beslutar om dem (som i vårt fall) och man kan försöka hitta alternativa lösningar som att någon t ex bakar billigt istället för att köpa in dyr glass som i vårt fall eller att skolan faktiskt bjuder på det.

Det är klart att man kan vara efterklok och ta striden och argumentera för att slipa betala. Men poängen med att ha nolltolerans mot denna typ av avgifter är att just varje förälder ska slippa ta striden. Det är både tidskrävanmde och utelämnande. Jag själv hamnade i en situation där man höjde avgiften, inte bara införde en avgift, utan höjde en avgift ifrån typ 30 kr, därför att  några föräldrar ansåg den vara för låg. Man ville ha in mer pengar för att unna barnen mer och festligare fika, och där är det ju svårt att argumentera emot, det låter ju då som att man vill att barnen ska ha det fortsatt dåligt. Men idag hade jag nog faktiskt argumehterat emot, det är bra och det är viktigt när skolan inte har nolltolerans. För den här typen av avgifter smyger sig in överallt. Fröknarna i skolan ska ha avslutniingspresenter varje termin, fritidsfröknarna ska tackas materielllt, skolresor ska finansieras osv.